Socialdemokratiets nutid og fremtid – Intervju med Niklas Stentoft Mogensen

Frit Forums landsformand Niklas Stentoft Mogensen möter upp mig utanför Köpenhamns socialdemokraters lokaler vid Nørreport en solig septembereftermiddag. Han välkomnar mig till Danmark och tänder en cigarett framför det pampiga gråa huset där han jobbar som kampanjledare för Pernille Rosenkrantz-Theil, före detta minister, och Socialdemokratiets kandidat till överborgmästare i Köpenhamn. 

Jag har just klivit upp i huvudstadens myllrande folkliv från torgets underjordiska järnvägsstation, efter att ha tagit tåget från Lund i en timme. Jag är här för att intervjua Niklas om vårt danska systerförbunds organisering, politik och verksamhet, om de stundande danska kommunvalen, om Danmarks och Socialdemokratiets politiska utveckling de senaste decenniet, kulturella skillnader mellan våra båda länder, och om mycket mer.

Text och bild: Malte Edman

Vad är Frit Forum?

– Frit Forum är socialdemokratiska studenter i Danmark.

Förbundet grundades i juli år 1943 under Nazitysklands ockupation av Danmark, samtidigt som den danska samarbetspolitiken gentemot ockupationen bröt samman. Efter att den danska regeringen, bestående av Socialdemokratiet och Det Radikale Venstre, valt att kapitulera inför den tyska invasionen 1940 hade den tillåtits att fortsätta styra landet internt i en samlingsregering med Venstre och Det Konservative Folkeparti. I mars 1943 tilläts val till folketinget att hållas, där de demokratiska partierna vann stort, med Danmarks högsta valdeltagande någonsin. 

När det stod allt klarare att Tyskland skulle förlora kriget och förhållandena samtidigt försämrades i Danmark hårdnade både motståndet och ockupationen. Protester och strejker utbröt under sommaren 1943. Tyskarna utropade undantagstillstånd och krävde införseln av dödstraff, och när samlingsregeringen vägrade ge fler eftergifter och ämnade avgå tog tyskarna över hela styret. Den danska motståndsrörelsens aktivitet intensifierades därefter, och tyskarnas politiska förföljelser ökade och drabbade fackföreningar och politiker på vänsterkanten.

Frit Forum uppstod samma sommar då några socialdemokratiska akademiker fann en fristad på ett loft i danska LO:s lokaler i Köpenhamn, där de kunde diskutera Danmarks politiska framtid undangömda nazisternas övervakning. Utan att det var intentionen att grunda ett studentförbund så spred sig detta fria forum för socialdemokratiska värderingar till andra universitetsstäder som Aarhus, Aalborg och Roskilde, och blev till en rörelse som utvecklades till den danska socialdemokratins studentförbund. 

Frit Forum organiserar sig sedan dess i studentstäderna och deltar i Danmarks motsvarighet till kårvalen. Likt S-studenter försvagades förbundet mycket efter den marxistiska vågen och studentupproren 1968. De inlämmades då i Danmarks socialdemokratiska ungdomsförbund DSU, som det fortfarande tillhör.

– Jag brukar säga att Frit Forums och DSU:s förhållande är lite som Danmark och Grönlands, vi har självstyre, men egentligen är det DSU som… Vi är en del av DSU helt enkelt!

Niklas understryker att förhållandet och kommunikation är bra, men döljer inte att det är DSU som är bäst representerade i partiet, och att Frit Forums representation ofta går genom DSU.

Studentrepresentationen på de danska universiteten skiljer sig från den på svenska. På Köpenhamns universitet väljs två studentrepresentanter in i universitetsstyrelsen samt ett flertal till ett akademiskt råd på fakultetsnivå och till en studienämnd (studienaevn) på institutionsnivå. 

Valen sker i stort mellan tre aktörer. Utöver Frit Forum finns på andra sidan det politiska spektrumet Konservativa Studenter, som enligt Niklas är en mix av de olika högerpartierna i dansk politik, från Dansk Folkeparti till Moderaterna. Flest röster går dock alltid till Studenterrådet, som är politiskt obundet men inkluderar en uppsjö olika föreningar, däribland politiska, och då även tillhörande de mindre vänsterpartierna. 

Utöver att ställa upp i valen verkar Studenterrådet fungera samlande för danskt studentliv, och tycks fylla roller motsvarande både kår och akademisk förening i Sverige. Ett försök till direkt jämförelse av ländernas studentorganisationer är dock vanskligt, det blir snabbt alldeles för komplext. I valen ställer även mindre föreningar upp med egna listor, alltifrån anarkistiska studenter till Kødfronten, som vill ha tillbaka köttet i KU:s cafeterior.

Niklas framställer det som att Studenterrådet är för studentdemokrati och representation men som opolitisk förening samtidigt konsekvent emot reformer från politikens håll. Frit Forum och Konservativa Studenter har en annan inställning och är villiga att prata och förhandla om förändring med politikerna. De delar trots olika ideologier en syn på politikens roll, och har även en samsyn om att det är svårt att vara politisk på universiteten idag om man inte är helt vänster, vare sig man är höger eller sosse. Han visar en insändare från Konservativa Studenter på just det temat, där han själv också fått ge en slutkommentar.

Är det impopulärt som ung att vara sosse?

– Ni säger att det är impopulärt i Sverige, tänk minus 2 000 här i Danmark!

Det syns även i de danska skolvalen, där Socialdemokratiet tappade mycket senast medan Liberal Alliance, som är största parti bland ungdomen, gick starkt framåt. Samma utveckling sker i Norge, och runtom i världen.

– Det är 10 % mellan 18-24 som skulle rösta på sossarna idag om det var val, så vi har stora problem med att organisera och mobilisera ungdomen.

DSU lyckas ändå väl med att rekrytera på gymnasierna, Frit Forums utmaningar på universiteten är större.

– Det har blivit jättemycket värre sedan sjunde oktober.

Danmark under Socialdemokratiets ledning upplevs av många som alltför långsamma på att inse och reagera på vad som sedan dess skett i Gaza, och långsamma att kalla det ett folkmord. Danmark erkänner fortfarande inte Palestina som stat.

– Det är svårt att få progressiva studenter att se sossarna som ett progressivt parti.

De som är vänster tycker inte att ni är progressiva nog, och massa andra är höger?

 – Precis, jag blir kallad folkmördare till mitt ansikte för att jag är med i Frit Forum.

Frit Forum skiljer sig enligt Niklas starkt från moderpartiet i synen på kriget i Gaza. De är mer progressiva även på de flesta andra områden, men utmaningarna består. 

– Det är en kæmpegrej på universiteten att sossarna inte utvecklar så mycket politik för ungdomen längre.

Samtidigt som den danska socialdemokratin lyckats bättre i opinionen än den svenska det senaste årtiondet tack vare en återgång till enligt Niklas mer klassisk arbetarpolitik som går hem väl i landdistrikten och i mindre städer, och som bland annat inneburit en stramare invandring, så har den medfört utmaningar i större städer som Köpenhamn och Århus. Det är en utmaning att hålla kvar vänsterfalangen, som är stark bland både studenter och stadsbor.

Vad är då den utbildningspolitik och de övriga frågor som Frit Forum driver mot Socialdemokratiet?

Den samlade socialdemokratin och DSU arbetar mycket för yrkesutbildningar, vill motverka överakademisering, och anser att dansk utbildningspolitik måste investera även i annat än universiteten. Den sittande regeringen har genomfört en reform av masterutbildningarna för att motverka överutbildning och har sänkt antalet år som nya studenter kan få studiestöd från sex till fem. Studiestödet ligger på 5 700 dkk (ca 8400 sek) i månaden, utan lån. 

Frit Forum delar ambitionen att värna olika utbildningsformer samt att motverka överutbildning och dimensionera utbildningar till vad som efterfrågas på arbetsmarknaden. Samtidigt kämpar de för att reformerna inte ska slå hårdast mot de med arbetarbakgrund, vilket Niklas menar är fallet med nedkortad studiestödsperiod. De vill också undvika att reformerna urholkar den högre utbildningen.

