Intervjun med Lasse Diding genomfördes den 24 januari 2025 i hans stipendieboende i Leninland, Varberg. Åsikterna som framförs står den intervjuade själv för.

Det är en regnig dag i Varberg när jag kliver in i Lasse Didings hem. Dropparna smattrar rytmiskt mot de stora panoramafönstren som vetter ut mot det grå havet. Huset ligger majestätiskt på en klippa, med en utsikt som sträcker sig över det vidsträckta Kattegatt. Inne i bostaden möts jag av en varm atmosfär – väggarna är klädda med gamla tavlor och bokhyllor fyllda till brädden – varje hörn av rummet andas historia och kultur. Det är som om rummet självt berättar om de idéer och rörelser som format Lasse Diding.

Lasse beskriver sig själv som en produkt av 68-vänstern. Han förklarar hur FNL-rörelsen i slutet av 60-talet och början av 70-talet formade hans politiska världsbild. Under denna tid växte en bred folkrörelse fram i Sverige som omfattade människor från hela det politiska spektrumet, inklusive socialdemokrater och till och med vissa moderater, som krävde att USA skulle lämna Vietnam. Lasse minns den tiden som en stark period där man byggde rörelsen underifrån och fick med sig breda massor.

Efter den intensiva politiska perioden blev Lasse lärare och senare, av en slump, hotellägare. Han trivdes med detta och lyckades bra ekonomiskt. Under denna tid fortsatte han att privat engagera sig i läsning och kultur men utan att synas särskilt mycket utåt. Efter en livskris runt 2005-2006 beslutade han sig för att aktivt förverkliga sina politiska visioner. Han insåg att om han hade pengar, ville han använda dem för att stödja vänstern och kulturella initiativ.

Lasse berättar att han skapade ett pris i Jan Myrdals namn, samt ett stipendieboende för författare och kulturutövare. I Varberg har han dessutom grundat en stiftelse som organiserar olika kulturevenemang. Hans mål har varit att göra Varberg till ett kulturellt centrum med vänsterhjärta, men på ett brett och inkluderande sätt. Han betonar att alla som kämpar för den franska revolutionens ideal är välkomna att delta i denna kulturella rörelse.

Lasse förklarar vidare om hans politiska engagemang i FNL-rörelsen. Han minns hur rörelsen växte snabbt och gav en stark känsla av framgång och framtidstro. På den tiden kändes som att de var på väg att förändra världen, beskriver Lasse, vilket skapade stor optimism bland deltagarna. Han jämför detta med senare vänsterrörelser som, enligt honom, i högre grad präglats av motgångar och tillbakagång.

- Absolut, det är svårt för såna som är unga idag att förstå den tiden. Om jag kom med när jag var 17 år, efter en månad så var vi mycket större, efter två månader kanske vi dubblat antalet medlemmar, det gick framåt hela tiden och då fick man ju en bild i huvudet att det här kommer bara att gå framåt och framåt och så erövrar vi hela världen. Har man kommit med i vänstern någon gång efter det så har det alltid bara gått bakåt.

Han lyfter även fram vikten av att FNL-rörelsen strävade efter att vara så bred som möjligt, i kontrast till mer sekteristiska grupper. Genom att sätta sakfrågan i fokus och samla olika krafter lyckades de skapa en stark och enad rörelse under den tiden.

Längs fönstren fylls utrymmet av porträtt av Lenin, böcker och flaskor – trots att Lasse inte dricker – och på bordet ligger hans bok om Jan Myrdal uppslagen. Lasse Diding lutar sig tillbaka i sin fåtölj och börjar berätta om sin ungdom.

– Jag växte upp i en företagarfamilj, säger han och torkar av sina glasögon. – Där var det affärer och pengar som gällde, det fick man i sig med modersmjölken. Men jag insåg också hur tomt det är om allt handlar om att tjäna pengar, om det inte leder till något bättre. Kapitalismen har makt över hela världen och får den att skena åt fel håll. Idag ser ju alla att världen går åt skogen, men få vill erkänna att det kanske är just kapitalismen som är problemet.

