Julen innan valåret ingjuter alltid en slags ambivalens. Å ena sidan är man glad för att få chansen att spendera mer tid med familjen. Å andra sidan blir man lite ängslig för att få det som de flesta politiskt intresserade önskar sig; en valseger. 

Tyvärr tycker väl tomten att det är lite väl förhastat att dela ut en sådan trevlig present mer än 9 månader i förväg, men förgäves kan man önska det. 

Om man nu inte får önska sig en valseger till jul, kan man nog önska sig att en öppen och saklig politik kan drivas på från Socialdemokraterna håll i nästa valkampanj för att stärka vår kamp mot Tidöpartiernas fortsatta grepp om makten. Tre enkla politiska förslag som skulle kunna attrahera många studerande till att vidga sina vyer, och även få upp ögonen för socialdemokratin. 

1. Arbetsmiljö

Många studenter kan relatera till samma upplevelse. Försenade rättningar av professorer, kränkande bemötande som inte rapporteras till kursansvariga samt tentamen och inlämningsuppgifter på jul, påsk och söndagar. Ponera att du var en tjänsteman på en statlig myndighet. Med undantag för ett fåtal uppgifter som handlar om att skydda rikets säkerhet så betraktas röda dagar och helger i arbetet i princip som heligare än vad ens äktenskap är. Svenskar jobbar nästan aldrig helg, och om man gör det, får man OB-tillägg. 

Trots detta rapporterar flera som studerar såväl yrkeslinjer som fristående kurser att det inte tillhör ovanligheten att sitta vid julbordet och mentalt lösa inlämningsuppgifter och tenta frågar allt medans man håller uppe en fasad av anständigt beteende mot sina bordsgrannar.  

Det är inte heller ovanligt att studenter som hamnar efter i studierna, ibland pga ansträngda ekonomiska situationer som tvingar studenter att jonglera deltidsarbete med heltidsstudier, börjar lida av allvarliga psykiska problem.

Dessa problem leder till ett spänt läge för studenter där man vare sig kan jobba eller studera sig ur sina problem. Upplevelsen av att befinna sig i detta Moment 22 är inte ovanligt. Studentkårer runtom i landet har bekräftat att denna arbetsmiljö inte främjar inkluderande samtal, kunskapsutbyte eller en korrekt förberedelse för ett seriöst, sunt och väl fungerande arbetsliv.

Därför skulle ett gediget initiativ för att förbättra villkoren i Arbetsmiljölagen vara ett bra löfte för studenter. Ett ytterligare vallöfte skulle kunna vara att lagstadga en 15 dagars rättningsperiod för tentamen, istället för den egna riktlinje på 15 arbetsdagar som många universitet har idag. Ett sista förslag till förbättring är att stärka resurserna för studenthälsan på samtliga universitet och högskolor. 

2. Ett höjt CSN bidrag

Klockan är 02:00 år 2022 i utkanten av Linköping. Jag jobbar natt på ett hotell med en ny kollega som ska lära sig jobbet. Vi byter erfarenheter om hur det är att leva i staden, hur jobbet är jämfört med tidigare jobb och hur hushållsekonomin går. Kollegan delar med sig om en jobbig situation som hon har där en pågående skuldsanering som orsakats av en komplicerad familjesituation har hamnat i hennes knä. Kollegan berättar om hur varje öre vänds ut och in, upp och ner, för att finna ett sätt att få ekonomin att gå ihop. Till min förvåning däremot nämnde kollegan, som bodde i ett område med en billigare hyra än min studentlägenhet till mig att hennes tillåtna inkomst uppgick till 2000 kronor mer i månaden än CSN. Inga barn fanns i bilden. Ingen flott livsstil. Bara ett rent existensminimum som ändå överskred CSN på 2000 kronor i månaden

Att en student idag lever under existensminimum visar delvis hur samhället prioriterar framtidens arbetsmarknad, men även hur det moderna samhället valt att tolka studietiden. Fribeloppet som infördes sågs först som ett sätt att inte straffa studenter med sommarjobb, men de höjda fribeloppen som existerar idag, i kombination med de höjda lånen, marginellt ökade bidragen och minskade finansiering av undervisningsverksamheten på universitet pekar åt ett enda håll. Samhället förväntar sig inte längre utan kräver att studenter ska arbeta under deras studietid. 

Samtidigt ska man frekvent påminnas av professorer att det inte går att vara frånvarande från vissa delmoment av kursen eftersom ”kursen är heltid”. 

