Ett val för ett levande Europa

Ett val för ett levande Europa

Nu när Europa går till val 2024 står alla inför en tid där bomberna återigen faller på kontinenten, stridsvagnarna skjuter samt hot om atombomben haglar. Ingenting är som förut efter att det högerextrema Ryssland med ideologisk iver kämpar för att återupprätta ett föreställt fallet imperium. Bara några mil från gränsen till Europeiska unionen. Men vi i Europeiska unionen vill inte krig, vi vill fred. Fred och säkerhet är det självaste kärnuppdraget för samarbetet. Genom att handla med varandra, utbyta erfarenheter och stå upp för demokrati, frihet och mänskliga rättigheter bygger vi ett fundament som ett värn mot de djupa erfarenheter av terror, massdöd och massförstörelse som präglat vår arma kontinent. Det är kanske svårt att ta in för oss som levt i ett land i fred i tvåhundra år, som svensken har gjort, men kampen för freden är lika akut och existentiell som kampen i ett krig. Därför krävs ett starkt och sammanhållet Europa som kan stå enat mot Putin och stötta Ukraina tills dess att den sista ryska soldaten lämnat landet. Devisen vi går till val på är akut - välj sammanhållning, inte splittring.  

Att stå upp mot splittring är tämligen lättbegripligt. Det är uppenbart hur högerpopulistiska och högerextrema partier vill ifrågasätta stödet till Ukraina och den europeiska integrationen till förmån för nationalism och dess extrema fascism. Att ställa land mot land och människa mot människa, är typisk splittring i praktik. Men sammanhållningen vi förespråkar betyder så mycket mer än att bara svara på de splittrande krafterna som spär på konflikterna. Att mötas över nationsgränser, dela erfarenheter, stöta och blöta tankar och på så sätt dela en grundläggande gemensam identitet av europeiska värderingar. Demokrati över hela kontinenten, öppenhet gentemot varandra och omvärlden samt även ett gemensamt ansvarstagande där Europa är med och löser globala problem. Det är något inget enskilt medlemsland rår sig på. Det är något värt att kämpa för. Och Europeiska unionen levererar. Fit for 55 ger oss hopp inför klimatomställningen, Digital Markets Act är en bra början i kampen mot de digitala jättarna och Erasmus öppnar dörrar för flertalet studenter.  

Men sammanhållningen är inte perfekt och inte tillika Europeiska unionen. Byråkrati och överstatlighet skapar ett geografiskt avstånd mellan de som fattar besluten och de som påverkas. Att vi ger upp en del av vårt nationella självbestämmande i förmån för medbestämmande ger en känsla av maktlöshet när EU-lagstiftning hindrar våra politiker att implementera folkviljan. Som till exempel hoten mot Systembolaget från EU-domstolen i frågan om gårdsförsäljning. Det är en balansgång, både mellan självbestämmande och medbestämmande men även mellan det lokala och globala. Svaret på dessa brister stavas inte splittring utan mer demokrati och en europeisk sammanhållning även på lokal nivå. Varför inte utöka Erasmus-programmet så att det i praktiken innebär att en snickare kan åka på utbyte eller göra hantverkspraktik i ett annat EU-land och få uppleva Europa på djupet som studenterna får? Varför inte underifrån bilda en folkrörelse för Europa med lokala EU-föreningar som har utbyten sinsemellan och folkbildar om EU i det vardagliga, det nära? Göra det lättare med medborgarinitiativ för att lyfta frågor till parlamentet och kommissionen?  Det behövs mer utbyte och blomstring lokalt i Europa. Det demokratiska underskottet måste åtgärdas. Europaparlamentets roll stärkas. 

Det allra finaste med socialdemokratin och Europafrågan är att vi är en bred kyrka. När man diskuterar Europa blir det som tydligast att vi är visionärer. Vissa är skeptiska och andra ser oändliga möjligheter. Och det är kanske i mellanmjölken någonstans i mitten som det bästa för både Europa och Sverige kan skönjas. Vi delar dock det som gör Europa till det allra bästa. Öppenheten, solidariteten och kompromissen. Vi är också en kraft för det demokratiska Europa och den europeiska socialdemokratin. I valtider och efter samtal med nära och kära finns det en sista aspekt jag vill lyfta och avsluta med. Och det är att känslan av närhet och samhörighet till Europa och Europeiska unionen finns troligtvis i högre utsträckning bland partiaktivister än väljarkåren i stort som i krassa termer väljer att röstskolka i relativt stor utsträckning. Det är en stor demokratisk utmaning att realisera den europeiska demokratin. Där finns det en mycket god anledning att gå ut och knacka. Och tja, det är minst sagt ingen liten sak att skicka svenska socialdemokrater till Europaparlamentet i detta val. Vi har trots allt kämpat för fred, frihet och demokrati för alla världens folk sedan vår rörelses begynnelse. Internationalism är ett av arbetarrörelsens signum.