Socialdemokratiska studentförbundet har inte haft så många medlemmar som vi är idag på decennier. Det var länge sedan vi hade lika mycket inflytande. Samtidigt har fascismen i Sverige aldrig stått starkare eller varit så relevant i det moderna dagliga samhället. Den extrema högerns ideologi har normaliserats i den svenska samhällsdebatten, och vad som för ett decennium sedan var otänkbart är idag vardagspolitik. Rasistiska tongångar och auktoritära lösningar diskuteras öppet i riksdagen, och gränsen för vad som är acceptabelt flyttas för varje dag. Vår tillväxt är ett svar på krisen. Det svenska samhället står nu vid en brytpunkt och vi kan inte vara passiva åskådare. Vi måste vara den radikala motkraften som river upp fascismens rötter innan de växer sig djupare. Nu när S-studenter faktiskt är en röst i svensk politik måste vi ställa oss frågan: vilka ska vi vara? 

Moderpartiet behöver inte bara nya strategier. I årtionden har vi anpassat oss till högern, jagat så kallade “mittenväljare” och tonat ner vad vi faktiskt står för. Allt detta har inte gjort oss starkare. Det har gjort oss ihåliga. Och när det blir tomt på innehåll kliver andra krafter in – ofta är det fascismen. Moderpartiet behöver en ny, revolutionär och nyskapande röst och själ. 

Det är S-studenters ansvar att fylla upp tomheten i vårt parti. Vi måste bli kraften som för tillbaka ideologin till politiken. Inte genom att vänta på tillstånd, utan genom att visa vägen. Vi måste vara obekväma, provocerande och vägra att acceptera 'det går inte' som ett argument. Vi måste bli den drivande kraften som för partiet tillbaka till vänster, inte genom att försiktigt tassa framåt, utan genom att ta kommandot över riktningen. Nutidens vänsterrörelse är i desperat behov av en ny ideologisk vision – den ska vi skapa. Rösten för en banbrytande framtid – den ska vi bli. Bryta ny mark, ifrågasätta det som tas för givet och tänka bortom det som anses "realistiskt" – det är vår väg. Förändring kommer inte genom att vänta på tillåtelse. Den kommer genom att ta den. Vi behöver inte bara vara ytterligare en röst i partiet. Vi måste vara den kraft som skjuter hela rörelsen framåt mot en genomgripande, progressiv framtid. Men ideologi betyder ingenting om den inte omsätts i handling.

Men ideologi utan organisering är bara ord på papper och i tal. Vi är partiets mobilisering. Vi är krafterna på plats, på gatorna, vid dörren. Detta är ett privilegium och ett ansvar. S-studenter måste vara de som agerar, de som lyssnar och de som slår till när det behövs. S-studenter ska inte bara representera Socialdemokraterna för studenter. Det är vårt ansvar att också representera studenter och deras problem för partiet. Vi måste fråga, lyssna och agera när vi ser konkreta möjligheter att förbättra studenters vardag. Men vårt uppdrag sträcker sig bortom universiteten. Vårt största ansvar är att bli arbetarklassens representanter för förändring. 

Arbetarklassen har idag ingen politisk röst. Under högerregeringen har situationen förvärrats dag för dag. Fattigdom, arbetslöshet och kriminalitet är bara några tecken på proletariatets förtvivlan. Medan kapitalisterna öppet har förklarat krig mot demokratin och arbetarklassen, står vi splittrade och svaga. Fackföreningsrörelsen har försvagats, kollektivavtalen urholkas och prekariatet växer. Vi ser hur temporära anställningar, nollkontrakt och schemasplittringar gör det omöjligt för arbetare att planera sina liv. Samtidigt har hyresmarknaden blivit en spekulativ marknad, där bostaden inte längre är en rättighet, utan en vara.

När systemet sviker en av oss, sviker det oss alla. Idag fortsätter fascistiska och imperialistiska krafter sina angrepp på migranter, de fattigaste, arbetare och oss studenter – människor vars arbete upprätthåller samhället men vars värdighet och humanitet trampas på. Detta är inte bara deras kamp, det är vår. Otryggheten för papperslösa arbetare går inte att skilja från studieskulder som krossar studenter. Det handlar inte om isolerade orättvisor, utan om symptom på ett system utformat för att koncentrera makt och rikedom samtidigt som det splittrar dem det exploaterar. Solidaritet innebär att inse att våra öden är sammanflätade. När vi står sida vid sida, kamrat till kamrat, bygger vi den kollektiva kraft som krävs för att utmana förtryck i alla former. Och vi studenter har både möjligheten, privilegiet och ansvaret att möta dessa människor, över klassgränser och erfarenheter, inte ovanifrån, utan sida vid sida. 

Det kan vi bara göra genom handling. Där ute bland människor, på gator och torg. Vi är en mobiliserande kraft när vi organiserar oss. Studiecirklar, samtal och pubkvällar bygger gemenskap, men de räcker inte. Vi måste också ta strid för dem som inte kan stå upp för sig själva. Vårt ansvar är att ge röst till de röstlösa. Det kan bara ske genom konkret, praktisk handling. 

Jag uppmanar dig och S-studenter i stort att agera, och det NU! Vi kan inte vänta, vi har inte tid att vänta. Valet är i år och så som vi fortsätter kommer vi ha en fascistisk regering snarare än när jag är färdig med mina studier. För detta behövs varje person. Så stå upp, socialist! Kamrat, hoppas jag ser din handling snart. 

Tack Elliot för inspirationen och din konstanta genialitet. 

Kian Garazhian, LSSK