Lasse tar ett bloss av cigarren och ler när samtalet glider in på Jan Myrdal.

– Han var min första stora intellektuella upptäckt, säger han. – Jag var sjutton när jag blev FNL-aktivist och upptäckte honom genom hans texter i Aftonbladet. Jag blev som frälst. Han skrev så tydligt, pekade med hela handen. Efter bara några månader skrev jag ett brev till honom och bad om en bibliografi över allt han skrivit. Jag fick ett långt svar och en lista på hans böcker – det blev min alternativa universitetskurs.

Regnet trummar fortfarande mot fönstret och havet slår mot klipporna utanför. Lasse lutar sig fram och rör vid boken om Myrdal på bordet.

– Jag tog kontakt med honom på riktigt när han fyllde 70. Sen, när han fyllde 80 och höll på att dö, då kände jag att jag kunde hjälpa honom. Hans bibliotek, 50 000 böcker, hotade att gå förlorat. Jag sa: "Jag har ett tomt hus, vi kan ha böckerna där." Så skapade vi ett litterärt sällskap i hans namn, fast han fortfarande levde, och instiftade ett pris – Leninpriset – för att väcka opinion och provocera.

De tio åren med Myrdal beskriver Lasse som en blandning av samarbete och konflikt.

– Han kunde vara väldigt svår, säger han med ett snett leende. – Men han var alltid viktig för mig, och jag tror att jag var viktig för honom på äldre dar.

Så glider samtalet in på Jan Myrdals bråkiga natur.

– Han var van vid bråk, växte upp i ett hem fyllt av konflikter. Alva och Gunnar kopplade in hela den psykiatriska eliten för att försöka "få ordning på problembarnet Jan", berättar Lasse. – Han blev en mästare på att bråka och provocera, och det var i mångt och mycket det som gjorde honom till en så stark och levande debattör.

Lasse lutar sig tillbaka i fåtöljen och blickar ut mot havet.

– Jag försvarar fortfarande mycket av det som Jan stod för, säger han. – Han såg Mao som en ledare som lyfte Kina ur armod, och jag tror det finns sanning i det. Samtidigt var han blind för det negativa. Han såg inte svälten i Kina eller förtrycket som växte fram. När Kina slog över i förtryck, då såg inte Jan det, utan han höll fast vid sin bild av frihetshjälten. Där blev han blind för det som var uppenbart för andra, detsamma gällde Pol Pot i Kambodja.

Lasse tar ett djupt andetag och fortsätter.

– Men om man ser på Kina i ett större perspektiv, fortsätter Lasse, så var det Mao som lade grunden för den enorma utveckling som landet genomgått. Mao lyfte en befolkning från armod och skapade förutsättningar för den starka nation som Kina är idag. Mao gjorde stora misstag, men jag har svårt att tro att han var ond och medvetet ville döda människor. Han försökte skapa ett nytt samhälle, men förlorade greppet om demokratin – något som snabbt försvann både i Kina och under Pol Pot.

– Det här är nog en fråga du har fått ett antal gånger, men varför Lenin? frågar jag.

Lasse ler brett.

– Jo, det är inte för att jag stödjer hans idé om elitpartiet och proletariatets diktatur, säger han. – Utan för att han är en symbol för den enda ledaren som på allvar försökte välta den kapitalistiska världshegemonin över ända. Han lyckades ju ett tag, och under en period levde halva jordens befolkning under marxistiska idéer. Sen misslyckades han, men han är en symbol för motståndet mot kapitalismen – och jag tror att världen hade mått bättre om någon hade lyckats störta kapitalismen. Därför ser jag honom som en viktig symbol, ungefär som man kan hylla Spartakus för att han gjorde uppror mot slaveriet.

