Marknadshyror skulle inte lösa bostadskrisen. De skulle fördjupa klassamhället. När hyran sätts efter högsta betalningsförmåga blir staden till för dem som redan har råd, medan vanligt folk trängs bort från jobb, skolor och sociala sammanhang. Det är inte rörlighet. Det är klassbaserad utsortering. 

Det talas ofta om ”trygghet” och ”rörlighet” när högern och deras tankesmedjor rullar ut röda mattan för marknadshyror under alla möjliga namn, såsom “trygghetshyror”, som är Moderaternas senaste spel för gallerierna. Men bakom de vackra orden döljer sig en bister verklighet som skulle slå undan benen på över en miljon svenska hushåll. I ett läge där Sverige fortfarande kämpar sig ur lågkonjunkturen och en arbetslöshet som bitit sig fast på höga nivåer sedan 90-talet, vore marknadshyror inte bara ett ideologiskt systemskifte för Sverige, det vore ett recept för en ekonomisk katastrof.

I Sverige bor närmare tre miljoner människor i hyresrätt. För dessa hushåll är hyran ofta den enskilt största utgiften varje månad. Hyresgästföreningens senaste marknadshyresrapporter, framtagen av Ramboll, visar att marknadshyror skulle innebära en kraftig ökning av hyrorna och därmed boendets andel av hushållens inkomster. I Stockholm beräknas hyrorna öka med i genomsnitt 39 procent, i Göteborg med 36 procent och i Uppsala med 27 procent. 

Det skulle få direkta konsekvenser för hushållens ekonomi. I Stockholm skulle andelen av inkomsten som går till boendet öka från 25 till 36 procent, i Göteborg från 24 till 32 procent och i Uppsala från 28 till 36 procent. Med andra ord, marknadshyror skulle inte bara innebära högre hyror, utan att en betydligt större del av lönen försvinner innan månaden ens har börjat.  

En gigantisk förmögenhetsöverföring på bekostnaden av ekonomin

Marknadshyror skulle innebära en massiv förmögenhetsöverföring från hyresgäster till fastighetsägare. Varje extra tusenlapp som går till hyran är en tusenlapp mindre till mat, kläder, barnens fritidsaktiviteter, sparande och lokal konsumtion. Det sker dessutom i ett läge där hyresgäster redan pressats hårt av de senaste årens kraftiga hyreshöjningar, och där många hyresvärdar gång på gång krävt ökningar långt över vad vanliga hushåll klarar av.

Högerns förslag skulle därför inte bara slå mot enskilda hyresgäster. Det skulle slå mot hela ekonomin. När boendekostnaderna äter upp en större del av den disponibla inkomsten minskar konsumtionen i resten av samhället. Pengar som i dag används i lokala butiker, restauranger, serviceföretag och föreningsliv skulle i stället försvinna in i fastighetsägarnas fickor.

Den svenska ekonomin står redan på osäker grund. Arbetsmarknaden är svag, hushållen är pressade och den inhemska efterfrågan haltar. Många småföretag kämpar fortfarande med höga kostnader, svagare köpkraft och oro inför framtiden. Om en betydande del av befolkningen tvingas lägga ännu mer av sin lön på hyran kommer det att märkas långt utanför bostadsmarknaden. Den lokala handeln, restaurangerna och tjänstesektorn skulle drabbas när hushållen tvingas dra ned på allt som inte är absolut nödvändigt.

Marknadshyror bygger ett hårdare klassamhälle 

Marknadshyror skulle inte bara slå mot hushållens ekonomi, utan också skapa en djup social osäkerhet. När hyran tillåts rusa på grund av den bostadsbrist som högern vägrar bygga bort, rycks själva tryggheten undan. Människor ska kunna planera sina liv utan att oroa sig för om hyran går att bära nästa år. Ett hem är inte vilken vara som helst. Det är grunden för arbete, studier, familjeliv och framtidstro.

Det som högern kallar rörlighet riskerar i praktiken att bli undanträngning. Högern påstår att marknadshyror skulle göra bostadsmarknaden mer flexibel och göra det lättare att flytta dit jobben finns. Men det bygger på en falsk bild av verkligheten. En lägenhet blir inte mer tillgänglig för vanligt folk bara för att hyran höjs. Den blir bara mer tillgänglig för den som redan har råd. För alla andra innebär marknadshyror att man trängs bort från attraktiva lägen: längre bort från jobb, skolor, kollektivtrafik och sociala sammanhang. Det är inte rörlighet. Det är klassbaserad utsortering. 

Socialdemokratin har alltid sett bostaden som en social rättighet, inte en handelsvara för spekulation. Bruksvärdessystemet och den kollektiva förhandlingsmodellen är inte hinder för utveckling, utan en del av den svenska modellen. Trots alla brister på dagens bostadsmarknad är Sverige fortfarande ett av de EU-länder där unga flyttar hemifrån tidigast. Det är en frihet värd att försvara och ett skäl att inte importera en bostadsmodell där plånboken avgör människors möjlighet att forma ett självständigt liv.  

Sverige behöver inte chockhöjda hyror, mer otrygghet eller ett hårdare klassamhälle. Vi behöver en bostadspolitik som bygger bort bostadsbristen, pressar tillbaka boendekostnaderna och stärker hyresgästernas ställning. Sveriges socialdemokratiska arbetarparti måste därför sätta stopp för varje försök som öppnar dörren för marknadshyror, oavsett om de säljs in som “friare hyressättning”, “trygghetshyror” eller något annat förskönande namn.