– Vi kanske ska dimensionera lite hårdare på filosofikandidaten, istället för att göra filosofikandidaten sämre än den är, men också koppla bättre så att det är ett bra program och leder till jobb.

Många av reformerna riskerar enligt Niklas att göra universiteten mer elitistiska och mindre öppna för alla. Frit Forum kämpar i motvind mot DSU och partiets dominerande tankegångar kring utbildningspolitiken. Därtill framhåller han vikten av att stå upp för och värna studentrepresentationen som ett demokratiskt inslag i den högre utbildningen.

Utanför utbildningspolitiken vill många av Frit Forums medlemmar att förbundet ska vara en grön föregångare. Identitetspolitiska frågor kring sexuella minoriteter och jämställdhet har också en viktig plats i förbundets påverkan på moderpartiet, samt frågor kring situationen i Gaza, där Frit Forum skrivit och opponerat mycket mot den linje partiet har valt.

Vilken linje är det de har valt?

– De har valt att Israel är en vän av Danmark, så under lång tid har det varit den hårda linjen “we stand with Israel”, och inte gjorts några sanktioner eller erkänt Palestina som stat, och inte gjort någonting. Det har ändrat sig nu, vi har EU-ordförandeskapet och vill arbeta för att EU:s associeringsavtal med Israel blir stoppat. Det är jättebra, det har vi önskat ganska länge. Men vi har jättemycket vapenexportörer i Danmark, och bör kanske kolla på ett vapenembargo mot Israel. Men också bara att erkänna Palestina som stat.

Som det är nu säger partiet att de bara kan erkänna Palestina som stat när Hamas inte är där längre “och när x, y, z har skett, alla möjliga grejer ska ha hänt”.

– Det är en jättestor konflikt på universiteten, och något som Frit Forum möter ganska ofta. Det är en fråga som är viktig för mina medlemmar att den blir rest, men som också gör att många inte vill bli affilierade med sossarna. Även om det inte har något att göra med Frit Forum så har det det, då vi är en del av sossarna och har en roll att pressa internt.

Har det varit demonstrationer och tältläger på de danska universiteten?

– Ja, tältläger och jättemånga demonstrationer. Greta Thunberg har varit här jättemånga gånger på Köpenhamns universitet. Hon gjorde ett luciatåg förra året då folk hade mask på med vår rektors ansikte, och sjöng en omskriven sång.

Polisen har ofta varit involverad, det har skett sit-ins, och inför kårvalen delades det ut flygblad där det stod att Frit Forum var sionister som borde bojkottas. Att vara Socialdemokratiets ansikte utåt på universitetet har varit tufft för många medlemmar, då en del studenter anser att Socialdemokratiet står på fel sida av historien och ska kallas folkmördare.

Finns det en stor debatt i Danmark om demonstrationer för Palestina? En debatt om att demonstrationerna eller demonstranterna har fel metoder, som det finns i Sverige?

– Inte om lämpligheten på samma sätt, men det är många som tycker att det är för mycket, och många som tycker att palestinademonstrationer har blivit radikaliserade. Det är många som började med att gå med men som inte gör det längre. 

Slagord som kallar Mette Frederiksen och Socialdemokratiet för folkmördare är vanliga. Niklas känner sig inte rädd för att delta i demonstrationer, men något obekväm, då många känner igen honom och kan vilja konfrontera honom. Samtidigt understryker han att det efter två år av krig är viktigt att kämpa för förändring. Kriget i Gaza har även blivit aktuellt i debatten kring kommunvalen, och utnyttjas av övriga vänsterpartier som en svaghet för S. 

Är det mycket debatt om antisemitism kopplat till demonstrationerna, kopplat till särkilda slaogord?

– Antisemitismen har ökat jättemycket i Danmark, precis som i andra länder. Det är jättemycket samtal om hur vi kan göra demonstrationer på ett sätt som också är bra för judar.

Samtidigt tror Niklas att radikaliseringen av Palestinarörelsen är oundviklig om inte de etablerade maktpartierna gör något i sakfrågan Israel-Palestina, och att antisemitismen bara kommer öka så länge konflikten pågår. På Roskilde universitet gjordes graffiti med hot mot judiska studenter att de skulle se sig över axeln, hyllningar till den avlidne Hamasledaren Sinwar, och slagord som “intifada nu”, vilket bidragit till en ökat upplevelse av osäkerhet bland judiska studenter och att de exempelvis inte ville bära davidsstjärnan. Det sker en stor diskussion kring det, vilket behövs, för det är ett stort problem. Niklas understryker att det är viktigt att konflikten i mellanöstern inte förs över till Danmark, och att judar i Danmark inte ska tas som gisslan i debatten i Danmark, och att det ska inte heller ske andra minoriteter, vilket dock också varit fallet. Även islamofobin och rasismen ökar, och palestinier förs ofta samman med Hamas.

– Det är jättesvårt i Danmark, det är mycket två sidor som kämpar, det finns inte så mycket konsensus om det här. Båda sidor blir mycket polariserade.

Är de 50/50 eller?

– Det är svårt att säga, men det är en majoritet i Danmark som vill erkänna Palestina som en stat.

Samtidigt är det stark uppslutning bakom Israel bland många på högersidan. En del radikaliserade säger att “vi ska bara låta Israel och Netanyahu göra färdigt jobbet” och att det inte spelar roll om barn dör “för de är ändå Hamas”. De radikala elementen på båda sidor gör enligt Niklas att majoriteten ogärna uttalar sig om konflikten, av rädsla för att bli stämplade som Hamas-sympatisörer eller folkmördare.

Hur är Frit Forum organiserat, och hur ser er påverkan gentemot det socialdemokratiska partiet ut?

– Vi har kongress varje år, i år den 26-28 september, då Elfva och Alma också kommer från S-studenter.

Kongressen är det högsta beslutande organet och beslutar varje år om program och motioner. Därutöver väljs en ledning bestående av ordförande (landsforman), vice ordförande och en landssekreterare, vilka styr Frit Forums dagliga verksamhet. Mellan kongresserna fattas alla politiska beslut i hovedbestyrelsen, HB, som består av ledningen tillsamman med två valda representanter för varje lokalförening. Det socialdemokratiska partiet tar fram ny politik på sina kongresser vart fjärde år, och håller däremellan årsmöten då inte mycket förändras. Enligt Niklas har de för lite interndemokrati.

Frit Forum växlar ofta mellan att vara inriktat på studentpolitik samt lokala frågor vid universiteten, till att vara ett mer allmänpolitiskt förbund som sätter press på Socialdemokratiet, beroende på vilka som för tillfället engagerar sig i förbundet. Niklas som ordförande är inte adjungerad i Socialdemokratiets partistyrelse, vilket varit fallet tidigare när förbundet var starkare. Det är dock ordföranden för DSU, genom vilket Frit Forums påverkan ofta går. Samtidigt har Frit Forum en stark tillgång i att många ministrar och andra högt uppsatta politiker är tidigare medlemmar, som har bra relationer och mycket kärlek till förbundet.

Vad gör man på en kväll med Frit Forum? Hur ser verksamheten ut i klubbarna?

– På torsdag har vi som exempel 24-timmars-bar på Köpenhamns universitet, då kör vi Svend Auken-tema, han var den största koryféen i Frit Forum.

Svend Auken var miljöminister 1993-2001 och den som byggde upp mycket av det gröna Danmark med dess vindmöllor. Han var därutöver partiledare för Socialdemokratiet 1987-1992 men förlorade posten till Poul Nyrup Rasmussen 1992 som utmanade honom efter förlusten i folketingsvalet 1990. “Han var en ikon, en riktig dansk sosse som var grön och vänster”. Niklas ska även vara med och tala på en introkväll för Frit Forum-medlemmar vid Roskilde universitet, där de också ska hålla 24-timmars-bar.

Vänta lite, ni som politiskt studentförbund har bar i 24 timmar?

