Socialdemokraterna kan vinna regeringsmakten och ändå ha förlorat valet som parti. Fallet från en toppnotering på 38 procent till omkring 28 procent i valet, raset i Norrland och tappet bland LO-väljare visar en strategi som har misslyckats. Rosenbad får inte bli en bedövning mot självkritik eller ett skydd mot ansvarsutkrävande. 

Det går att vinna regeringsmakten och ändå förlora valet. När nästan alla valdistrikt är räknade landar Socialdemokraterna kring 28 procent. Partiet tappar drygt två procentenheter och resultatet ser ut att bli det sämsta sedan den allmänna och lika rösträtten infördes. En möjlig statsministerpost får dock inte användas som bedövning. Detta är ett historiskt nederlag. 

Vid Novus toppnotering i maj och augusti 2023 låg S på 38,4 procent. Knappt tio procentenheter av detta opinionsutrymme omvandlades aldrig till valresultat. En opinionsmätning är inte ett val, men avståndet kräver ändå ett svar. Partiledningen tycks ha misstagit missnöjet med Tidöregeringen och förtroendet för Magdalena Andersson för en varaktig socialdemokratisk övertygelse. Men lånat förtroende måste omvandlas till en berättelse om vilket land man vill bygga.
Den berättelsen blev aldrig valrörelsens bärande idé. 

Politiken saknades inte i dokumenten. Redan i februari presenterades en valplattform och den 1 september kom ett omfattande valprogram med reformer för ekonomi, välfärd och trygghet. Problemet var att politiken aldrig blev valrörelsens dominerande berättelse och kom under förtidsröstningen vilket är för sent.

Slutspurten blottade vårt feltramp. Valet kom alltmer att likna en amerikansk presidentkampanj för Magdalena Andersson mot ”tolv SD-ministrar”. Men ett arbetarparti kan inte nöja sig med att be väljarna frukta motståndaren. Det måste få dem att längta efter förändringen.

Strategin tycks ha accepterat att S kommer tappa väljare till de tilltänkta stödpartierna, i förhoppningen att i stället vinna väljare högerifrån. Kampanjen Sosselinjen riktades uttryckligen till tidigare Tidöväljare. När S inte lyckades göra sin egen färdriktning till valets huvudkonflikt kunde varje stödparti erbjuda en tydligare anledning att rösta på just dem: V för att dra en tilltänkt regering åt vänster, MP för klimatet och C för att hålla den nära den så kallade mitten. Socialdemokraterna reducerades till en regeringsplattform i stället för en politisk kraft.

Norrland ska inte tas för givet 

Mest alarmerande är kartan över Norrland. S tappar fem procentenheter i Västernorrland, 4,3%-enheter i Jämtland, 3,9 i Norrbotten, 3,6 i Västerbotten och 2,9 i Gävleborg. Därmed hamnar partiet under 40 procent i samtliga fem Norrlandslän även i Norrbotten och Västerbotten, där S fortfarande låg över den gränsen 2022. Vissa län såsom Jämtland och Gävleborg är snart under 30%-enheter. Det är inte små avvikelser. Det är ett sammanhängande mönster av sprickor i våra historiska huvudfästen, som vi tidigare lyckats hålla kvar trots nationella motgångar. 

Partiet genomförde visserligen en särskild turné i de fyra nordligaste länen och presenterade förslag under parollen att hela Sverige ska tas på allvar. Men valresultatet visar att närvaron och förslagen inte räckte. Norrlands villkor blev aldrig en av valrörelsens bärande politiska konflikter, utan ännu ett antal vallöften bland många andra.

Norrland producerar elen, malmen, skogen och exportvärdena, men möter samtidigt långa avstånd, pressad välfärd och en ständig oro för att besluten och vinsterna hamnar någon annanstans. Just här borde Socialdemokratin vara som starkast: på de människors sida som skapar värdena, mot de intressen som flyttar makten och vinsterna någon annanstans. Men inga valkretsar är ärftliga, och även Norrland kan förloras om vi inte gör något åt våra misstag.

Analysen fanns – handlingen uteblev 

Det mest besvärande är att vi redan visste. Valanalysen 2022 slog fast att inga väljare får tas för givna, att strategier riktade mot vissa grupper inte får ske på andra väljares bekostnad och att den egna politiken måste vara tillräckligt attraktiv för att stå på egna ben. Partiet skulle växa bland unga, vinna tillbaka LO-väljare och ha som mål att nå minst 40 procent.

