Jag satt på tåget från Stockholm till Lund när jag fick den mycket välkomnade nyheten om att regeringen med Gunnar Strömmer i spetsen drar tillbaka förslaget att sätta 13-åringar i fängelse. Detta till följd av kaoset som det uteblivna kvittningssystemet har gett. 

Jag hejdade mig däremot lite från att fira beskedet fullt ut, då Gunnar Strömmer lät meddela att de tänker gå vidare med 14-åringar istället, eftersom detta förslag kommer ge en bredare parlamentarisk majoritet. Det beslutades nämligen på Socialdemokraternas partikongress förra året att man kan tänka sig se en övergångsperiod där 14-åringar kan dömas till fängelse för vissa grövre brott – ett beslut som S-studenter och andra sidoförbund är kritiska till. 

Något som också beslutades under S-kongressen var att rättspolitiken ska vara evidensbaserad. Lagrådet och flera remissinstanser har riktat skarp kritik mot flera av de lagförslag som Tidöregeringen har lagt fram på det kriminalpolitiska området, inte minst förslaget om sänkt straffbarhetsålder. Jag ställer mig nu frågan om vilket av de beslut som fattades under partikongressen som väger tyngst: 14-åringar i fängelse eller evidensbaserad rättspolitik? 

Utredningen om sänkt straffbarhetsålder tillsattes av Tidö-regeringen i september 2023 och betänkandet (SOU 2025:11) lämnades över i januari 2025. Av utredningen framhölls det att ett av syftena med sänkningen är den ökande gängkriminaliteten som rotar sig längre ner i åldrarna, där Sverige sticker ut exceptionellt. Däremot lät det inte så här när ärendet skulle beredas som lagrådsremiss, utan syftet var då istället “behovet av att upprätthålla ett samhällsskydd och det straffrättsliga systemets legitimitet samt att bidra till brottsoffrets intresse av upprättelse.” 

Av detta låter det som att inte ens utredningen riktigt tror på sitt förslag och det ligger en viss sanning i det. I betänkandet till utredningen föreslogs först nämligen att straffbarhetsåldern skulle sänkas till 14 år för vissa grövre brott under en övergångsperiod, precis som S kongressbeslut lyder. Sju av de tio experter som satt med i utredningen har i särskilda yttranden angivit att de inte ställer sig bakom förslaget om sänkt straffbarhetsålder. Därutöver har en stor majoritet av de remissinstanser som har granskat förslaget – däribland Åklagarmyndigheten, Brottsförebyggande rådet (BRÅ) och Kriminalvården – riktat skarp kritik mot det. Det kan tilläggas att utredningen drog slutsatsen att det inte fanns tillräckligt starka skäl till att sänka straffbarhetsåldern. 

Men förslaget kanske faktiskt hade dragit ner ungdomsbrottsligheten om det hade gått igenom. Eller?

Inte ens verkligheten är på repressionsälskarnas sida. I Danmark prövade man att sänka straffbarhetsåldern till 14 år. Det visade sig inte ge någon större framgång och man fick höja tillbaka åldern till 15 år. Brottsligheten bland ungdomar i 14-årsåldern visade sig nämligen öka med 10% efter sänkningen, något som SVT rapporterade den 12 juni 2026.

Det danska exemplet talar således för en motsatt effekt av en sänkt straffbarhetsålder. Det saknas därmed evidens att sänkt straffbarhetsålder skulle medföra en minskad kriminalitet bland ungdomar. Man får en känsla av att Socialdemokraterna försöker jaga väljare på högerkanten och inte lyssnar på det motstånd som de egna väljarna har lyft mot förslaget.

Det som båda sidor har som gemensam nämnare är att de vill se ett slut på gängkriminaliteten som letar sig allt längre ner i åldrarna. Det är självklart att denna utveckling måste stoppas, det är det ingen som motsätter sig, men jag tycker att man måste vara ärlig mot väljarna. Detta är ingenting man stoppar under en natt genom att endast satsa på att skärpa straffen och sätta barn i fängelse. Det krävs istället omfattande förebyggande åtgärder, där jag tror att utbyggnaden och återtagandet av välfärden är en avgörande del, något som S-studenter förespråkar i beslut efter vår kongress förra året.

Nu måste partiet välja: en evidensbaserad rättspolitik, som kan vara offensiv genom att den faktiskt ger resultat, eller en “offensiv” rättspolitik som sänker straffbarhetsåldern till 14 år, något som inte kan anses bottna i någon vetenskap. Det går inte att ha båda två. Kriminalpolitik som rör barn måste ha en otrolig precision eftersom – hör och häpna – de är barn.

Jag kan inte undgå att reflektera över ett citat från Astrid Lindgren: “Ge barn kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.”

Alma Harding, medlem i SSK