– Vi har en sak som heter Jacque’D (Jacque Delors, döpt efter den franska politikern, är en förening för statsvetarstudenter vid Köpenhamns universitet, reds anm) som arrangerar en 24-timmars-bar på PolKand, där vi har en slot och delar ut margaritas. 

Niklas berättar om olika evenemang, som ofta kombinerar debatt och social verksamhet – ofta med ministrar som gäster. Under namnet “red bar” bjuder de in massa progressiva studenter till debatt och fatöl i Frit Forums källare i Köpenhamn, ibland dricker de bara öl, och på första maj håller de en “Kæmpefest”. Jag noterar att det han nämner är på hög ambitionsnivå. Klubbarna har även enklare och mer interna möten. Niklas nämner att de håller reformverkstäder utifrån olika teman, som bostadskrisen eller klimatet, men säger även att många klubbar till stor del organiserar sig med inriktning mot externa arrangemang. Alkoholkulturen har en stor roll på universiteten.

– Det är också på det sättet som folk blir engagerade i Frit Forum, ofta genom att man tycker politik är kul, men man tycker också det är kul att festa och dricka öl.

Det är val till kommuner och regioner nu i Danmark, vad handlar valet om?

Regionerna i Danmark ansvarar för sjukvård och till stor del kollektivtrafik, samt i viss mån polisen. Kommunerna ansvarar för det mesta, såsom grundskolor, barnomsorg, och annan välfärd, samt bostadsmarknaden och kommunalskatten. Höjda hyror och ökade levnadskostnader är växande problem i danska städer, och Socialdemokratiets stöd där har drabbats av att de trots en vänstermajoritet i Folketingsvalet bildade en mittenregering. 

– Kommunvalet handlar mycket om bostadsbrist i de större städerna.

Socialdemokratiets kandidat till överborgmästare, Pernille Rosenkrantz-Theil, som tidigare var partiledare för Enhedslisten, men som sedan blev Socialdemokratisk barn- och undervisningsminister 2019-2022 samt social- och bostadsminister 2022-2024, har gjort det till huvudfråga i sin kampanj.

Vad vill ni göra åt det?

– Vi vill skapa en ny fond som kan köpa upp bostäder från kapitalfonder och sälja tillbaka lägenheter, så att vi kan säkra att de går att köpa en egen bostad i Köpenhamn.

De vill även bygga fler studentbostäder och luckra upp kraven för korridorsboenden, som idag enbart får byggas för studenter, samt begränsa uppköp och uthyrningarrangemang som AirBnB, vilka driver upp hyrorna. De går även till val på att göra dagis gratis för alla i hela Köpenhamns kommun och att göra kollektivtrafik gratis för unga och äldre.

– Mycket ny politik som är mer vänster än Socialdemokratiet brukar vara, och det är Frit Forum jätteglada för.

Trots att den nya politiken är precis vad Niklas tror att Socialdemokratiet behöver för att locka både hans medlemmar i Frit Forum och för att överlag locka progressiva människor som tycker att Socialdemokratiet gått för långt åt höger i den ekonomiska politiken, så blir valet en utmaning.

Hur ser det ut att gå, hur ser opinionen ut?

– När Pernilla blev kandidat låg vi på elva procent. Det är fan dåligt, men i sista mätningen fick vi 17,3, och det kommer snart en ny mätning.

Frågan är om Socialdemokratiet kommer att förlora makten som de haft i mer än hundra år i Köpenhamn, sen den lokala demokratins införande, och om de kommer att kunna hålla stånd i de andra stora städerna. Socialistiskt Folkeparti brukar stödja Socialdemokratiet, men nu har de och Enhetslistan sagt att de inte kommer att göra det.

– Det är en jätte-vänster-stad. Enhedslisten är det största partiet, var fjärde köpenhamnare röstar på dem. 

Den socialdemokratiska opinionssvackan som varat i flera år har dock vänt. Pernille lyckas hamna på tidningarnas förstasidor var och varannan dag genom olika uttalanden, vilket också är strategin. Att Socialdemokratiet vinner i Köpenhamn är inte bara viktigt för självbilden – allt som är bra med Köpenhamn vill de gärna se som sin förtjänst – utan även viktigt för att den politiska berättelsen i samhället inte ska bli att socialdemokratin har tappat greppet.

Hur gick det i EU valet?

“Dåligt!” svarar Niklas, och skrattar

– SF var nästan större än oss.

Vad är skillnaden på Socialdemokratiet, Socialistiskt Folkeparti och Enhedslistan?

Hur kommer det sig att ni har en samarbetsregering?

– Vi gick till val på en mittenregering. Det fanns behov av stora grundläggande reformer i Danmark, och de kunde vi inte göra med Enhetslistan och Alternativet som stödpartier. Vi behövde stora investeringar till vårt försvar, vi behövde stora reformer i dansk ekonomi, vi behövde ändra stora mekanismer, och det kunde vi inte göra med de två stödpartier vi hade. Därför behövde vi att Venstre och Socialdemokratiet, de två partier som alltid haft makten i Danmark satte sig tillsammans och fann lösningar som var hållbara för framtiden i Danmark. Att det inte var så att en S-ledd regering sa ‘vi gör det här’ och en högerregering som sen tog bort det. Vi behövde förändringar i alla möjliga frågor.

Vilka är de viktigaste prioriteringarna?

– Jag tror försvar är för många det största, att vi nu investerar så mycket i försvar, och frihetskampen i Ukraina. Danmark är bland de som stöttat allra mest.

Hela utbildningssystemet har ändrats – från grundskola till högre utbildning – många reformer har skett på arbetsmarknaden, skatterna har sänkts för de som jobbar, debatten kring invandringspolitiken och de danska värderingarna har utvecklats. Allt detta genom krafttag som inte skulle ha varit möjliga med Enhedslistan och Alternativet som stödpartier. Hur pensionssystemet ska utformas kommer också att kräva samarbete och det kommer bli en viktig fråga i nästa val.

Regeringen har även fått igenom ett avtal om att 20 % av dansk jordbruksmark ska omvandlas till skogsmark. Det är ett avtal som kräver enighet mellan höger och vänster i ett land där 70 % av marken är jordbruksmark, men som verkligen behövs.

– Haven runtom Danmark är döda, där är ingen fisk, för det är så mycket kväve, och vi har ingen vild natur.

Är det kontroversiellt?

– Det är kontroversiellt. Lobbyorganisationen för lantbrukarna är med, Venstre är med, många av högerpartierna och typ alla vänsterpartierna är med. Det är ett avtal som kommer att definiera Danmark de nästa 20-30 åren.

Analysen var enligt Niklas att de två gamla maktpartierna behövde sätta sig ner tillsammans och styra genom osäkra tider, inspirerat av nödvändighetens politik, men man kan undra var den röda politiken kommer in. Dock har den sin plats.

– Löneförhöjningar för offentliganställda, bättre förhållanden för fackföreningar, det är massa bra grejer som görs, helt klart socialdemokratisk politik som vi aldrig fick igenom förut.

Niklas erkänner att det med en mittenregering inte blir lika bra vänsterpolitik som han hade velat, men vidhåller att regeringen är bättre än sitt rykte.

Hur har det tagits emot, både av vänsterfalangen inom socialdemokratin och av högern?

– Högern har varit hårt emot. Partiledaren för Venstre, Jakob Ellemann-Jensen, hade i hela valkampen sagt att han aldrig skulle peka på Mette Fredriksen som statsminister, men det slutade han med att göra, och avgick efter ett år.

Venstre har tappat mycket stöd och utmålats som förrädare inom högern. Socialistiskt Folkeparti har på sitt håll tagit många vänsterväljare från Socialdemokratiet, och regeringen är ganska impopulär.

Finns det några alternativ? I Sverige har vi ju två väldigt tydliga block.

– Det är lite kontroversiellt, för blocken har gått sönder i Danmark, och alla pratar om att det kommer en mittenregering till efter det här.

Högern lär inte få en egen majoritet bakom sig, Socialdemokratiet kommer inte vilja dela makten med alla vänsterpartier.

