Den 21 september är det kyrkoval. År 2000 valde Svenska kyrkan och den svenska staten olika spår. Nu är det dags för Sveriges största parti att göra detsamma.

Sedan skilsmässan har partipolitiska partier fortsatt ställa upp i kyrkovalet som

nomineringsgrupp. På senare tid har diverse icke-politiska nomineringsgrupper börjat ta allt mer plats i kyrkomötet. De har dock inte samma möjligheter att nå ut som partipolitiska nomineringsgrupper. Eftersom samtliga riksdagspartier på ett eller annat sätt ställer upp i kyrkovalet går det inte att påstå att politik och religion är tillräckligt åtskilda i vårt land. De flesta politiska partier har fristående nomineringsgrupper, som Fria liberaler i Svenska kyrkan och Borgerlig kristen samverkan. Däremot ställer Socialdemokraterna, Centerpartiet, Sverigedemokraterna och Alternativ för Sverige upp med samma parti som i övrigt.

Utifrån min bakgrund i baptismen, där individens och församlingarnas frihet prioriteras, skaver det i mig när politiker styr en kyrka. Jag misstror inte de partivänner som på olika sätt är engagerade i kyrkopolitiken, men vi kan inte längre ha ett system där politisk tillhörighet har större betydelse än teologisk tolkning i frågan om hur ett religiöst samfund styrs. Nuvarande system möjliggör exempelvis för främlingsfientliga partier att kampanja för sin politik genom kyrkovalet. Absolut, en socialdemokratisk motvikt till dessa åsikter fyller en viktig funktion. En stark socialdemokratisk röst kan dock kvarstå även om partiet väljer att ställa upp i kyrkovalet med en socialdemokratisk nomineringsgrupp som inte är direkt bunden till partiet.

Utöver argumentet att vi behöver finnas i Svenska kyrkan som motpol mot främlingsfientliga röster finns det två förekommande argument för politisk styrning i kyrkan. Att kyrkans arbete och bibliska tolkning ofta är politiskt laddat samt att Svenska kyrkan är en viktig del av Sveriges tradition. Självklart är teologi politiskt. Jesus var ytterst politiskt i mycket av det han gjorde på jorden, men han var absolut inte sosse för det. Att Arbetarepartiet Socialdemokraterna ställer upp i kyrkovalet känns mycket förlegat. I denna fråga behöver partiet välja nytt spår.

På sikt hoppas jag att Socialdemokraterna kan vara en röst för att till fullo skilja på politik och religion, genom att verka för att partipolitiska partier inte är med och styr Svenska kyrkan. Här och nu hoppas jag att Socialdemokraterna kan gå samma väg som många andra riksdagspartier och skilja på sin nomineringsgrupp och partiet. Partiets främsta åtaganden är trots allt i kommun, region, riksdag och EU. Svenska kyrkan styrs bäst av dem som har en religiös och organisatorisk förankring, inte en politisk sådan. Studentförbundet bör vara en progressiv kraft som verkar för en tydlig skiljelinje mellan religion och partipolitik. (S)venska kyrkan är en folkkyrka, men ännu inte fri från partipolitiken. En del av Sveriges nya riktning bör vara att politiska partier klipper navelsträngen och lämnar kyrkopolitiken, det var trots allt hela 25 år sedan staten och Svenska kyrkan skildes åt. Om du är medlem i Svenska kyrkan rekommenderar jag dig att kolla upp de obundna nomineringsgrupperna POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan) och Öppen kyrka - en kyrka för alla. Framförallt uppmanar jag dig att gå och rösta, för att inte låta högerkonservativa röster ta större plats i Svenska kyrkan.