Under första maj återfanns arbetarrörelsens tåg och tal i såväl Sveriges storstäder som mindre samhällen – som så bör! Vi får aldrig ta demokratin för givet. Tillsammans samlas arbetarrörelsen för att uppmärksamma orättvisor, men även för att hylla de som trotsat högern och kämpat igenom allt från allmän rösträtt och semesterveckor, till föräldrapenning och OB-tillägg. På samtliga håll kunde vi se och höra om ett socialdemokratiskt parti i förändring. Ett parti som vill se Sverige växla till ett nytt spår mot en ny riktning, då Sverige efter 20 år med högermajoritet har spårat ur och fyllts av marknadsmisslyckanden. 

För Socialdemokraterna var dagens nyhet pensionerna, där en miljardsatsning föreslogs. För studentrörelsen kan det ses som långt borta, men vi alla känner äldre människor som jobbat och bidragit till samhället i ett helt arbetsliv men ändå går på knäna i kostnadskrisen. Förslag presenterades om att göra det ekonomiskt lättare för äldre att gå ner i arbetstid men arbeta längre, vilket kommer på sikt. Pensionsåldern kommer att vara en viktig fråga för även vår generation på grund av demografiska problem och den ekonomiska eftersatta generationen som vi unga representerar. 

Jag (Lovisa) spenderade första maj i Göteborg. där förstamajtalade Tobias Baudin och vurmade på ett rörande sätt för ett rättvist pensionssystem. Han lyfte fram sin egen mamma som ett ypperligt exempel på hur ovärdigt pensionssystemet kan fungera ibland. Det var mitt tredje förstamajfirande i Göteborg. Efter regn och rusk år 2023, en av de varmaste dagarna 2024, var vädret i år perfekt och äkta svenskt “lagom”. Ett långt förstamajtåg sträckte sig från Haga till Götaplatsen, där fyra talare belös arbetarrörelsens historia och vad som står på spel i framtiden: Kristoffer Bergman (facklig styrelseledamot), Mattias Jonsson (DSO och riksdagsledamot), Hilda Andersson (Ordförande SSU-gbg) och vår allas Tobias Baudin.

Det är tydligt att Socialdemokraterna är på framfart, och i Göteborg är det extra tydligt att det är ett parti i förändring. Om en knapp månad ska den nya riktningen klubbas bara några hus bort på Svenska mässan. Baudin uppmärksammade och hyllade arbetare före honom i sin släkt: hur hans farfar tog på sig fin-kavajen på första maj och hur mycket han hade att tacka de arbetare som kommit före honom. I en allvarsam tid, där kapitalet åter tar mark på bekostnad av rättigheter och arbetsmiljö, får första maj aldrig bli bortglömd. Jag, likt Baudin, verkar dela bilden att utan arbetarrörelsens dag riskerar demokratin att gå förlorad.

I Malmö var det Sveriges första kvinnliga statsminister Magdalena Andersson som talade. Vi bad om en summering från MSSK:s ordförande Manda: 

Preppen började med plakatmålning 27 april, där teman var skattehöjningar för höginkomsttagare, 6 timmars arbetsdag och rotavdrag (hellre rotfyllning än rotavdrag). Under första maj hade MSSK förfest på förmiddagen med en DJ samt mingel med Magdalena Andersson. Sedan blev det förstamajtåg!

Efter tåget talade SSU om behovet av att prata om klass samt ungas roll i politiken, LO (Erol Dramer) höll tal om behovet av kollektivavtal, medan ordföranden i Malmös kommunstyrelse (Katrin Stjärnfäldt Jammeh) berörde världsläget och var de konkret gör i Malmö för att förbättra situationen. Sen var det dags för Magdalena. Hon höll ett starkt tal som dock präglades av tumult. Inledningsvis  tjöt en demonstration för Palestina med tutor så att man inte hörde vad hon sa. Därutöver försökte  Återställ Våtmarker ta sig upp på scenen. 

Magdalena nämnde inte klimatet, men bockade i stort sett av allt annat: utrikespolitik - Palestina och Ukraina - Sverige och det ekonomiska läget samt hur det ska löna sig att arbeta. Hon pratade även om karensavdrag, arbetsförhållanden, samt det nya förslaget om miljardsatsningen för att höja pensionerna. Kvällen avslutades med kul och fartfylld sittning tillsammans med LSSK med en massa aktiviteter!

Magdalenas tal finns att se på Socialdemokraternas webbplats och YouTube i efterhand.

Regn byttes ut mot sol lagom till första maj i Sundsvall, rapporterar Jimmy. Hundratals demonstranter tågade fram, många av dem barn med sina egna plakat: "Stoppa Trump och Putin", "Mer godis till barnen" och det tydliga budskapet "Vi vill inte ha rasist". Det satte tonen för en dag där även de yngsta visade att politik angår alla generationer.

Bland deltagarna hördes ofta samma reflektion: "Det börjar bli väldigt viktigt att engagera sig politiskt när det ser ut som det gör idag." Det rådande världsläget och kampen för rättvisa märktes både i budskapen och i talen. Störst jubel fick EU-parlamentarikern Johan Danielsson, som höll ett nästan 20 minuter långt tal fyllt av både allvar och värme. Hans tal lockade fram såväl skratt som hejarop och applåder.