– I den tid vi är i är det inte tid för någon som inte vet om vi ska vara en del av NATO, eller som gång på gång inte kan enas internt om fundamentala värderingar som vi sossar är starkt fästa vid. 

Det finns enligt Niklas idag bara en statsministerkandidat i Danmark, det är Mette Frederiksen. Ingen från högern har sagt att de är statsministerkandidat, och Venstres ledare har sagt att han inte är det. Taktiken med mittenregeringen har enligt Niklas varit dråpslag för högern, som idag inte finns kvar som den institution de brukade vara. Även om många är missnöjda med regeringen menar Niklas att danskarna har stort förtroende för dess ledarskap i osäkra tider, och att få hade velat se någon annan partiledare än Mette Frederiksen som Danmarks statsminister samtidigt som Grönland och Ukraina fyller löpsedlarna.

Vad tycker danskarna om att USA vill ta över Grönland, och vad tycker grönlänningarna?

– Det är en stor konflikt. Grönland var en dansk koloni men har självstyre och har möjligheten att ta tillbaka många befogenheter om de vill det, såsom polisen, men de har inte resurserna till det.

Den grönländska självständighetsrörelsen har stärkts sedan Trump återigen uttalat att han vill ta över Grönland, och stärktes i senaste valet. Danmark har även reflekterat över sin koloniala historia och givit en officiell ursäkt till Grönland för faktumet att hälften av de grönländska kvinnorna under 50- 60- och 70-talen fick spiraler insatta utan samtycke, samt ekonomisk kompensation till drabbade. Niklas understryker att kolonialmakter ofta har svårt att se de mörka sidorna av sin historia. Debatten präglas än idag av rasistiska förståelser av grönlänningarna och rannsakan avfärdas som wokeism.

USA:s vändning under Trump har enligt Niklas inneburit en chock för Danmark, som sedan kriget stått USA nära, som följde med USA in i Irak och Afghanistan, och som låter USA ha en militärbas på Grönland och patrullera i deras territorier. Det är annorlunda för Sverige, som varit neutrala. 

“Neutrala” 

– Haha, precis!

Att Danmark som litet land har en allierad som vill ta deras territorium har dock gjort många rädda och fundersamma.

– Det har varit identitetskris i Danmark, vem ska vi kolla mot nu? Det är väl mycket EU nu, och där är det positivt att Mette varit bra på att hantera Donald Trump och vi i Europa varit föregångare för att rusta och stödja kampen i Ukraina.

Situationen har lugnat ner sig efter valet i Grönland, då amerikanska influerare försökte påverka och “Make Greenland Great Again”. Samtidigt som den situationen inte är bra för någon ser Niklas positivt på att de nordiska och europeiska samarbetets vikt blivit tydligare, att vi ser till varandra och inte bara följer USA.

Relationen mellan svensk och dansk politik har utvecklats. För tio år sedan var man i Sverige väldigt kritisk mot många beslut som togs i Danmark, särskilt gällande mer stram invandringspolitik och vissa integrationsåtgärder, nu ser det ut tvärtom. Sverige har en stram migrationspolitik, vi säger att vi borde ha haft det tidigare, vi säger att vi måste ha kraftigare integrationsåtgärder och att vi lär oss mycket av Danmark, och vi höjer många straff. Vad har Danmark lyckats med, vad bör vi ta efter och vad bör vi inte ta efter?

– Jag har pluggat i Uppsala i en termin och jag hade en svensk pojkvän i tre år. Jag känner Sverige väl, har svenska kompisar också, och har pratat mycket om den här frågan med svenskar, vilket har varit jätteintressant för mig, för jag är last og brast med sättet som de danska socialdemokraterna har gripit an den här frågan med invandring.

Jag begriper inte begreppet du använde…

– Last og brast? I agree a hundred percent, med det skiftet som hände i Socialdemokratiet. Någon gång blev det lite mycket i retoriken eller diskursen, så är det ibland, men det som är ändringen som sker i Sossarna är värderingskamp. Vad är det för värderingar vi som danskar gärna vill ska fortsätta att finnas i vårt samhälle? Det är grundläggande i hur man ska uppfatta det här. 

Att förstå att det handlar om vilka värderingar danskarna vill fortsatt ska prägla deras kultur, och inte om rasism eller islamofobi, är enligt Niklas grundläggande att förstå om man ska förstå skiftet.

– Ett exempel på varför jag är jätteglad för att vara sosse och inte mer vänster är att det kom en jättestor nationell mätning om vad grupper i samhället tyckte om exempelvis homosexuella. Då kom det fram att 80 % av muslimska män har homofobiska hållningar och inte tycker det är okej att två män är tillsammans. Det är ett klart bevis på att det är en värderingskamp här. Det innebär inte att vi inte ska ha muslimer eller invandrare i Danmark.

Men det är en uppenbar värdekonflikt?

– Att vänstern först säger att vi är rasister och islamofober för att vi säger det här. Nej, det är en jättestor nationell mätning! Det finns 300 000 muslimer i Danmark, det är 80 % av dem. Det är jättemånga människor som går runt i samhället och är homofobiska, det får vi för fan prata om!

Niklas menar att vi måste sluta prata om att vi inte kan prata om vissa saker, och han tar upp muslimska friskolor som exempel. Om lärare där tror att homosexualitet är en synd och haram finns det en självklar risk att den synen institutionaliseras och lärs ut till barnen som går i skolorna.

– Då måste staten gå in och säga att så kan du inte bedriva muslimska friskolor. Det är inte islamofobiskt, det är att säga att i Danmark tror vi på att en man och en man ska kunna gå hand i hand nerför en gata utan att bli ropade efter eller utsatta för hatbrott. Det gäller också kristna eller alla möjliga miljöer.

Det ska även vara krav på att elever får sexualundervisning och att de inte kan avstå från religionsundervisning.

Kan man avstå från det idag?

– Ja, man kan avstå från religionsundervisning om den inte är om Islam. 

I Köpenhamns kommun har det skett att pojkar och flickor inte fått gå på simträning tillsammans, i syfte att respektera den muslimska miljön. Niklas menar att Danmark måste stå upp för att religionen inte ska spela roll i det sammanhanget. Vi måste stå fast vid att det inte är något sexuellt i att åttaåriga pojkar och flickor simmar tillsammans, samt att det är vår plikt att förhindra att barn socialiseras in i att tro det. 

Värderingskampen kräver även att vi förhindrar att myndigheter infiltreras. I Odense har polisanställda dömts för att ha chikanerat muslimska kvinnor som lämnat sina män, och avslöjat deras hemliga adresser så männen kan komma dit och misshandla dem. 

– Det är jättemycket som sker, och det får vi prata om, och det säger vi till Sverige.

Svenskar påstår väldigt ofta, väldigt gärna, att Sverige är alldeles för politiskt korrekt, med åsiktskorridorer, och man får inte diskutera någonting, men att i Danmark, där kan man diskutera saker. Håller du med om det?

– Jag håller jättemycket med om det. Jag bodde i Uppsala, där den kurdiska räven var ifrån, då det dödades en människa varje vecka. Vi pratade inte om det alls på Uppsala universitet, och när jag nämnde det blev det dålig stämning. Man pratar inte om privilegier, man pratar inte om pengar, man pratar inte om invandringsdebatten, man pratar inte så mycket om politik på det sättet. I Danmark pratar vi hela tiden om privilegier, klasskampen är en jättestor grej, vi pratar om det hela tiden. Jag kände att det var så olikt för mig.

Det är en kulturell skillnad enligt Niklas, som gör att “en svensk tiger”, om saker som måste diskuteras. Han nämner även att han har en medlem i Frit Forum som är från Somalia och homosexuell, och som är förlovad, men som aldrig kommer att kunna berätta det för sin familj. Det är en annan kulturell skillnad, som inneburit en hemsk uppväxt, och det är inte att vara snäll mot en människa som kommit till Danmark att acceptera den kulturella skillnaden. Tvärtom har vi en plikt att hjälpa människor, genom att om nödvändigt bryta upp och motverka dessa inslag i kulturer. Det handlar inte bara om “falaflar och hummus”, utan om människors rätt att leva värdiga liv. Det kräver en genomtänkt integrationspolitik.

