Löningen den 25 januari, terminstart. Snart lämnar vi den fattigaste månaden bakom oss och det där extra stora CSN:et får oss att glömma den fattigdom som annars för allt för många studenter präglar tillvaron. Partiets nya färdriktning går i gemenskapens tecken och vi ser fram emot en vår av nya förslag likt spruckna rosenknoppar. Men om man vill förändra samhället och vill göra det för studenterna behöver man förstå fattigdom i gemenskap.
Partiet behöver inte titta långt för att hitta inspiration för samhällsgemenskap. Vi studenter är nämligen experter på gemenskap. Den kan vara kåransluten som de insparker som öppnar upp studentlivet för nya studenter, eller som i Lunds och Uppsalas nationer med deras gemenskaper som hållit i hundratals år. Det gemensamma kittet som binder oss studenter samman är byggt på jämlikheten i klassrummet, jämlikheten runt ölbordet men framförallt jämlikhet i föreningslivet. Genom alla ritualer, engagemang och härliga vårkvällar byggs en känsla av ett vi - vi studenter. En studentidentitet som är förvånansvärt socialdemokratisk. Har du en studentmössa är gemenskapen din att ta del av.
Men studentgemenskapen är inte immun mot det kalla svenska klassamhälle som råder runt det. För den medellöse blir jämlikheten bara en chimär. Delvis på grund av snedrekrytering till universiteten men dels på grund av en svensk medelklassnorm. För att vi som rörelse ska kunna solidarisera med den medellöse studenten måste vi förstå att fattigdom som sociologiskt fenomen är mångbottnat. För att tala med Bourdieu har vi inte bara ekonomiskt kapital (pengar och tillgångar), utan även kulturellt (bildning och språk) samt socialt (kontakter och nätverk). De tre kapitalarterna ger en dynamik i våra sociala liv. För den fattige kan vara fattig på olika sätt: Du kan ha en avsaknad av ekonomiskt kapital - vara utblottad. Du kan ha en avsaknad av kulturellt kapital - vara obildad. Du kan ha en avsaknad av socialt kapital - vara ensam. Beroende på om du är utblottad, obildad eller ensam så kommer din upplevelse av studentgemenskapen runt det där ölbordet upplevas helt olika. Kanske har du inte råd med den där ölen? Kanske förstår du inte vad som sägs? Eller så känner du ingen? Eller ännu värre, alla tre?
Som den uppmärksammade läsaren anar så kan denna fattigdom vara subtil i en i övrigt så jämlik studentmiljö. Den fattiga smälter in i jämlikhetens tecken. Kanske just för att den smälter in är den välkommen? Trösklarna till universitetslivet varierar men CSN ger ändå möjligheter för den fattiga men begåvade att ta sig in på universitetet. Men med kostnadskris, läskris och social isolering har kampen bara börjat för oss som studentrörelse. Fattigdom i alla dess former är ett hot mot slutförandet av studierna och ett värdigt liv. Studentgemenskapen måste utvidgas till flera, normer omförhandlas och välfärdsstaten återuppbyggas. Vi har en lång väg att vandra innan studentgemenskapen speglar det omkringliggande samhället. Målet måste vara tydligt - Gemenskapen i insparken, runt ölbordet och i föreningen måste vara tillgänglig för alla studenter! För den utblottade studenten, för den obildade studenten och för den ensamme studenten. För dem ska vi, Socialdemokratin, vara ett ljus i mörkret.
