Sverige befinner sig i en långdragen lågkonjunktur och arbetslösheten är den högsta på mycket länge. Enligt Konjunkturinstitutet har Sverige befunnit sig i lågkonjunktur sedan 2023 och BNP-gapet mellan faktisk och potentiell BNP är -2,1 %. I augusti 2025 var 8,4 % av arbetskraften arbetslös, vilket bortsett från pandemiåren är den högsta uppmätta sedan finanskrisen på 00-talet. 

För att stimulera ekonomin lade Tidö-regeringen fram en expansiv höstbudget i september. I höstbudgeten ansåg sig regeringen besitta ett reformutrymme på 80 miljarder kronor, utöver de satsningar på stödet till Ukraina och upprustningen av försvaret. Två tredjedelar av reformutrymmet lades på olika skattesänkningar, vilket enligt regeringen ska stödja hushållen, minska arbetslösheten och ta oss ur lågkonjunkturen. Jag menar att det finns effektivare sätt att använda reformutrymmet på, och ett av dem är att höja a-kassan.

Att höja a-kassan är ett effektivt, rättvist och samhällsekonomiskt klokt sätt att minska arbetslösheten och påskynda återhämtningen ur lågkonjunkturen. När staten väljer att föra en expansiv finanspolitik handlar det inte bara om hur mycket pengar som spenderas, utan även om hur de spenderas. Om syftet är att snabbt stimulera efterfrågan och öka sysselsättningen bör resurser riktas dit de gör störst nytta; det vill säga till hushåll med hög konsumtionsbenägenhet. Arbetslösa personer har generellt större marginalnytta av varje krona än höginkomsttagare, eftersom deras konsumtion i större utsträckning är begränsad av inkomsten. En höjd a-kassa innebär därför att pengarna snabbare kommer ut i ekonomin och skapar en direkt efterfrågeökning, vilket i sin tur stimulerar produktion och nyanställningar.

Dessutom är arbetslösheten i dagens Sverige inte enbart konjunkturell utan till stor del strukturell, med omfattande matchningsproblematik. Ett för lågt arbetslöshetsstöd tvingar människor att ta första bästa jobb snarare än ett som motsvarar deras kompetens, vilket leder till ineffektiv arbetskraftsanvändning och minskad produktivitet. Genom att höja a-kassan ges arbetslösa bättre förutsättningar att söka jobb som faktiskt matchar deras kvalifikationer. Det gynnar både individen och ekonomin i stort, eftersom bättre matchningar leder till högre produktivitet, lägre personalomsättning och i förlängningen fler jobb även längre ner i arbetsmarknadens hierarki.

Utöver de samhällsekonomiska argumenten är en höjd a-kassa också en rättvisereform. Arbetslöshet är inte en individuell moralfråga, utan en konsekvens av den ekonomiska politik som förs. Staten accepterar en viss nivå av "naturlig arbetslöshet" för att hålla inflationen i schack. Det innebär att en viss grupp människor per definition måste stå utanför arbetsmarknaden, inte för att de saknar vilja att arbeta, utan för att politiken kräver det. Den gruppen bör rimligen kompenseras ekonomiskt. Att höja a-kassan handlar därför om solidaritet och om att dela på kostnaden för den ekonomiska stabiliteten.

En höjd a-kassa är också en expansiv åtgärd som på kort sikt ökar efterfrågan och därmed bidrar till ett visst inflationstryck. Samtidigt fungerar a-kassan som en så kallad automatisk stabilisator, då den dämpar nedgångar och bromsar uppgångar i ekonomin. En högre a-kassa gör att arbetslösa kan upprätthålla sin konsumtion bättre, vilket mildrar konjunkturnedgångar utan att skapa ett varaktigt inflationstryck. Djupa och utdragna lågkonjunkturer riskerar däremot att leda till långtidsarbetslöshet, ohälsa och försämrad arbetsförmåga – faktorer som på sikt urholkar produktiviteten och försvårar återhämtningen. Genom att motverka dessa effekter kan en starkare a-kassa i längden bidra till högre produktivitet, bättre hälsa och en mer stabil ekonomisk utveckling och därmed även till en mer balanserad inflation över tid.

Regeringen hade i höstbudgeten 80 miljarder kronor i reformutrymme. Att lägga majoriteten av dessa medel på breda skattesänkningar gynnar främst dem som redan har jobb och god ekonomi, men ger svag stimulans eftersom mycket av pengarna sparas snarare än konsumeras. En riktad höjning av a-kassan däremot hade skapat snabbare multiplikatoreffekter, förbättrat matchningen på arbetsmarknaden och ökat rättvisan i den ekonomiska politiken, tre mål som är centrala för att Sverige ska kunna ta sig ur lågkonjunkturen starkare och mer jämlikt.

Anton Novén