– Låt säga att det kommer trettiotusen personer från Syrien. Tror vi lösningen på att de blir integrerade är att placera dem alla utanför Köpenhamn i ett boendekomplex, och att inte sätta krav på att de ska lära sig danska språket, inte sätta krav på att de ska ha jobb, inte sätta krav på att de ska sätta sina barn i dagis? Nej, då uppstår en subkultur.

Det leder till utanförskap och försvårar människors förutsättningar att leva liv som det är lätt att finna värde i. För att motverka den utvecklingen krävs både “rätt och plikt”. Det finns saker man måste göra för att kunna bo i Danmark, och det innefattar att omfamna vissa värderingar, om vilka det danska samhället säger “hit men inte längre”.

– Jag tror att det är det som är det grundläggande i den socialdemokratiska invandringspolitiken, att det finns några värderingar som vi inte kommer att ändra alls.

De personer med utländsk bakgrund som drabbas hårdast av en icke-fungerande integration är sällan de som syns mest i samhället, det är inte “Fatima som hade bästa snitt i gymnasiet och pluggar till ingenjör, look at her! Det handlar mer om arbetarklassen”, vars barn riskerar växa upp i fattigdom och utan framtidsförhoppningar, som omges av våld och riskerar rekryteras av gängen.

– Det måste vi prata om, och det måste vi våga hantera politiskt!

Det är såpass viktigt att det ofta är svårt för Socialdemokratiet att jobba med de andra partierna, som enligt Niklas tyvärr har beröringsskräck i de frågorna.

Jag har en hel del följdfrågor. För det första, ni införde väl en lag i Danmark som innebär att man inte får bränna heliga skrifter framför ambassader? Det gjorde inte vi, vi backade inte en millimeter.

– Ja, och det var en jättestor grej, och vi är jättemånga sossar som är jättearga över det.

Det är ju en kompromiss. Man har haft en rätt i nordiska länder att häda, vi har haft invandring från länder där det inte anses okej, och vi har sagt att denna invandring ska inte förändra värdena i våra nordiska länder, men sen har det blivit press att göra det. I Sverige var det nära, 'kan vi inte bara förbjuda Paludan', men det gjorde man inte.

– Nej, och det tycker jag var bra, men jag tror att om det hade varit en socialdemokratisk regering så hade ni kanske gjort detsamma som i Danmark.

Pressen på att inskränka hädelserätten i samband med koranbräningarna kom i Danmark också från industrin, som exporterar mycket till mellanöstern, och som utsattes för bojkott under den tidigare “Muhammedkrisen”, som uppstod efter att Jyllands-Posten publicering av Muhemmedteckningar år 2005. Den bojkotten drabbade många verksamheter, särskilt hårt dansk-svenska Arla. Hädelseinskränkningen var därför något även Moderaterna och Venstre var drivande i för att skydda exporten till muslimska länder, men som oppositionen avvisade och många inom regeringspartierna inte vill se. Lagändringen har inte inneburit att offentlig hädelse i Danmark har upphört, men ändrat skepnad.

– Vi har en iransk kvinna som flytt från teokratiskt styre i Iran och som tar ett rivjärn och river koranen istället, och på så vis försöker andra saker än att bränna, för att kringgå lagen.

Flera partier säger att de vill avskaffa lagen om de kommer till makten.

– Religionskritik är en fundamental sak i en liberal demokrati. Jag tycker Paludan är en idiot, men han är en idiot som har rätt att göra det han gör.

Jag tänkte fråga om den så kallade gettolagen, som har varit kontroversiell, som gäller vissa områden som riskerar att bli parallellsamhällen.

– Det är en massa kriterier som ett bostadsområde ska ha för det, olika parametrar man mäter. Etnicitet är en av dem, det är det kontroversiella i ghettolagen.

Danmark definierar utsatta områden som uppfyllande minst två av fyra kriterier baserade på andelen som av invånarnas sysselsättningsgrad, hur många som är dömda för vissa brott, andelen med låg utbildningsnivå och andelen med låg genomsnittsinkomst. Områden där med än hälften av invånarna dessutom har icke-västlig bakgrund räknas som parallellsamhällen, och räknas efter fem år på den listan som “omvandlingsområden”.

När områden hamnar på den listan måste staten och kommuner göra allt vad de kan för att få bort dem från listan. Det sker genom att man bygger nya lägenheter och genomför stadsomvandling i området, men även genom att man flyttar ut personer utan dansk etnicitet ur områden. Problemet har varit en för stor sammansättning av personer med både sociala problem och utländsk bakgrund samlade på samma plats.

– Det har skapat parallella subkulturer och därför har vi haft behov av att bryta upp det. Ghettolagen varit ett verktyg för att ändra det, och det har den gjort, vi har färre ghetton än innan lagen kom.

Många områden har enligt Niklas omvandlats från att vara hemska till att vara bra, gängkriminaliteten har tappat fästet, och unga har börjat flytta in. Förändringen är även arkitektonisk och i hur områden utformas.

– Att man ändrar, gör parker, gör skolor bredvid, styrker socialinsatser och gör massa saker.

Det är så att man kan tvingas flytta ifrån området?

–Precis.

Det är också det som har varit kontroversiellt och varit uppe i EU-domstol, men det har funkat?

– Det har funkat hittills, men det kommer en EU-dom, och jag tror att vi blir dömda för det.

Lagen har inneburit att personer med så kallad icke-västlig bakgrund har kunnat tvingas flytta från områden där för många personer med icke-västlig bakgrund anses bo. I vissa fall har hus rivits, och även danskar har behövt flytta ifrån sina lägenheter. Vad EU-domstolen ska ta ställning till är huruvida inriktningen på “icke-västliga” utgör diskriminering på etnisk grund i strid med unionens direktiv om etnisk likabehandling. De som har tvingats flytta har fått nya bostäder, som ofta är bättre än de nedgångna lägenheter de tvingats lämna. Samtidigt som vissa av de drabbade valt att ta den kritiserade lagen till domstol har andra därför välkomnat flytten

– Problemet var så stort att vi behövde klara redskap för att ändra det. Hur bryter man upp en sammansättning av personer utan att man kan flytta någon? 

Vart flyttar de som flyttar från områdena?

Till andra områden eller in till stan, syftet är att ändra sammansättningen. Integrationsforskningen säger enligt Niklas att om man placerar en svensk familj på en gata med nio danskar så kommer de snabbt att integrera sig i den danska kulturen, men om det vore tre familjer av tio så håller de sig för sig själva. Det är naturligt, vi människor är vanedjur, som vill vara med dem som är som oss.

Sverige har idag en omfattande boendesegregation. En bidragande orsak har varit den nu avskaffade så kallade Ebo-lagen, egentligen 3 § a tredje stycket i lagen om mottagande av asylsökande, som gav asylsökande i Sverige möjligheten att skaffa egna boenden istället för att bo på flyktingförläggningar, och att samtidigt få bidrag. Det ledde till att många asylsökande bosatte sig i redan segregerade områden. Både möjligheten till bidrag för eget boende och valfriheten i sig har kritiserats, bland annat från Socialdemokraterna, då det motverkat ett mer spritt mottagande som skulle kunnat underlätta integrationen. Lagen skärptes därför först så att kommuner kunde välja att inte ge bidrag till asylsökande som bosatte sig i områden de pekade ut som utsatta, och paragrafen avskaffades helt i mars 2025 då en proposition från förra året trädde i kraft.

Socialdemokraterna i Sverige har de senaste åren tagit fram ny politik för att förbättra integrationen. De har då tagit sikte på den fysiska segregation som råder i Sverige, där det i flera decennier blivit en starkare uppdelning där rika och fattiga bor i olika områden, vilket med invandringen fått en etnisk dimension. Sveriges socialdemokrater har lagt förslag om hur man kan rusta upp de utsatta områdena, och då även bygga mer blandat i dem. Ett utbud av bättre och dyrare bostäder även i de områdena ska bidra till att personer därifrån som gör karriär kan välja att stanna och därmed kan bidra till att lyfta områdena. 