En särskild höjdpunkt under dagen var Teaterföreningen Svartviksspelets framträdande. Genom sång påminde de oss om sågverksarbetarnas hårda livsvillkor under 1800-talet. Med långa arbetsdagar, farliga arbetsmiljöer och obefintliga rättigheter. Publiken fick en påminnelse om den kamp som låg till grund för många av de rättigheter vi idag tar för givna. Att just Svartviksspelet medverkade var ingen slump. Sundsvall har en djup förankring i sågverksindustrin, en del av arbetarrörelsens historia. Framträdandet visade tydligt hur den lokala historien hänger samman med vår kamp för jämlikhet och rättvisa. En kamp som lever vidare i dagens förstamajtåg.

Bilder från Lund:

I Stockholm samlades studentklubbarna för sedvanlig plakatmålning i Humlegården. Min (Wendelas) klubb STEK tuschade ”Skatt är coolt” med o:na som solglasögon, samt klippte en kartong till formen av en stekpanna med falukorvar i. På baksidan stod önskemålet  ”Billigare käk”. Tillsammans med våra syskonklubbar, SSK och SEK, skanderade vi våra slagord när vi marscherade på Stockholms gator.

Framme vid Norra Bantorget omringade det 5 000 människors långa tåget scenen. Där hälsades det glatt fram och tillbaka mellan partikamraterna. Spektaklet kan liknas vid en släktträff med sossefamiljen. Medan vi strömmade in på torget läste konferenciererna upp plakaten i publiken. Flera av våra fick beröm! Den kvinnliga konferencieren uttryckte dock förkärlek för särskrivna plakat, och uppmuntrade i största allmänhet till mer särskrivning i svenskan, något som upprörde i mitt korrekturläsarhjärta.

Höjdpunkten från själva talen var enligt mig SSU:s Lisa Diaz, som med känsla beskrev hur spädbarn i Gaza föds in i döden. Därefter begav vi studenter oss iväg till den traditionsenliga middagen på Indira. På vägen dit läste folk nyfiket budskapen på våra skyltar. Väl framme vid restaurangen kunde jag nöjt konstatera att vi tog upp fler bord för varje år. Denna gång var ett dussin STEK:are med och tågade, jämfört med fjolårets hälften. Efter den välbehövliga återhämtningen avslutades kvällen i Slaktkyrkan till tonerna av KSMB, vars vrål i min mening var mer betydelsefullt än alla tal sammanlagt.

Första maj i Bryssel - Folkfest, Alkohol och Palestinaflaggor:

Första maj i Bryssel kan på ytan tänkas vara som vilket förstamajfirande som helst:

- Förstamajtåg: Check

- Partitält där allt från sossar till stalinister brackar på sitt firande: Check

- Förstamajtal: Check

- Alkohol och sprit: Che… vänta, va?

Ja, om det var något som stack ut för en som är så van vid vår strängt lutherska alkoholsyn inom politik i Sverige, var det en stor överraskning att se bokstavligen ALLA partier, fackföreningar och obskyra bokklubbar om Marx sälja antingen mat eller “valfri dryck”. 

Lite bakis från valborg? Gå till kubatälten för en mojito som återställare. Tycker du 27°C är lite för varmt? Gå till PSOE för en handfläkt, och en sangria när du ändå är där. Är förstamajtalet på franska eller flamländska oförståeligt? Gå till vallonska systerförbundet Jeunes Socialistes och be om en drink så fattar du snart även danska.

Med detta sagt, skapade detta faktum en betydligt större känsla av stadsfest än av ett, för oss, traditionellt förstamajfirande. Det inhägnade området mitt i centrala Bryssel erbjöd matvagnar, partitält från alla politiska och geografiska håll och kanter, dryck, lekar för barnfamiljer samt konserter. 

En kritik som förekommer varje år i Sverige är att förstamajdemonstrationerna tar upp samma frågor och kamper varje år, trots regering, något som ses som underligt särskilt vid S-regering. Demonstrerar vänstern mot sig självt? Och medan detta kan verka lite besynnerligt så är det fortfarande ett tecken på en vilja om kamp och pådrivande av nya strider. I Bryssel syntes inte denna vibe eller kommunikation alls från varken de politiska partierna, S&D-gruppen eller av den festlighet som omgav första maj. Här verkar man mer fira gångna segrar och den enda konflikten som drevs och syntes var egentligen Palestinafrågan. Första maj handlade om Palestinafrågan, inte arbetare. 

Arbetarrörelsens relation till Palestinarörelsen har blivit något underligt med tiden. Medan arbetarrörelsen självklart ska fortsätta stå upp för alla folks frihet och rätt till självbestämmande så har Palestinarörelsen blivit allt radikalare på ett sätt som krockar med arbetarrörelsens intressen. Första maj handlar på flera håll mer om Palestina än arbetare, våra första maj-talare utstår burop om de inte uttrycker tydligt och enhälligt för Palestina - utan kompromiss eller avart. Kanske såg det likadant ut i Vietnamrörelsen och Apartheidmotståndet på 60-, 70- och 80-talen, men risken finns att arbetarklassen känner sig avskilt från arbetarrörelsens dag om dagen inte längre får handla om dem, utan om andra. Precis som kvinnodagen ska handla om kvinnofrågor så ska arbetarrörelsens dag handla om arbetarrörelse. Internationella kamper, frågor och perspektiv är välkomna, men ska inte ta över.

Första maj kan se olika ut runtom i världen, personligen föredrar jag ett mer traditionellt firande med röda fanor, sång och skyltar. Med det sagt, sitter ju inte en go kall öl en solig vårdag helt fel.