Men när man aktivt skapar höjda levnadskostnader, höjda räntor, höjda hyror och höjda CSN-lån, skapas även här ett Moment 22; man behöver studera för att försörja sig i framtiden; men man behöver arbeta för att försörja sig i nuet. Att konstant vara fast i denna Nash-jämvikt tar fokus från Platon, protoner och praxis till pengar, pengar och pengar. 

För att bryta denna cirkel finns tre väldigt enkla politiska förslag som kan medföra en stor positiv effekt på studenter. Det första är att höja CSN-bidraget samtidigt som lånen minskar i proportion av hela CSN-stödet. Det andra, som en följd av det första, är att man investerar i nya bostäder med överkomlig hyra. Det är inte rimligt att exempelvis få 13 tusen kronor i CSN-stöd men ha åtta tusen kronor i hyra. För att ökningen inte ska slukas upp av fastighetsägare är detta också den viktigaste av de tre, eftersom ökningen av CSN-bidraget bör alltid förverkligas i reella termer. Det tredje och sista ska vara att öka konkurrens på livsmedelsmarknaden och minska matjättarnas oligopol. Dessa ändringar kan avsevärt förbättra livssituationen för studenter i hela landet. 

3. Reglerade inträdesjobb

Antalet arbetslösa akademiker har ökat i landet. Många som försöker hitta jobb efter universitetstiden får inte jobb. De söker frenetiskt varje dag för att hitta ett jobb, ibland långt utanför ens utbildnings omfång och under ens kvalifikationsnivå, men man får ändå inte svar. 

Det grundläggande problemet som existerar idag är att inträdesjobb inte är inträdesjobb. Inträdesjobb kräver oftast 1-3 års arbetslivserfarenhet. Trots att detta inte är en explicit form av diskriminering behöver man dock fråga sig ”hur ska en kandidat vara meriterad för ett inträdesjobb om den redan fått arbetslivserfarenhet för tjänsten?” 

Svaret är oftast att man har en priviligierad situation till att börja med som tillåter en att redan ha en fot inne på arbetsmarknaden. Det här skapar en indirekt form av diskriminering eftersom arbetssökande som inte fötts i Sverige eller växt upp i områden utan kontakt med de socioekonomiskt priviligierade utesluts ur arbetsmarknaden och förblir långtidsarbetslösa, trots en akademiska utbildning. 

Till detta finns självklart flera lösningar, men jag tänker föreslå en lagändring som spås ha hög effekt.

För att arbetsgivare inte ska kunna komma undan med att anställa folk med 1-3 års arbetslivserfarenhet till priset av en person som inte har någon så kan man kräva att inträdesjobb endast fås ges till personer utan arbetslivserfarenhet relevant till tjänsten. I gengäld för att bära denna risk som arbetsgivare skulle staten exempelvis kunna bidra med arbetsrelevanta utbildningar genom universitet, yrkeshögskola eller arbetsförmedlingen. Dessutom skulle en trappa av höjda arbetsgivaravgifter kunna införas. Trappan skulle fungera som så att arbetsgivaravgifter betalas av staten till en början men för varje månad som går höjs andelen arbetsgivaren som betalar av arbetsgivaravgiften. Första månaden kan andelen av arbetsgivaravgiften då exempelvis vara 5% av hela arbetsgivaravgiften, medan sista månaden betalar arbetsgivaren 100 % av arbetsgivaravgiften. Denna lösning skulle förskjuta en del av de stora kostnaderna och riskerna som arbetsgivare tar på sig för att hjälpa unga in i arbete, samtidigt som det skulle ge en stor morot för företag att investera i nyexaminerade utan relevant arbetslivserfarenhet. För att förstärka lösningen och komma åt detta marknadsmisslyckande bör reglering av inträdesjobb göras så att de enbart riktas till personer utan tidigare relevant arbetslivserfarenhet. I dag skapas en socioekonomiskt snedvriden rekryteringsprocess, där personer med redan etablerade nätverk prioriteras. Genom att tydliggöra lagens intention och riktning kan man motverka denna strukturella ojämlikhet och skapa en mer inkluderande arbetsmarknad för nyexaminerade.

Dessa tre förslag, om än långrandigt förklarade, är väldigt enkla till sin utformning. Förslagen till vallöften är en lös sammansättning av tankar och idéer som jag samlat på mig under studietiden som skulle ge konkreta resultat i studenters vardag, men även i deras stora hopp ut på arbetsmarknaden. 

Viktor Skog, Demos