Det har även diskuterats att vi behöver bygga mer blandat i hela landet för att minska den fysiska segregationen överlag, och då även bygga billiga bostäder i finare områden. Detta har skapat en debatt där socialdemokratin av vissa på högern sägs vilja tvångsblanda befolkningen. Anklagelsen är att man efter en stor invandring kombinerad med en otillräcklig integrationsproblem vill försöka lösa de problem som blir synliga i utsatta områden genom att tvinga alla i landet att bo med personer från dessa områden, och att det snarare än att lösa problemen bara skulle sprida utsattheten till hela landet.

Finns det någon sådan debatt i Danmark?

– Ja, när Pernille var barn- och utbildningsminister gjorde hon en mycket opopulär lag, som nu är borta med den nya regeringen, som blandade skoldistrikten.

Danmark hade problem med skolor med stor andel med elever från utländsk bakgrund och från resurssvaga hem, ofta med sociala problem. 

– Det är en dålig cocktail, men om man blandar dem med resursstarka händer den där klasskamratseffekten, man lyfter tillsammans och lär sig mer. 

Förståelsen för varandra ökar också enligt Niklas, att “Hassan lever det här livet, och Palle lever det här livet”, det är som när “direktörens son möter socialsekreterarens dotter, den där klassiska klichén”. Att på det viset blanda elever från olika samhällsklasser och bakgrunder var väldigt impopulärt hos högern, så det har nu övergivits, trots att det enligt Niklas är “klassisk socialdemokratisk politik att göra så, en jättebra idé tycker jag”.

– Du kan inte ändra en utveckling som varit i fyrtio år och som ingen gjort något åt, utan att du gör någonting drastiskt.

Det räcker inte att “säga åt folk att sjunga i kör tillsammans”. Sociala insatser är bra, men det krävs enligt Niklas även social ingenjörskonst för uppblandning.

– Det är bara klassisk betong-socialdemokrati, att säga att vi gör det här annorlunda, vi ändrar det här, vi bygger nya bostäder, vi ändrar hela det sättet som samhället fungerar på. Så jag tror det är den rätta vägen att gå faktiskt.

Sverige skiljer sig dock från Danmark, både när man mäter andelen utrikesfödda eller personer med utländsk bakgrund har har vi omkring tio procentenheter fler i Sverige jämfört med i Danmark. De potentiella negativa effekter som en utblandningspolitik skulle kunna få för individer i majoritetssamhället är därmed större här. Detta även i fallet att en sådan politik överlag vore framgångsrik, vilket inte är givet. Vi djupdyker dock inte i ämnet, Niklas är trots allt inte de danska socialdemokraternas integrationspolitiska talesperson.

Jag tror att det är därför det är mycket mer kontroversiellt i Sverige, det verkar som det iallafall.

Det finns enligt Niklas en smärtgräns någonstans, och det är därför Sverige måste göra något nu.

– För om ni väntar 20 år så blir utvecklingen värre och det blir ännu svårare att göra någonting. Det är också det vi pratar om när vi pratar med Sverige.

Vi går över till att tala om Sverigedemokraterna, hur de lockat väljare från andra partier, och hur de väljarna kan lockas tillbaka.

– Vi hade ju Dansk Folkeparti.

De danska socialdemokraterna såg enligt Niklas tidigt att det var arbetarklassen som drabbades av invandringens och globaliseringens negativa sidor, särskilt utanför de större städerna. Folk i landdistrikten led av minskade arbetstillfällen och ökad konkurrens med internationell arbetskraft, utsattes för social dumpning, såg den lokala skolan stänga ner, tillsammans med de lokala företagen, samtidigt som de unga flyttade in till de större städerna. De var globaliseringens förlorare, som vi glömt bort i yran över “historiens slut”.

Socialdemokratiet har enligt Niklas återigen tagit kampen för att representera denna del av arbetarklassen, vilket är en del av deras kärnuppdrag. Det kräver att man lyssnar och tar in de upplevelser människor har av invandringens och globaliseringens baksidor, inbegripet ökad otrygghet i följd av kriminalitet. 

– Att erkänna dem som sossarna ska representera, och att erkänna de problem alla känner till, det är en jätteviktig grej.

I Sverige var det en stor sak att inga partier inte ville samarbeta med Sverigedemokraterna, delvis på grund av deras bakgrund. Har man haft samma inställning till Dansk Folkeparti i Danmark?

– Det hade man på nittiotalet. Vi hade en ikonisk socialdemokratisk statsminister, Poul Nyrup-Rasmussen, som i talarstolen sade att “Stuerene, det bliver I aldrig!” (Rumsrena, det blir ni aldrig!). 

Niklas förklarar att stueren är något man säger om en hund som är mogen nog att inte kissa på golvet eller i sängen. Uttalandet, från Folketingets öppnande år 1999, blev med Niklas ord ikoniskt. Samtidigt som det är ett avfärdande av Dansk Folkeparti är det dock även en bekräftelse av deras självbild, då partiet mobiliserade sig som anti etablissemanget. När Dansk Folkeparti blev näst största parti i folketingsvalet 2015 – med 21,1 % av rösterna, jämfört med 26,3 % för Socialdemokratiet – kom det som en chock för många. De blev största parti i hela södra Jylland, och på mycket av Själland, som färgades gult på valresultatskartorna. 

Folk i Köpenhamn skämtade om att ge Söderjylland till Tyskland, och alla journalister åkte dit för att försöka förstå vad som skett. En kille som intervjuades om det sammanfattade det många kände med orden “Först pissar ni på oss, och sen säger ni att vi luktar”. Det som skett var enligt Niklas att folk i landdisktriken var trötta på utvecklingen i Danmark, trötta på decentraliseringen och trötta på att ingen lyssnade. Istället avfärdades de som dumma och rasister, och när de mobiliserade sig och sade stopp, fick de höra att deras engagemang var av fel sort, att de luktade. 

Niklas menar att Socialdemokratiet idag lyckats ta över det momentum som då fanns bakom Dansk Folkeparti, som valet 2022 fick 2,6 %, och att samma väljare kommit tillbaka. Tricket har enligt honom helt enkelt varit att få kontakt med den klassiska arbetardansken, genom att tala om de problem vanligt folk har, istället för allt möjligt annat.

Vad skedde i Danmark efter 2015?

– Vi fick Mette, för det första. 

Socialdemokratiet hade förlorat makten i valet år 2014. En högerregering under Venstres Lars Løkke-Rasmussen tog över efter Helle Thorning-Schmidt, som sedan 2011 varit landets första kvinnliga statsminister, som även avgick som partiledare för Socialdemokratiet och efterträddes av Mette Frederiksen 2015. Enligt en berättelse som ofta upprepas inom Socialdemokratiet, bjöd den nyvalda partiordföranden in alla socialdemokratiska folketingsledamöter till ett möte, där hon sade åt dem att ställa sig på en rad. Hon bad sedan alla att ta ett steg till höger och sade “Det är såhär politiken blir kring invandring och värderingar.”.

Fredriksens analys var enligt Niklas klar och tydlig: det krävdes tydlig socialdemokratisk politik inom välfärden och ekonomin, samt en stark invandringsskepsis och ett tydliggörande om var Socialdemokratiet står i värderingsfrågorna. Dansk Folkeparti, som blev stödparti till regeringen, förlorade samtidigt väljarnas stöd då de inte lyckades leverera förbättringar i folks liv.

– Det hände ingenting. De äldre fick det inte bättre, det kom inte mer välfärd, det kom bara skattesänkningar på skattesänkningar, på skattesänkningar.

Att Socialdemokratiet kunde återta förtroendet byggde på att man kom med egna lösningar på de problem som högerpopulisterna pekade ut, vilket krävde att man tog dem på allvar, och förstod de skilda förhållandena i olika delar av landet.

– Folk såg återigen Sossarna som ett parti som för det första var röda och för det andra också förstod de problem vi har i livet.

