I veckan väljer staden New York City sin nya borgmästare, nästan i alla fall. På tisdag har Demokraterna i NYC sitt primärval. Allt talar för att den som vinner där kommer bli stadens nästa borgmästare. Vem som vinner kommer sannolikt spela stor roll. Det är inte enbart avgörande för stadens drygt åtta miljoner invånare, utan även för utvecklingen inom Demokratiska partiet och för amerikansk politik i stort.
Demokraternas val står mellan att fortsätta vara etablissemangets och erfarenhetens parti, eller partiet med grandiosa och, enligt vissa, orealistiska visioner.
Det finns två huvudsakliga kandidater i valet, tidigare guvernören Andrew Cuomo och delstatsfullmäktigeledamoten Zohran Mamdani. Ni kanske undrar varför jag inte nämner den nuvarande borgmästaren, Eric Adams, som också ställer upp. Han har bestämt sig för att ställa upp som en oberoende kandidat och deltar därför inte i primärvalet. Adams borgmästarperiod har plågats av korruptionsanklagelser och åtal för att, bland annat, tagit emot mutor.
Vid första anblick kan det vara svårt att förstå hur en okänd delstatsfullmäktigeledamot på riktigt kan utmana en före detta guvernör. Positionsmässigt är det lite som att någon från regionfullmäktige i Stockholm skulle utmana Magdalena Andersson som partiledare. Andrew Cuomos erfarenheter är onekligen stora. Han har varit guvernör i 10 år, chefåklagare i New York och var bostadsminister under Bill Clinton. Utöver det kommer han från en politisk dynasti i New York. Hans pappa var nämligen också guvernör i New York mellan 1983 och 1994. Alla i New York vet vem Andrew Cuomo är.
Men Cuomo är dock inte bara känd för sin erfarenhet från stora politiska roller. 2021 avgick han hastigt från guvernörsrollen då han anklagades av 13 kvinnor för att ha sexuellt trakasserat dem. Trots att en oberoende utredning bekräftade anklagelserna har ingen av dem lett till en fällande dom. Cuomo har senare uppgett att han ångrar att han avgick. Trots detta var han den överlägsna favoriten då han inledde sin kampanj. Men nu utmanas han, och det är en rejäl utmaning.
Zohran Mamdani är muslim, demokratisk socialist och, innan valkampanjen, helt okänd för de allra flesta New York-borna. Han har alltså mycket som talar emot honom. Mamdani har dock lyckats mobilisera en grupp progressiva väljare som är mycket större i NYC än i övriga landet. Den progressiva rörelsen i NYC har mobiliserat i många år. Redan 2018 lyckades Alexandria Ocasio Cortez besegra en mäktig demokrat i ett primärval och sedan dess har hennes politiska stjärna bara stigit. I bakgrunden finns flera mindre kända politiker och det mäktiga Working Families Party som gett sitt stöd till Mamdani. Han har lyckats samla stora delar av denna rörelse och har stigit som en raket i opinionsundersökningarna. Allt är dock inte en dans på rosor för uppstickaren. Det har ställts många frågor om hans syn på Israel. Under debatterna har han fått frågan om han stöttar Israel som en judisk stat. Han har då svarat att han stödjer Israels rätt att existera, men att han motsätter sig att en stat gör skillnad på människor utifrån religion, etnicitet eller sexuell läggning. NYC har närmare miljonen judiska invånare. Om de köper Mamdanis ståndpunkt återstår att se.
Vad handlar valrörelsen om då? Självklara frågor i en så tätbefolkad stad som NYC är hur man ska ta sig runt och vart man ska bo. Mamdani föreslår att göra kollektivtrafiken gratis och snabbare. Han har även föreslagit att frysa alla hyror i staden vilket han menar ska göra det möjligt för arbetare att bo i staden igen. Cuomo vill också göra det möjligt för arbetare att bo i staden men menar att detta borde göras genom att, på 10 år, bygga eller bevara cirka 350 000 bostäder med rimlig hyra. Cuomo vill också införa speciella biljetter i kollektivtrafiken för de med låga inkomster.
Valrörelsen har dock huvudsakligen handlat om en man som inte ens ställer upp. Jag syftar såklart på Donald Trump. Presidentens aggressiva politik har skapat en våg av ilska genom demokratiska städer. Demonstrationer har avlöst varandra och allra mest har de fokuserat på invandringspolitiken. De deporteringar som genomförts har skurit sig med många amerikaner som ser mångfalden där de bor som något positivt. Valrörelsen har därför blivit en tävling om vem som kan sätta sig emot Trump på det mest spektakulära och virala sättet. Mamdani fick tidigt stor spridning då han konfronterade Trumps “border czar”. Mer nyligen har andra kandidater blivit gripna då de försökte hjälpa papperslösa invandrare. Alla kandidater vill som sagt visa att de kan stå upp emot Trump. Cuomo har dock fått kritik för att en organisation som kampanjar för honom tagit emot stora summor pengar från samma miljardärer som stöttar Trump.
Det som är bra att veta när resultaten kommer är att väljarna inte bara röstar på en kandidat. NYC har nämligen ett system där man listar sina fem favoritkandidater. Om ingen får över hälften av rösterna slås den med minst röster ut och dess röster fördelas efter vilka de har listat som andraval. Detta har lett till att allianser mellan kandidater bildats. Mamdani och Brad Lander, som också är en stark progressiv kandidat, har öppet uppmanat sina väljare att lista den andra som andraval.
Under kampanjen har det skett drastiska förändringar i opinionen. När Cuomo inledde sin kampanj såg det ut som att han skulle få över 50% av rösterna i “första omgången”. Idag är läget inte detsamma. Cuomo får absolut ses som favorit men Mamdani har stigit som en raket och det handlar nu om enstaka procent som skiljer kandidaterna åt. En opinionsundersökning visade till och med att Mamdani har en liten ledning. Kampanjen är dock otroligt jämn och mycket talar för att det kommer handla om några tusen röster i Amerikas största stad.
Valet kommer att bli en nagelbitare. Dess utfall kommer få implikationer för maktbalansen mellan demokraternas olika falanger. Valet har blivit som en försmak inför primärvalet 2028 då nästa presidentkandidat ska väljas. Den progressiva och vänsterorienterade falangen, som leds av AOC och Bernie Sanders, har vädrat morgonluft den senaste tiden och hoppas att detta ska bli en maktdemonstration. Den mer mittenlutande falangen är mer splittrad, de hoppas absolut inte att Mamdani vinner men Cuomo är inte heller superpopulär. Nu ligger makten hos New York-borna som gör sin demokratiska plikt och väljer sin nästa borgmästare. Vem som vinner borde bli tydligt inom en vecka efter valdagen.
Member discussion: