”Svensk socialdemokrati har efter måttet av sin förmåga sökt medverka i det internationella fredsarbetet, vi har sökt att i solidaritetens namn ställa oss på de fattigas och förtrycktas sida i deras kamp för frigörelse. [...] Så mycket står klart: Med en borgerlig regering hade bilden av Sverige ute i världen varit en helt annan.” – Olof Palme i Tiden, 1976.
Idag, 50 år senare, verkar Palmes ord profetiska. År 1976 återspeglas i vår tid, och det som hade kunnat bli har nu hänt. Nutidens borgerliga regering är blåbrun och kallas Tidö, och har successivt nedmonterat den solidaritetstradition Sverige burit i över femtio år. Bilden av Sverige ute i världen idag är på väg att bli en helt annan än vad den varit.
Egoism är för mig kännetecknande för den borgerliga sidan. En egoism som inte riktigt är förenlig med stark välfärd eller internationell solidaritet. Men trots detta skulle man ändå kunna tänka sig att det finns ett egenintresse även för högern att investera i en stark biståndspolitik. Det kan handla om handelsrelaterat bistånd, med fördelar såsom ökad internationell handel och ekonomisk utveckling – även för givarlandet.
Men framför allt kan man väl tänka sig att Tidöregeringen borde vara överlyckliga att investera i bistånd för att bygga demokratier och stärka mänskliga rättigheter utanför Sverige. I sådana fall slipper ju folk fly från sina hemländer, och Tidö kan sova lugnt i ett Sverige med minskad invandring.
Det är därför svårförståeligt att Tidöregeringen nu nedmonterar stora delar av Sveriges bistånd. Bistånd som faktiskt bidrar till att från grunden bygga demokratiska institutioner, stabila ekonomier och en bättre värld för alla. Men tyvärr är det inte så förvånande.
I juni detta år kommer inte minst hälften av Palmecentrets budget att ryka. Det är en medveten politiskt riktad handling av biståndsminister Benjamin Dousa (M) och alla inblandade, som ser oss som en del av oppositionen, en politisk motståndare, trots att det civilsamhällesstöd de nu kapar är icke-partipolitiskt.
Kampanjer såsom ”Stoppa sosseriet”, trollfabriker och tydliga högerextrema tendenser gör motivet tydligt bakom hur Tidöregeringen nu med kirurgisk precision gått till attack mot Palmecentret och kapat allt vårt stöd till civilsamhället. Samtidigt beviljas Sverigedemokraternas biståndsorganisation, Hepatica, 23 miljoner kronor i bistånd trots ”betydande eller kritiska brister”.
V-dem Institutets senaste rapport om demokratin i världen är ett bevis på att det är på allvar – demokratin är på tillbakagång. Det gäller även i Sverige. Det är därför så oerhört viktigt att Palmecentrets arbete får fortsätta – och att den Sverigedemokratiskt ledda regeringen inte får fyra år till.
I över tre decennier har Palmecentret arbetat för den internationella solidariteten, byggt upp relationer i våra partnerländer, och arbetat globalt för demokrati, frihet och jämlikhet. I Olof Palmes anda har vi byggt broar mellan kvinnoorganisationer, ungdomsrörelser, fackföreningar och lokala demokratikämpar i över 30 länder.
Beslutet att kapa Palmecentrets civilsamhällesstöd kommer nu att drabba omkring 100 samarbetsorganisationer – människor som kämpar för sina rättigheter och framtid, många gånger under hårt förtryck eller mitt i brinnande krig.
Jag har under min praktik på Palmecentret fått vara med och besöka olika delar av arbetarrörelsen för att informera om det aktuella läget – och stödet vi har mött har varit så oerhört påtagligt och omfattande. För bara någon vecka sedan medverkade vi på S-studenters valupptakt, och det är tydligt att vi i denna förening och denna rörelse har den internationella solidariteten djupt i vårt DNA.
Låt inte den här attacken mot Olof Palmes arv och arbetarrörelsens internationella solidaritetsorganisation gå obemärkt förbi.
Stå upp för det som är rätt – gör som Palme år 1976 sa och ställ dig på de fattigas och förtrycktas sida i deras kamp för frigörelse.
Skriv under uppropet ”Rädda Palmecentret” och, om ni kan, bli månadsgivare idag.

Idun Lundmark, praktikant på Olof Palmes Internationella Center.
Member discussion: