Kristersson sitter i tjänstebostaden och väljer mattor för skattepengar, medan barnfamiljer uppmanas att handla billigare mat. Det är inte en slump. Det är systemet som fungerar precis som det är tänkt.

Hans regering har skurit i sjukförsäkringen, begränsat bostadsbidraget och försvagat skyddsnätet som bär upp dem med minst marginaler. Retoriken har varit konsekvent och riktad nedåt: staten kan inte spendera pengar den inte har, alla måste bidra, ingen kan leva över sina tillgångar. Det är ett budskap till undersköterskan, till den ensamstående föräldern, till barnfamiljen i hyresrätten vars räntekostnader äter upp marginalen.  

Ulf Kristersson bad Sverige bita ihop.

Sedan anlitade han en konsult för att mäta rum. Mattor konsulterades i timmar. Lampskärmar, plädar, gardiner och kuddar beställdes hem. Nära en halv miljon kronor finansierades av samma skattebetalare som han uppmanade att handla billigare mat och hushålla bättre i tuffa tider.

Inte blir man förvånad. Det är trots allt precis vad Moderaterna alltid har lovat sina egna. 

Låt oss dra en jämförelse med marknadsskolan. Vars ägare skär ner på lärare, löner och resurser. För att sedan ta ut vinsten och köpa lyxvillor i Florida. Tekniskt inom reglerna, moraliskt bankrutt. Pengarna kommer från skattebetalarna och är ämnade för verksamheten, personalen och eleverna. Men de hamnade hos den som hade makten att fördela dem och incitamenten att fördela dem uppåt.

Ulf Kristersson driver ingen friskola. Men logiken är densamma. Han leder ett parti som i decennier förespråkat modellen att marknaden fördelar resurser effektivare än staten, att den som äger och bestämmer vet bäst. Pengar flödar dit de gör mest nytta. Det är en övertygelse med verkliga konsekvenser: välfärd som vinst, offentliga medel som affärsmöjlighet och återhållsamhet som ett budskap riktat mot dem längst ned i systemet.  

Det är inte en slump att det skaver. Det blottar vem återhållsamheten egentligen är till för. Jobbskatteavdraget gynnar höginkomsttagare mest i kronor räknat. Skattesänkningarna koncentreras uppåt. Uppoffringarna koncentreras nedåt. Och överst i den strukturen sitter en man som har bett landet om sparsamhet och aldrig verkar ha tillämpat den på sig själv.

Frasen "vi har alla det tufft just nu" förutsätter ett vi som inte existerar. Statsministern och barnfamiljen som inte har råd befinner sig inte i samma situation. Det är en lögn med politisk funktion.

Ebba Folcker, medlem i Spartacus