Den 6 november 1881 steg en 32-årig skräddare upp framför åhörarna på Hotell Stockholm i Malmö. Hans namn var August Palm och föredraget bar titeln Hvad vilja Socialdemokraterna?

Sverige befann sig mitt i en samhällsomvandling. Industrialiseringen förändrade människors arbete, levnadsvillkor och relationen mellan arbete och kapital. Nya industrier växte fram, människor flyttade till städerna och gamla samhällsstrukturer utmanades. Samtidigt saknade stora delar av befolkningen politiskt inflytande.

Det var i detta Sverige som Mäster Palm började agitera för socialismen. Inte i ett land där arbetarrörelsen redan var en etablerad politisk kraft, utan där den ännu behövde organiseras.

145 år senare lever vi i ett Sverige som Palm knappast hade kunnat föreställa sig. Rösträtten, åttatimmarsdagen, välfärdsstaten och den fackliga organiseringen har förändrat vårt samhälle i grunden. Men samhällsomvandlingen har inte upphört, den har bara förändrat karaktär.

I dag omformas arbetslivet av artificiell intelligens, digitalisering och globalisering. Klimatomställningen kräver förändringar av både produktion och konsumtion. Ekonomisk och teknologisk makt koncentreras samtidigt till aktörer vars inflytande sträcker sig långt bortom nationella gränser.

Det vore historielöst att likställa vår tid med 1880-talets Sverige. Men det vore lika historielöst att inte känna igen de grundläggande frågorna.

Vem kontrollerar samhällsutvecklingen? Vem får del av dess framsteg? Och vilka möjligheter har människor att påverka de beslut som formar deras liv?

Det var frågor som Palm och den tidiga arbetarrörelsen ställde. De är inte mindre relevanta i dag.

Att organisera framtiden

August Palm hade ingen färdig modell för det Sverige som skulle växa fram under det kommande århundradet. Han kunde inte förutse folkhemmet, den svenska modellen eller de institutioner som senare skulle förknippas med socialdemokratin.

Men han förstod något grundläggande: samhällets utveckling var inte förutbestämd.

Industrialiseringen skapade nya ekonomiska möjligheter, men det fanns ingen naturlag som garanterade att dess vinster skulle komma arbetarna till del. För att förändra maktförhållandena krävdes politisk organisering.

Därför nöjde sig Palm inte med att beskriva orättvisor. Han uppmanade arbetare att bilda föreningar, starta tidningar och kämpa för politiskt inflytande. Arbetarrörelsen byggdes inte enbart genom politiska krav, utan genom människor som organiserade sig för att tillsammans förändra sina levnadsvillkor.

Jag tror att det är en av de viktigaste lärdomarna vi kan ta med oss från Palm i dag.

Socialdemokratin är inte bara ett parti som genomför reformer när det innehar regeringsmakten. Den är också en folkrörelse, byggd på övertygelsen att människor genom gemensam organisering kan förändra samhället.

Och den traditionen behöver inte bara förvaltas. Den behöver förnyas.

När framstegen blir historia

Arbetarrörelsens historia är fylld av framsteg som en gång betraktades som orealistiska. Allmän rösträtt, reglerad arbetstid och social trygghet blev inte verklighet av sig själva. De var resultatet av politiska konflikter, organisering och reformer.

Men framgångarna har också skapat en särskild utmaning.

När en rörelse har varit med och byggt stora delar av samhällets institutioner riskerar dess politiska identitet att alltmer förknippas med försvaret av det redan uppnådda.

Det är inget fel i att försvara historiska framsteg. Tvärtom är det nödvändigt. Men om försvaret av gårdagens reformer blir vår huvudsakliga politiska uppgift måste vi också fråga oss vem som ska formulera morgondagens.

Socialdemokratins styrka har varit förmågan att förena långsiktiga samhällsvisioner med konkreta reformer. Reformismen var aldrig tänkt att vara ett alternativ till samhällsförändring, utan en metod för att åstadkomma den.

Att vara reformist innebär inte att acceptera rådande maktförhållanden som permanenta. Det innebär att förändra dem genom demokratiska beslut, organisering och institutionella reformer.

Den skillnaden tror jag är viktig att påminna oss om.

Vår tids samhällsomvandling

Precis som under industrialiseringen står vi inför förändringar som kommer att forma samhället under lång tid framöver.

Artificiell intelligens kan skapa förutsättningar för högre produktivitet, kortare arbetstid och bättre samhällsservice. Men den kan också förstärka ekonomiska klyftor och koncentrera makt. Klimatomställningen kan skapa nya industrier och arbetstillfällen, men också fördjupa orättvisor om dess kostnader fördelas ojämnt.

Samtidigt har ekonomin blivit alltmer internationell, medan stora delar av vårt demokratiska inflytande fortfarande är organiserat nationellt.

Det är politiska vägval, inte tekniken eller ekonomin i sig, som avgör hur dessa förändringar påverkar människors liv.

För mig är det här socialdemokratins uppgift återigen blir tydlig. Vi ska inte enbart anpassa människor till samhällsutvecklingen, utan också forma samhällsutvecklingen efter människors behov.

Det kräver politiska idéer, men också organisering. Demokratin kan inte begränsas till val vart fjärde år. Den måste leva på arbetsplatserna, i föreningslivet, i folkbildningen och i de gemenskaper där människor lär sig att tillsammans utöva inflytande.

För 145 år sedan handlade uppgiften om att organisera en framväxande arbetarklass och erövra demokratiska rättigheter. I dag handlar den om att utveckla demokratins möjligheter i en ekonomi där makten allt oftare sträcker sig över nationella gränser och där nya teknologier förändrar förutsättningarna för arbete och ägande.

Mäster Palm visste inte hur framtidens Sverige skulle se ut. Men han accepterade inte att framtiden skulle bestämmas enbart av dem som redan hade makten.

Det är kanske det viktigaste arvet från hans tal den 6 november 1881.

Inte att vi ska ge samma svar som han gav för 145 år sedan, utan att vi ska fortsätta ställa samma frågor om makt, demokrati och människors möjligheter att forma sin framtid.

För socialdemokratins uppgift kan aldrig enbart vara att förvalta det samhälle som tidigare generationer byggde. Den måste också vara att organisera människorna som ska bygga nästa.

Av Erik Solfors, redaktör