Facit är 28 procent, fortsatt tapp bland LO-väljare och stora förluster i Norrland. Enligt det preliminära Valu backar S bland de flesta väljargrupper, men inte bland 18–30-åringar. Att partiet åtminstone inte tappade bland unga förändrar dock inte helhetsbilden.

Det är nästan som om 2022 års valanalys beskrev det som skulle hända fyra år senare. Den varnade för att förlita sig på väljarnas motvilja mot andra partier och för att prioritera nya väljargrupper på ett sätt som försvagade stödet bland dem som betraktades som säkra. Ändå avslutades valrörelsen med Magdalena Andersson mot tolv SD-ministrar, samtidigt som partiet föll som mest i sina gamla fästen.

Rosenbad får inte dölja nederlaget

Oppositionspartierna ser ändå ut att bli större än Tidöpartierna, vilket kan öppna för Magdalena Andersson som statsminister. Det vore en parlamentarisk framgång för oppositionen - men samtidigt ett valresultatmässigt nederlag för Socialdemokraterna. Statsministerposten får inte användas för att skriva om ett svagt resultat till framgång.

Runt om i landet har Socialdemokratins gräsrötter gjort ett fantastiskt valarbete. Medlemmar har knackat dörr, stått på torg och burit kampanjen genom kvällar och helger. De gjorde sitt jobb. När ett sådant arbete inte omsätts i ett starkare valresultat måste ansvaret sökas hos dem som bestämde vad kampanjen skulle handla om.

En ny valanalys får därför inte gömma ansvaret eller repetera 2022 års valanalys. De som beslutade om strategin, prioriteringarna och slutspurtens budskap måste förklara varför varningarna från 2022 inte fick genomslag. Regeringsmakten får inte bli ett alibi för den uteblivna förnyelsen. Ansvar som aldrig får konsekvenser är inget ansvar. De som ledde strategin måste också vara beredda att dra slutsatser om sina egna uppdrag.

Politiken fanns – genomslaget uteblev

Fallet från en toppnotering på 38,4 procent till ett valresultat kring 28 procent är ingen liten kommunikationsmiss. Det är ett politiskt misslyckande. Vi missade de mål vi själva satte upp, vi repeterade misstag vi redan gjort.

Det var inte analysen eller reformarbetet som saknades. Valanalysen 2022 pekade ut riskerna och de elva efterföljande arbetsgrupperna tog fram över 200 politiska förslag. Flera av dem satte också avtryck i valprogrammet. Misslyckandet låg i att göra denna politik till en tydlig, sammanhållen och trovärdig samhällsberättelse som väljarna kunde känna igen och bära med sig till valurnorna.

Redan i oktober 2025 skrev jag på Folkhemmet att partiet hade antagit ett nytt partiprogram och en ny politik, men frågade om ens vi själva mindes vad som hade beslutats. ”Vi har en vision som måste förmedlas redan idag”, skrev jag då i Tidö 2.0 är ett hot mot unga. Knappt ett år senare ger valresultatet tyngd åt den varningen: politiken fanns, men fick aldrig tillräckligt genomslag som ett sammanhållet samhällsprojekt.

Det lånade förtroendet höll inte

De så kallade “Magda”-Moderaterna behöver inte ha gått raka vägen tillbaka till Moderaterna. C kunde erbjuda borgerligt orienterade väljare en Magda-ledd regering utan att de behövde rösta på Socialdemokraterna. Samtidigt tycks andra S-väljare ha sökt sig till V och MP för att dra samma tilltänkta regering åt vänster. Nästan varje annat parti kunde erbjuda väljarna både Magdalena Andersson och en tydligare politisk riktning. Socialdemokraterna blev kvar med själva statsministerkandidaturen.

Ett regeringsskifte gör inte 28 procent till en socialdemokratisk seger. Det bryter inte heller högermajoriteten i riksdagen. Om resultatet står sig går Sverige mot 24 år av parlamentarisk högermajoritet - från 2006 till 2030.

“Magda”-Moderaterna gick hem. Nu måste ansvaret gå hela vägen upp - till dem som valde strategin. För om Socialdemokratin inte själv hittar hem blir Rosenbad bara ett väntrum inför nästa nederlag.

Av Jacob Eklind, Libertasredaktionen