Framtiden för Lasse Diding beskriver han själv med en blandning av realism och optimism. Han konstaterar att han inte lever för evigt, men att han vill fortsätta sina kulturella projekt så länge han kan. Genom Leninland, Jan Myrdalbiblioteket och andra initiativ vill han skapa en miljö där idéer kan frodas och människor kan mötas. 

Klockan börjar närma sig sen eftermiddag när vi börjar närma oss slutet av intervjun. Jag frågar Lasse om han har någon hälsning eller visdom att tilldela unga studenter på vänstersidan i en allt mer orolig omvärld. Han tittar runt i bokhyllan bakom sig som för att se om en viss bok fanns där, men vänder sig kort efteråt om. 

– Ja, jag tror att det enda sättet är att försöka göra det man tycker är rätt. Det hoppfulla är att hur mörkt det än ser ut, för det ser mörkt ut i världen idag på många sätt där fascismen går starkt framåt och annat, men vi vet ingenting om framtiden. Ingen har någonsin kunnat förutsäga det framtida att det går mot helvete, mer än att vi själva ska dö såklart, liksom alla. 

Särskilt inspirerad är han av socialdemokraten Sven Lindqvists texter om motståndshandlingar. Lindqvist beskriver i boken ‘Underjordisk stjärnhimmel’ hur även små protester och handlingar kan få stora historiska konsekvenser – något som Diding tagit till sig djupt. Han återberättar hur Lindqvist beskriver Förintelsen och Stettinexperimentet, där nazisterna inledde sina industriella folkmord. Diding återger Lindqvists tanke om att om människor hade gjort motstånd, om grannar hade protesterat eller om judarna själva vägrat att följa order, så hade nazisterna sannolikt tvekat och aldrig vågat inleda Förintelsen i samma skala. Denna idé om att små motståndshandlingar kan påverka historiens gång ser Diding som djupt hoppfull. Det är också grunden till varför han fortsätter sina projekt – i hopp om att dessa kulturella satsningar ska kunna inspirera nya rörelser och förändra framtiden.

– Demokratisk kultur är ju idag motarbetat av högern när de försöker lägga ner allt som har med folkbildning, bibliotek och folkrörelser att göra. Jag tycker att mitt Jan Myrdalbiblioteket är en motståndshandling mot det som sker i samhället där kultur och bibliotek och sådant nedvärderas och förintas.

Regnet har stillnat när samtalet når sitt slut. Jag följer Lasse ut i trädgården i Leninland och får till sist se den omdiskuterade Leninstatyn på nära håll. Sex meter av sten reser sig mot himlen, och jag måste luta huvudet bakåt för att ta in hela gestalten. Lenin står vänd österut, in mot land, med ena handen svagt utsträckt som i en gest av förmaning eller vägledning, på stenhuvudet är en blomsterkrans lagd. Vid hans fötter vilar en staty av Lenins katt – orörlig och vaksam. Och där, vid sockeln, står Lasse Diding själv – mannen bakom Lenin.

Lyssna på intervjun i helhet på: https://open.spotify.com/episode/1TFMzCF2KwB8KX6JJqmJRK?si=b490551d827c4bb9

Fakta om Lasse Diding:

Född: 24 april 1953 i Varberg.

“Yrke”: Hotellägare, agitator, samlare, klosterägare, konstsamlare och stipendieutgivare.

Känd för: Leninpriset, Jan Myrdalsbiblioteket, Hotell Havanna/Gästis, Leninstatyn i Varberg, Kvinnan med handväskan statyn i Varberg (ägare) och Leninland i Varberg.

Leninland: Ett stipendieboende i Varberg med syfte att vara “en frizon för fritt tänkande författare och journalister på vänsterkanten”.

Bibliografi: 

  • ‘Fejsbok’, 2017/2018/2019
  • ‘De grova lögnerna om Jan Myrdal i De hemliga breven’, 2024
  • ‘Lasse & Lenin’ av journalisten Per Nygren, 2021