Utan den förståelsen lämnar man planen fri åt högerpopulisterna, vilket enligt Niklas är vad som lett till Sverigedemokraternas uppgång. Han understryker att det inte bara är av strategiskt intresse att erkänna invandringens och globaliseringens baksidor, utan att det även är nödvändigt om man vill förverkliga den socialdemokratiska ideologin. 

Även om det inte alltid är helt bekvämt att företräda en stram migration, är det vår plikt att problematisera frågan enligt Niklas. Som socialdemokrater är det vår plikt att företräda arbetarklassen, det inkluderar den på landsbygden, men även de med utländsk bakgrund, som ofta drabbas hårdast av en icke-fungerande integration, som är följden om invandringens utmaningar inte hanteras.

Den nya linjen är enligt Niklas en återgång till “gammalt sosseri”. Samtidigt som den har varit framgångsrik i landdistrikten är priset för denna framgång att väljare i de större städerna inte har lika lätt att identifiera sig med socialdemokratin. I Köpenhamn späds detta även på av den demografiska utveckling som sker då arbetarklassen drivs ut av att det blir allt dyrare att bo i staden, vilket Pernille vill försöka ändra på om hon vinner kommunvalet. 

Den här smyckeslagen, vad hände med den? Och Rwandagrejen, vad hände med den?

– Rwandagrejen är fortfarande någonting vi jobbar med. Det är också jättekontroversiellt, men det är ett socialdemokratiskt vallöfte från det senaste valet.

Åtgärden bygger på ett avtal med det centralafrikanska landet och skulle innebära att personer som kommer till den danska gränsen och söker asyl flygs direkt till mottagandecenter i Rwanda. Där prövas sedan deras ansökan, och det är där de får asyl om de har asylskäl. Syftet är att lösa problemen med det enligt Niklas i grunden icke-fungerande europeiska asylsystemet.

Det nuvarande systemet ger stora fördelar till flyktingar som lyckas ta sig till Europa jämfört med de som inte gör det, trots att de utanför Europa utgör den absoluta merparten och oftast är mer utsatta, samtidigt som det kostar många gånger mindre att hjälpa dem i närområdet. De starka incitamenten att ta sig till Europa har bidragit till att tusentals människor drunknat i Medelhavet. De leder även till att människor, för stora summor pengar, lägger livet i händerna på människosmugglare vilkas vinst ofta finansierar terrorgrupper. 

Det är incitament som gäller även för de som sedan får avslag på sin ansökan, och som då gjort den farliga resan i onödan innan de deporteras, eller som stannar illegalt. Reglerna om familjeåterförening skapar även incitament att skicka den starkaste i familjen först på den farliga vägen.

– Det är inte ett solidariskt system, det är ett ‘survival of the fittest’-system, och så ska flyktingpolitik inte vara.

Den samlade oviljan att ta emot fler flyktingar i Europa och reglerna om att asyl ska prövas och beviljas i det första ankomstlandet har dessutom skapat stora belastningar i södra Europa, som redan kämpar med svaga ekonomier och hög arbetslöshet.

Rwandamodellen behöver inte bygga på avtal med just Rwanda, utan vilket land som helst utanför EU som är villigt och lämpligt. Det innefattar att Danmark eller andra europeiska länder ger ett tredje land ekonomiskt stöd i utbyte för mottagandet av asylsökande. De europeiska länderna bidrar därmed till att flyktingar ges det skydd som asylrätten kräver att de ges, men på ett vis som är mer kostnadseffektivt och därmed kan hjälpa fler, och som både lättar påfrestningarna i Europa och minskar incitamenten att söka sig till kontinenten från andra säkra länder, eller om man saknar asylskäl. 

Lösningen minskar därmed onödigt risktagande hos ekonomiska migranter utan att asylrätten överges. Att skicka asylsökande från Danmark till Rwanda löser inte problemet att de först måste ta sig till Danmark för att göra sin ansökan, de danska socialdemokraterna vill därför kombinera Rwandamodellen med ökade möjligheter att ansöka om asyl utanför EU, i närområdet som flyktingar kommer ifrån. Återigen för att undvika att människor reser hit bara för att få avslag, eller behöver sitta på asylcenter i väntan på återresa under lång tid. 

Den danska regeringen säger sig inte vilja införa Rwandamodellen på egen hand, utan tillsammans med andra europeiska länder. När lösningen först föreslogs var de flesta i Europa skeptiska, nu har dock flera EU-länder anslutit sig till ambitionen, och Storbritannien var länge också drivande. Trots detta har den ännu inte implementerats. Niklas påminner om att den fortfarande är kontroversiell. 

Det är redan nu en utmaning i den europeiska migrationshanteringen att många som inte beviljas uppehållstillstånd som vare sig flyktingar eller alternativt skyddsbehövande samtidigt inte utvisas, på grund av motvilliga mottagarländer och regler som förhindrar verkställighet, bland annat kring utvisning av grovt kriminella. 

Inför det nuvarande danska ordförandeskapet i EU höll Mette Frederiksen därför ett möte i Italien med landets premiärminister Giorgia Meloni, i syfte att förenkla reglerna. De båda ländernas regeringar tog då initiativ till ett brev som undertecknats av sju andra EU-länder som kräver omtolkning av Europakonventionen, och hävdar att den Europeiska Domstolen för de Mänskliga Rättigheterna (EHCR) gått för långt i sin tolkning av den.

Det är ett högt kontroversiellt initiativ, som Niklas inte är helt säker på att han ställer sig bakom, trots att det syftar till att tolka konventionen på ett sätt som inte ger för starkt skydd till exempelvis kriminella förövare över offer, så finns risken att man börjar tumma på mänskliga rättigheter. Han understryker dock att fortsatt reform krävs av det europeiska asylsystemet, både för att det ska fungera bättre för flyktingarna, samt för att minska påverkan på Europa och högerpopulismens spridning. Lösningar som Rwandamodellen kräver dock att inblandade aktörer kontrolleras och håller europeisk standard.

Smyckeslagen då?

– Smyckeslagen är inte en lag som vi socialdemokrater har infört, och det är en lag som är symbolpolitik.

Den infördes då Danmarkdemokraternas nuvarande partiledare Inger Støjberg var invandrings- och integrationsminister, som medlem i Venstre. Vad den innebär är att myndigheterna har rätt att se efter om nyanlända har med sig värdesaker, och ta dem ifall de har stort värde. Den har enligt Niklas inte praktiserats, men när den infördes delades flygblad ut i de områden på flyktvägen mot Europa, för att få folk att inte komma till Danmark. Syftet var att skrämma folk att de skulle förlora exempelvis sin mormors gamla guldhalsband, och därför välja ett annat land. 

Lagen är oerhört kontroversiell. Niklas påminner om att när den infördes drog folk kopplingar till konfiskerandet av värdesaker under förintelsen. Han kallar den mycket osympatisk och ser den som ett bevis på att högerns lösningsförslag på området är symboliska. 

Gängkriminella från Sverige i Danmark, vad tycker ni?

– Det är ett bevis för många att vår politik var rätt, att de gängkriminella som kommer till Köpenhamn och dödar människor är ofta från Sverige. 

Våra länder är så nära sammanbundna att vad den politik som förs i Sverige påverkar Danmark.

– Det tar typ 30 min mellan Malmö och Köpenhamn, och ja, det har skapat en massa otrygghet och har också konsekvenser som att man typ inte kan ta tåget eller bussen utan att det kommer polis som ska checka att man har passet med.

Det har lett till en försämring av relationen mellan länderna. 

– Vi tycker ni ska göra mer som oss, och det gör ni ju också, men man kan säga att tills att ni har ändrat det så kommer vår politiska hantering vara att begränsa kontakten med Sverige.

Kriminalitet som spiller över från Sverige till Danmark är ett vanligt ämne på löpsedlarna. När skjutningar sker och det visar sig vara kriminella från Sverige är den första reaktionen ofta ilska mot Sverige i kommentarsfält, samt en tacksamhet över att Danmark gjort annorlunda. Ilskan bottnar dock enligt Niklas även i en kärlek till Sverige, och en sorg över vad som har hänt.

