Den här texten är del 1 av en tvåpartstext om faran när staten begränsar vad medborgarna kan komma åt på internet av Jacob Eklind, Spartacus.

Storbritannien börjar bli ett skräckexempel i den växande debatten kring minderåriga och deras tillgång till nätet, eftersom man redan sett hur trygghetsretorik kan glida över i system som urholkar grundläggande digitala fri- och rättigheter.
EU och Sverige står inför ett vägval: ska privat kommunikation systematiskt skannas i skydd av minderåriga, även om det innebär att man normaliserar innehållskontroll och skapar en miljö där all digital kommunikation ska övervakas och bedömas. Vi reser murar över internet så informationsspridning hämnas och ger incitament till självcensur. 

"Online Safety Act” i Storbritannien har marknadsförts som ett skydd för minderåriga, men i praktiken har lagen lett till att plattformar, under hot om hårda straff, tvingas blockera vad man anser är stötande material. Inte bara porr, utan allt möjligt egentligen. Hela poängen har varit i många debatter runtom i Europa att säkerställa att minderåriga inte fick tillgång till porr. Debatten har funnits såväl på EU-nivå, i enskilda medlemsländer som i vårt eget parti. Men utfallet har blivit något helt annorlunda i Storbritannien.

Tyvärr har lagstiftning varit så bred att åldersverifikationssystemen riskerar att tvingas på Wikipedia, vilket skulle stänga ute minderåriga från artiklar om förintelsen under andra världskriget eller massakrerna som skett i Ukraina eller folkmordet i Gaza. Man kan tycka vad man vill om det är lämpligt för minderåriga att läsa om dessa ämnen men nånstans så blir det fel. Vill du lyssna på musik eller poddar på Spotify blir du idag blockerad från stora delar av vad som finns på plattformen om du inte kan visa att du är 18 år. Tänk dig att du kanske inte kunde lyssna på till exempel Starta pressarna med Daniel Suhonen om du inte var minst 18 år. Varningsklockorna börjar ringa för mig där, det påminner mig lite om det många av oss läst i boken 1984 av George Orwell. Ska storebror ha koll på allt vi läser, skriver eller lyssnar på, och blockera oss från visst material som staten bestämt inte är lämpligt? 

Den folkliga reaktionen har inte låtit sig vänta heller, utan en namninsamling direkt till Storbritanniens parlament har i skrivande stund fått ihop över 500 000 signaturer. Den brittiska regeringen har nonchalant svarat på petitionen att man inte kommer ändra något. Lagstiftningen har visat sig gå allt för långt och förståelsen från politiken verkar vara närmare noll. Ministern Peter Kyle har uttryckt sig att antingen är man med dem om lagstiftningen eller så är man en sexförbrytare. En väldigt svart och vit syn på problemen med lagstiftningen som missar nyansen i debatten. 

Debatten kring åldersgränser och verifikationssystem i vårt eget parti här hemma i Sverige flyger ibland över huvudet på verkligheten också. Det finns en viss merit att man rensar sociala medier på aktörer som antingen är fejkade eller har ursprung i andra länders påverkanskampanjer. Man vill värna om minderåriga så att de inte får för sig att våldsporr speglar vanliga relationer eller kommer i kontakt med vuxna som vill dem illa. Men som vi nu ser i Storbritannien, styrt av ett annat socialdemokratiskt parti, kan konsekvenserna av en bred och otydlig lagstiftning vara förtroendeskadande

Det går inte att förlita sig på AI. Jag tror att många av oss har en övertro på dessa nya verktyg. Storbritannien har inte bara visat hur lätt lagstiftningen kan bli för bred men även hur extremt lätt det är att lura alla system. Folk har använt sig av dataspelskaraktärer för att lura ansiktsigenkänningen som drivs av AI eller AI-genererade körkort för att ta sig förbi de digitala ID-kontroller som kräver att du skickar en kopia på ditt körkort. Att förlita oss på ID-kontroller gjord av AI visar att vi inte är redo för den enorma belastning det är att kontrollera miljontals människors ålder, då hela 95 % av alla svenskar använder internet idag. 

Samtidigt har Storbritannien låtit denna kontroll ske i privata företags händer, något som går stick i stäv med vårt partis önskan om att kontrollen ska ligga hos folket. Ska vi implementera ett så stort system kan vi inte låta det ske i företags händer. Samtidigt måste vi förstå att systemet kommer att bli ineffektivt. Vi kan inte resa hur många murar över internetet som helst utan att skada svensk demokrati. Vi måste lära oss av Storbritannien och som medlemsland i EU måste vi ta med oss samma lärdom till Chat Control.