Introduktion

Precis som många av mina vänner i S-studenter har jag precis sett färdigt partiledardebatten mellan SD-regeringens statsminister Ulf Kristersson och vår Magdalena Andersson. Det var högt i tak och många skarpa ordväxlingar skedde under debatten. ”Om Ulf Kristersson var VD skulle han ha fått sparken”, sade Andersson. Det var ord och inga visor. Men allt eftersom debatten fortlöpte blev frågorna och samtalspunkterna snävare, så att de förbisåg det bredare ideologiska och verklighetsbaserade sammanhanget som det kommande valet kommer att handla om. Speciellt för oss studenter.

Israel-Palestina

Kristersson påstod att Socialdemokraterna sympatiserar med terrorister. Inte så ovanligt att höra ifrån SD-regeringen och deras sedvanliga angrepp på den internationella fredspolitik vi i S står för. För det är enkelt att kritisera människor som står upp för fred, när man själv redan valt sida. Det är ack så enkelt att skylla på den som åberopar fred, när krigets mänskliga kostnader inte behöver axlas av en själv. Fredliga yttranden mot den mänskliga förstörelse som sker i Gaza är ju tydligen någonting som ”odjur” sysslar med enligt SD-regeringen. När statsministern blev pressad på detta uttalande förblev ämnet orört. M indikerar tydligt att de är bekväma med sådan retorik i dagsläget. EkonominKristersson har ingen politik för att lösa den djupa ekonomiska kris som Sverige befinner sig i. När han pressas på frågan under debatten kommer svaret att detta är en ”ärvd inflation”. Lustigt, eftersom att ”ärva” (vad det nu betyder) inflation inte nödvändigtvis likställs med att aktivt fortsätta förvärra det ekonomiska läget. Ingenting har exempelvis stoppat Svantesson från att sätta press på matjättarna eller vidta åtgärder för att stoppa det nuvarande matoligopolet.

Regeringsunderlag

Ulf Kristerssons vassaste kniv i lådan var dock det gamla vanliga missförtroendekortet. Genom att inte ha haft ett misstroendevotum riktat mot sig anser Kristersson att han har ”löst regeringsfrågan”. Han menar även att förtjänsten är hans. Till viss mån stämmer detta om man vill likställa att åsidosätta sin egen väljarkårs åsikter med vinst.Under Stefan Löfvens tid som statsminister valde Moderaterna att väcka misstroendeförklaringar, men de lyckades inte bilda de regeringar de själva hade utlovat. Socialdemokraterna har däremot, trots möjligheten, avstått från att rikta misstroende mot den nuvarande regeringen. Detta har skett av politisk mognad och av respekt för det svenska folket och de demokratiska processerna. Samtidigt framstår Ulf Kristersson som obekväm i rollen som statsminister. Genom hela debatten återkommer han ständigt till Socialdemokraternas politik, vilket ger intrycket av att han redan nu positionerar sig som oppositionsledare, trots att han fortfarande innehar posten som regeringschef.

Sammanfattning

Trots skakiga stunder så anser jag att S vann debatten, däremot nämndes inte studenters situation och problem tillräckligt. Till nästa debatt skulle jag således föreslå ett ökat fokus på ungdomsarbetslösheten, de låga CSN-bidragen samt de klimatpolitiska misslyckanden som Tidöpartierna säkerställt under sin mandatperiod.

Viktor Skog, Demos - S-studenter Växjö