Högerblockets förslag om att begränsa samisk renskötsel är inte bara en attack mot samisk identitet och kultur, utan strider även mot internationell folkrätt. Nu är det upp till oss socialdemokrater att hålla fast vid grundvärderingen: människa före marknad, även i Sápmi.

Högerblocket har valt sida. Nu måste vi välja vår.
De senaste veckornas utspel från Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna om den samiska renskötseln är inte bara provocerande, de är ett test av vår moraliska kompass.

Ebba Busch påstår att renskötseln är ett hinder mot den gröna omställningen och vill därför ta bort dess status som riksintresse och minska renhjordarna. Åkesson vill riva upp Girjasdomen, det historiska HD-avgörandet från 2020 som erkände samers urgamla rätt till jakt och fiske i sina traditionella marker. Moderaterna öppnar för detsamma. Det är en polariserande kampanj med ett tydligt budskap: marknaden går före människan.

Renskötsel är inte en "näring"
Att reducera renskötseln till en "näring" förminskar den till en industri som sedan ekonomiskt kan jämföras med andra industrier, exempelvis gruvnäringen, och på så sätt ses som att vara mindre värdefull. Det är en enormt skev och orättvis slutsats. Marknaden kan sätta ett pris på renskötseln, men kommer aldrig förstå dess faktiska värde. Renen är en fundamental del av samisk världsåskådning, historia och tradition. Att begränsa renskötseln blir därmed inte bara en attack mot renskötande samers sysselsättning, utan även en attack mot samisk identitet och kultur.

Sverige är folkrättsligt bundet att respektera urfolks rättigheter. Det KD, SD och M vill göra är inte förenligt med varken regeringsformen eller internationell rätt.

Påståendena håller inte
Busch och hennes partikamrater presenterar renskötseln som ett stort hinder för klimatomställningen, så är det inte. Svensk forskning visar att i majoriteten av fall där olika riksintressen ställts mot varandra har rennäringen förlorat. Exploateringsprojekt och intensivt skogsbruk har fått ökat utrymme i norra Sverige under de senaste decennierna. Det är inte renskötseln som kört över industrin, det är tvärtom.

Det blir också ironiskt att KD plötsligt börjat bry sig om klimatomställningen när det gäller utvinning av naturtillgångar i Sápmi, när de samtidigt, på allvar, diskuterar att slopa Sveriges miljömål helt och hållet.

En grön omställning på vems villkor?
Det säger något om vår syn på hållbarhet, om det krävs att vi offrar en uråldrig kulturform, i djup symbios med naturen, för att ställa om vårt samhälle. Det är inte en grön omställning. Det är mer av samma blodiga historiska förtryck, målat grönt.

Självklart måste vi kunna utvinna naturresurser och skapa nya jobb i Norrland. Det är inte en antingen-eller-fråga. Men det finns andra sätt att göra det på än att trampa på renskötande samer. Forskning och beprövad erfarenhet visar att vägen till färre konflikter och mer framgångsrika projekt går genom gedigna samrådsprocesser som respekterar rättigheter och hittar gemensamma lokala lösningar – inte genom att köra över folk.

Del av ett större mönster
Utspelen om renskötseln är inte isolerade händelser. De är del av en större politisk riktning om att inskränka medborgares rätt att vara med och styra över de platser där vi lever. Kiruna kommun kördes nyligen över av regeringen, som godkände en grafitgruva mot kommunens och invånarnas vilja. I Jämtland kämpar tusentals medborgare mot planerna på uranbrytning runt Storsjön.

Tidöpartierna vill göra avverkningsanmälningstiden så kort att medborgare och myndigheter inte hinner reagera. De vill inskränka det kommunala vetot. Det är en auktoritär samhällsutveckling. Och det är fel väg, inte bara för samerna, utan för oss alla.

Vägen framåt
Det finns en viktig diskussion att föra om de olika intressena i Norrland, Sápmi och i resten av landet. Det är just det vi har samtalsforum för. Dock måste spelreglerna sätta folkrätten först, det är inte förhandlingsbart.

Det krävs ordentliga lokala samråd innan någon teknisk detaljplan kan upprättas. Myndigheterna behöver mer resurser för att kunna göra sammanhållna tillståndsprocesser. Vi behöver, tillsammans med samerna, återuppta diskussionen om en ny renbeteslag och samebyarnas konstruktion, vilket renmarkskommittén var på väg att göra, innan Tidöpartierna lade ned arbetet. Det måste återupptas, då samarbetet verkligen inte var optimalt även innan Tidöpartierna kom till makten. 

Samer är Europas enda kvarvarande urfolk. Vi socialdemokrater talar så ofta om vår internationella solidaritet och arbete med mänskliga rättigheter runtom i världen. Nu när liknande förtryck sker mot en av våra nationella minoriteter, när folkrätten kränks i vårt eget land, då måste vi ryta ifrån!

Det är alltid lätt att vara moralisk när man har allt att vinna på det. Det är svårare när vi har något att förlora på det, exempelvis pengar från gruvdrift. Men sann humanism och altruism kräver självuppoffring, och det är just i sådana här situationer som vår socialdemokratiska grundval testas.

Nu måste vi göra rätt val. När högersidan så tydligt valt marknad före människa, är det upp till oss att hålla fast vid vad vi faktiskt tror på.

Människa före marknad. Även i Sápmi.

Melker Wargbaner, ledarskribent