– Man kan säga att det är hat, men jag tycker också ofta att det är en kärlek mot Sverige, vi känner liksom ömt om Sverige så som vi känner det och som vi har ett förhållande till. Många danskar pratar ju svensk har varit mycket i Sverige och har en relation på något sätt.

I Sverige vill nuvarande regering bygga kärnkraft. Hur diskuteras energipolitiken i Danmark?

Det är enligt Niklas ett återkommande drag i många länder att högern framställer kärnkraft som en enkel lösning när de inser att de behöver ha en klimatpolitik. Danmark har idag ingen kärnkraft, och Niklas tror inte att det är vägen framåt.

– Jag står benhårt på att vi inte ska ha kärnkraft, och det handlar inte om Tjernobyl eller så, det handlar om att det är den sämsta lösningen, det är jättedyrt att etablera och det tar 20-30 år.

Han hänvisar till Finland, där den nya kärnkraften blivit försenad och dyrare än tänkt, samt där elpriserna stigit. De som har kärnkraft bör inte stänga ner den, men Danmark klarar sig med sina vindmöllor och sin solkraft.

– Vi exporterar jättemycket och tjänar jättemycket på det.

Att kärnkraft skulle krävas när solen inte skiner och det inte blåser är enligt honom en myt, det vore en obefogad och dyr satsning, och något som han menar högern bara talar om som symbolpolitik. För honom är det av ideologisk vikt att spara på skattepengarna och han brukar i debatter påpeka ironin i att vänstern måste påminna högern om det. Samtidigt har han förtroende för att det bara är symboliska uttalanden från högern, de kommer aldrig att vilja ta ansvar för en så dyr satsning när det väl kommer till kritan.

Danmark har ett antal lite större städer, men Köpenhamn är väldigt stort och ligger dessutom precis i kanten av landet. Hur långt är det mellan Köpenhamn och Sydjylland, hur uppdelat är det mellan land och stad? Metaforiskt alltså.

– Jag kommer ju från Västjylland, från kusten mot England, och det tar cirka fyra och en halv timme att komma hem.

Fyra och en halv timme från en ände av landet till en annan är inte långt, inte med svenska mått mätt, men sträckan känns lång.

– Skillnaden mellan stad och land har blivit jättestor.

Det är en konfliktlinje i dansk politik som drivs på av Danmarksdemokraterna, men som Socialdemokratiet försöker att dämpa. Den gäller även mellan landsbygden och de halvstora städerna, Köpenhamn har dock en särställning. Enligt Köpenhamnarna är Köpenhamn den enda storstaden i landet – även Århus är en provinsstad. Enligt Niklas stämmer det också, Århus får ibland vara med, men ofta är det Köpenhamn mot resten. En femtedel av danskarna bor i huvudstaden, som har en dominerande ställning i det lilla land som Danmark är.

Öresundsbron fyller 25 år i år. Sydsvenskan i Skåne gjorde en granskning om att det tydligen är världens dyraste bro att köra över. Den har ju finansierat den med lån och sen med avgifter. Är det något man pratar om i Danmark?

– Det visste jag faktiskt inte.

Enligt Niklas är det inte något han hört om i debatten, förmodligen då fler pendlar från Sverige till Danmark än tvärtom.

Stora bältbron är ju också avgiftsfinansierad.

– Det pratar vi mycket om, det är avgift på den, och den är dyr. 

Stora bältbron är fortfarande avgiftsbelagd, trots att lånen redan är avbetalade, och det är därför något som debatteras i Danmark enligt Niklas. Ett nationalekonomiskt argument för att minska avgiften är att infrastruktur byggs för att skapa samhällsekonomisk nytta, inte för att ta in avgifter, och att den samhällsekonomiska nyttan hämmas av en avgift som dämpar användandet. Jag nämner att jag skrivit en motion på ämnet gällande Öresundsförbindelsen och att vi får se hur S-studenter ställer sig.

Finns det någon sådan diskussion om exempelvis Stora bältbron?

– Det gör det om Stora bältbron, för det är många som använder den och det är mycket pengar. Det är ofta folk från Jylland och Fyn som ska till Köpenhamn. 

Den rabatterade kostnaden ligger idag på 201 dkk (ca 300 sek) per personbil mellan tre och sex meter. Pendlar man varje dag blir det snabbt dyrt, därför är det en stor diskussion kring avgifterna, som används för att finansiera projekt på andra platser. 

– Kanske så är det något man ska säga om man vill vinna ett val nästa gång. Jag tycker att det är en jättebra idé också med Öresundsbron. Jag tror det har stor betydelse för turism, och det är också många som pendlar till Malmö och från Malmö varje dag, jag känner flera.

Jag tänkte att jag kunde fråga vem du är. Varifrån kommer du, vad har du pluggat, hur blev du sosse?

– Bra fråga! Jag är 25 år gammal. Jag kommer från Västjylland, som också blir kallat bibelbältet i Danmark. Jag kommer från en liten landsby på 370 pers, en jättetraditionell liten landsby.

Byn ligger omgiven av lantbruk, ute i vad som kallas “det mörka Västjylland.” Niklas flyttade till Köpenhamn för fem år sedan för att plugga och han har nu läst en kandidat i historia och sedan en master i klimatförändringar. Det var då han började engagera sig som socialdemokrat.

 – Jag tror att jag var sosse även innan, men det fanns inga ungdomsförbund i Västjylland, alltså det fanns ingenting, så jag engagerade mig politiskt på andra sätt. Vi hade ungdomsråd och sånt, skolpolitik, elevrörelsen och studentrörelsen för gymnasieelever.

– Jag blev sosse på riktigt där jag blev en del av Frit Forum i Köpenhamn.

Engagemanget fortsatte då han var på utbyte i Uppsala.

– Jag var lite aktiv i Laboremus också faktiskt.

På tal om uppdelning mellan land och stad i Danmark, hur starka är Frit Forum i Köpenhamn och hur starka är ni i resten av landet?

– Traditionellt sett har det alltid varit Århus som är den största avdelningen, men nu är det Köpenhamn.

Roskilde är också jättestort och aktivt, och både Ålborg och Odense går bra. Århus är för tillfället den minst aktiva. Trots att han nu är hela förbundets ordförande håller Niklas fortfarande den egna Köpenhamnsklubben varmt om hjärtat, och säger “this is where the magic happens” om deras källarlokal nära mynttorget.

– Jag tror inte att jag hade blivit sosse på riktigt om det inte vore för Frit Forum.

Han kunde också ha blivit socialistisk folkepartist, ett tag höll han på att luras in där, men Frit Forum fick honom att organisera sig som socialdemokratin.

– För jag är jättevästersosse.

Den falangen är stark i Frit Forum. Det är ofta förbundets roll att fånga upp studenter som är till vänster men som annars inte skulle knyta sig till arbetarrörelsen och organisera sig politiskt. Förbundets historia präglas av att det ofta försökt göra partiet mer vänster. De som lett den kampen har ofta senare blivit ministrar i socialdemokratiska regeringar. 

Frit Forum utgör en del av rörelsen som enligt Niklas “vågar gå emot partilinjen, och som vågar omformulera vad Sossarna ska vara”, och har därför en viktig roll att spela framöver. För att hålla partiet på rätt bana, för att organisera vänsterinriktade studenter inom socialdemokratin och för att socialdemokratin ska kunna förbli något som människor i de större städerna fortsatt kan identifiera sig med.

– Sossarna är bäst när vi är säkra på att hjärtat är till vänster!

Tack för intervjun!

– Tack detsamma!

När intervjun är klar går vi och tar en titt i Frit Forum Köpenhamns källarlokal nära Kultorvet, och knäpper några bilder. De ska ha möte samma kväll som Niklas ska förbereda. Jag tackar igen för intervjun och beger mig hemåt med gott om inspelat material. Nørreport ligger fortfarande närmast, men jag passar på att strosa till huvudbangården genom Köpenhamns kärna innan jag åker hem över sundet.