Misstänkt valfusk ska utredas. Om någon har köpt röster eller otillbörligt påverkat väljare i Borlänge ska de ansvariga lagföras och konsekvenserna för valet prövas. Men det har jag redan skrivit om. Den större frågan nu är vad som händer medan vi väntar på svar.

För innan rättsprocessen ens hunnit avgöra vad som faktiskt hänt har misstankarna om några hundra personröster vuxit till en bred berättelse om ”klanröster”, ett manipulerat val och ett valresultat som inte skulle representera svenska folkets vilja. När debatten tog fart hade ingen i Borlänge ens delgivits misstanke om brott.

Den SD-grundade tankesmedjan Oikos lanserade ”Stoppa valfusket” och började samla namn för omval. Men en namninsamling kan inte framtvinga ett omval. Den rättsliga frågan avgörs av Valprövningsnämnden.

Det skapar en märklig situation. Människor mobiliseras för en åtgärd som namninsamlingen saknar möjlighet att åstadkomma. Om omval sedan inte sker finns risken att även detta framställs som belägg för att systemet inte lyssnar.

Men det är inte demokratin som misslyckas. Det är rättsstaten som fungerar.

Det började inte i Borlänge

Det är också fel att beskriva allt detta som en spontan reaktion på uppgifterna från Borlänge.

Redan före valet varnade Jimmie Åkesson för att ”den muslimska invandringen” kunde avgöra valet. Efteråt kopplade han Vänsterpartiets framgång till islamister. Mattias Karlsson hade redan före valdagen anklagat vänsteraktivister för en ”valpåverkansoperation” mot Oikos – ett påstående som Källkritikbyrån inte fann presenterade belägg för.

Borlänge skapade alltså inte berättelsen. Händelserna gav en redan existerande berättelse något konkret att fästa vid.

Sedan har den vuxit.

Som DN:s ledarsida uppmärksammat har även företrädare för regeringspartier deltagit i retoriken. Moderaternas Fredrik Kärrholm har kopplat valresultatet till regeringens medborgarskapspolitik och jämfört resultat i invandrartäta områden med Saddam Husseins Irak. KD:s Alice Teodorescu Måwe har kopplat Vänsterpartiets framgång till mobiliseringen av ”antisemitiska väljare med utrikes bakgrund” och varnat för att demografiska förändringar kan göra det närmast omöjligt för borgerligheten att vinna val.

Kent Ekeroth har gått ännu längre och hävdat att Sverige genom invandringen tar en annan riktning än den ”svenskarna själva hade valt”.

Här passerar debatten en farlig gräns.

Svenska medborgare med utländsk bakgrund är inte ett främmande inslag i ett svenskt val. Deras röster är svenska röster.

Att antyda att ett valresultat blir mindre representativt för ”svenska folket” därför att vissa svenska medborgare har invandrarbakgrund innebär i praktiken att dela upp väljarkåren i mer och mindre legitima svenskar.

FOI varnar för precis detta

Och här blir frågan större än SD, Oikos eller ens svensk partipolitik.

FOI följer informationsmiljön efter valet och ser hur falska konton förstärker valfuskdebatten, hur invandrargrupper pekas ut och hur människor uppmanas att ifrågasätta valet.

FOI-analytikern Johannes Lindgren sammanfattade problemet väl: det blir allvarligt om falska konton driver utvecklingen eller om den blir så omfattande att förtroendet för hela valsystemet påverkas.

Det betyder inte att Ryssland skapade Borlängeaffären. Tvärtom behöver modern informationspåverkan sällan uppfinna konflikter. Det är effektivare att förstärka sådana som redan finns.

FOI har dessutom varnat för detta långt före årets val. Efter valet 2022 studerade myndigheten uttryckligen risken för en svensk motsvarighet till amerikanska ”Stop the Steal”: en kampanj där rykten och misstankar om oegentligheter övergår i föreställningen att själva valsystemet är riggat.

Då hände det inte.

Frågan är om vi ser början på det nu.

Var är regeringen?

Det gör regeringens tystnad desto märkligare.

Inför valet presenterade regeringen en nationell strategi för psykologiskt försvar. Minister för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin sade då att Sverige måste stå emot aktörer som försöker ”försvaga tilltron till vårt samhälle och skapa splittring”.

Det är nästan en ordagrann beskrivning av den risk FOI nu identifierar.

Myndigheterna arbetar också med frågan. Problemet är den politiska tystnaden.

Såvitt jag kan finna har regeringen, demokratiministern eller ministern för civilt försvar inte gjort någon motsvarande tydlig markering när valfuskanklagelser övergår i ett bredare ifrågasättande av valets legitimitet.

Än mer anmärkningsvärt är tystnaden när resonemangen kommer från företrädare för Moderaterna och Kristdemokraterna själva.

Regeringen behöver inte försvara Vänsterpartiet. Den behöver inte säga att inget valfusk har förekommit. Den ska inte föregripa utredningen åt något håll.

Den behöver försvara något betydligt enklare:

Misstankar utreds av polis och åklagare. Valresultat överprövas av Valprövningsnämnden. Och varje svensk medborgares röst har exakt samma demokratiska legitimitet.

Om regeringen menar allvar med att skydda Sverige från krafter som försvagar samhällstilliten kan arbetet inte börja och sluta när avsändaren befinner sig i Moskva.

Det måste också gälla när misstron produceras på hemmaplan.

Det större hotet

Det kan fortfarande visa sig att människor faktiskt köpte eller manipulerade röster i Borlänge. Det vore ett allvarligt angrepp på demokratin.

Men några hundra manipulerade personröster och en bred förlust av förtroende för det svenska valsystemet är hot på helt olika nivåer.

Det första angriper ett antal röster.

Det andra angriper förutsättningen för att demokratin över huvud taget ska fungera: att miljontals människor accepterar ett valresultat även när deras sida förlorar.

Ett robust valsystem räcker nämligen inte om en växande del av befolkningen övertygas om att det är riggat. Polis, åklagare och Valprövningsnämnden kan göra allt rätt och ändå mötas av svaret att deras beslut bara bevisar hur korrumperat systemet är.

Det är den verkligt farliga spiralen.

Och det är därför regeringens tystnad är så svår att förstå. Den svenska staten har i åratal byggt upp ett psykologiskt försvar för att skydda demokratin mot precis den typen av förtroendeskadlig informationspåverkan.

Nu varnar FOI för att den finns mitt framför oss. Regeringens egen strategi säger att försök att skapa splittring och försvaga tilltron till samhället är ett säkerhetsproblem. Då borde principen vara densamma oavsett vem som sprider misstron.

För det största hotet mot det svenska valet behöver inte visa sig vara vad som hände med några hundra röster i Borlänge.

Det kan vara att vi övertygar varandra om att den svenska demokratin inte längre går att lita på.