Mycket stolt blickar giriga riskkapitalister, industrialister och välbärgade mot Sverige med häpnad över sitt noggrant utplanerade, strukturerade och väl genomförda propagandatåg som rullar fram i full fart mot det demokratiska välfärdssamhällets brant.

Vården är en onödig prioritet (så länge den inte är privat, såklart), rättvis skolgång är inte viktigt för ett bra samhälle (så länge det inte är privat, såklart) och de långsiktiga försvarsmålen ska uteslutande finansieras med högrisklån från den amerikanska finansmarknaden (som oftast gynnar privata investmentbanker och höginkomsttagare, såklart). Och man har mage att kalla sig ”det seriösa alternativet” med sådan politik.

Detta är den framtidsvision som den nuvarande regeringen har lagt fram för unga idag. Denna politik är tunn, svagt formulerad och inger ett starkt intryck av en mycket oseriös, inkompetent och allmänt ignorant ledarstil, frånvänd ungdomars verklighet.

Medan Tidöpartierna fortsätter att leka hönsgård i riksdagen och propagandatåget tuffar vidare mot framtiden, skulle jag vilja ta tillfället i akt att uppenbara den väldigt verkliga, men ofta tysta verklighet, som dessvärre sällan åskådliggörs i medieklimatet. Nämligen ungas roll på arbetsmarknaden och hur denna regering långsamt utplånar kompetensutvecklingen, arbetsmoralen och framtidstron hos unga vuxna i Sverige idag.

För det är inte ovanligt att höra uppgivna och brustna tonåringar beskriva hur de har, under strikta nationalekonomiska alternativkostnadsanalyser, valt att studera på universitetet, eftersom det är mycket bättre än ”att söka jobb just nu”. Det är inte heller ovanligt att träffa människor som är högutbildade och har svårt att ens få ihop de mest basala levnadskostnaderna allt eftersom Tidöpartiernas bristande kontroll på matjättarna får priserna att skena, hyrorna att höjas och tillgångars värde att springa mot skyarna.

Rumänien, Spanien och sedan Sverige. I denna ordning från toppen går listan för EU:s ungdomsarbetslöshet. Detta är ett faktum i sig som inte kräver någon utförlig kartläggning eller förklaring. Samtliga någorlunda funtade medborgare kan begripa allvaret i denna situation. Nästintill en fjärdedel (av de unga i ett samhälle) står utan arbete trots att de letar aktivt, ringer rekryterare och försöker få fram en lösning för företag och sig själva. Om du är ung i Sverige idag är det nog mer gynnsamt att flytta till Cypern, Bulgarien och Litauen. Ironiskt är det att SD-regeringen försätter svenska ungdomar i en situation där arbetsemigration är ett högt attraktivt val.  

Varför ska företag bry sig?

Jo, för att unga spenderar pengar på nya saker. Nya former av konsumtion (inte enbart ökningar) leder till ett utbyte av idéer, tankar och kulturer. Genom att beröva unga på inkomster och en fot in på arbetsmarknaden uppstår stora samhällsproblem i form av ekonomisk segregation och innovativ stagnation. Den som inte tror att konsumtionsmarknaden ligger i en istid hänvisas till design av vitvaror; jämför gärna skillnader på kylskåp från sent 90-tal till 2020-tal. Komiskt få är skillnaderna i design eller form eftersom de flesta unga inte har ekonomiska medel att bidra till produktutvecklingen i detta område. Dessutom försvagar en svag köpkraft hos ungdomen incitamenten att skapa nya företag i landet eftersom kundbasen är för liten. Genom bristande köpkraft uppstår även en maktdynamik där medborgare i medelåldern med köpkraft kan diktera hur, när och var konsumtionen bör ske och till vilket pris, utan att ta hänsyn till framtida innovationskraft och välfärd.

Jag hade önskat att diskussioner om stilistisk fåfänga om vitvaror hade relaterat till de flestas verklighet, men för de flesta unga idag är produktutveckling det mest irrelevanta exemplet i fråga om köpkraft. Hyra, el och mat är de största utgifterna som tär på köpkraften hos unga svenskar idag. Unga som står utanför arbetsmarknaden, mot deras egna vilja, och som går på CSN har väldigt sällan en krona över vid slutet av månaden. I brist på jobberbjudanden tvingas man in i universitetslivet, eftersom det är mer gynnsamt att studera än att gå arbetslös. Mörkertalet följs ej upp på i denna statistik, för det är troligen inte i borgarnas intresse att få veta hur dåliga de är på att anställa folk.

Alla som vill arbeta ska kunna arbeta, alla som vill studera ska studera. Dessa motton har hörts i samhällsdebatten och för de äldre och förmögna låter detta nog som två goda saker, men för många av oss unga handlar det om att välja mellan pest eller kolera. I brist på en effektiv arbetsmarknad som inte förmår att effektivt försörja kompetensen på arbetsmarknaden och avsaknad av solidaritet från arbetsgivare i ett alltmer kapitalvänligt samhälle, uppstår en väsentlig konflikt mellan den arbetande svensken och den ägande silverpilen som inte vet bättre än att sänka sin egen skatt på bekostnad av framtiden. 

Borgarna har en tendens att underskatta framtida samhällskostnader för tillfälliga skattesänkningar. Ungdomsarbetslösheten är säkert också ”ett särintresse”, precis som försvaret var under Reinfeldts stora avveckling.

Det finns de som menar att köpkraften och arbetslösheten är skilda från regeringsmakten. Att det inte finns någon möjlighet att påverka dessa saker eftersom Sverige är ett ”litet och exportberoende land”. Dessutom vill man gärna tillägga att ”skatten är hög”. Retoriken är ju som bekant mestadels en piska från borgerliga särintressenter som fruktar goda arbetsvillkor, speciellt för unga.

Därutöver menar många konservativa att det är marknadsreglering och hög skatt som är boven i dramat (föga förvånande eftersom ansvarstagande är en bristvara i den borgerliga mentaliteten). Detta är självklart lätt att avfärda.

Om premissen för tillväxt och sund arbetsmarknadsekonomi var sänkta skatter och låg reglering skulle Sverige vara EU:s, om inte världens, mest ekonomiskt starka land. Sverige har vare sig statlig fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, arvsskatt eller gåvoskatt. Dessutom har Sverige lägre kapitalinkomstskatt än samtliga länder i Norden. I verkligheten är den svenska ISK-skatten mer vänlig mot exempelvis utdelningar på kapital än Bahrain, Isle of Man och Mauritius. Det innebär att rika redan finns i Sverige, och blir rikare. Vi har dragit marknadsliberalisering, låg kapitalskatt och välfärdskapitalism till sin spets. Och vad är resultatet?

1. Tredje högsta ungdomsarbetslösheten i EU. [1]
2. 25 % av unga går med ångest, som enligt Folkhälsomyndigheten är direkt kopplat till arbetsmarknaden. [2]
3. Näst högsta skjutvåldet i EU. [3]

Tack Tidöpartierna, för att ni har ”löst” våra problem.

Detta är inte sjukdomar utan symtomen på det sjuka och bakåtvända samhället som vänt sig från den arbetande skaran och de hederliga medborgarna till dess antites: riskkapitalisten, näringsidkaren och småföretagaren.

Framtidens hopp tvinar bort för varje år en högerregering har makten. Om du som jag tycker att det är viktigt att skydda framtidstron, att kämpa för ett fritt, öppet och tryggt samhälle, gör som jag och rösta på Socialdemokraterna i nästa val.

Viktor Skog, Demos (Växjö S-studenter)

[1]: https://www.statista.com/statistics/613670/youth-unemployment-rates-in-europe/

[2]: Jämställdhetsmyndigheten, Psykisk ohälsa hos ungdomar och unga vuxna, 2020

[3]: Brå, Ökningen av skjutvapenvåld i Sverige, 2024