Världen står inför stora globala utmaningar som utgör ett växande hot mot Sveriges säkerhet. När krig pågår i vårt närområde går det inte längre att blunda för den säkerhetsrisk som det utgör även för vårt lilla land uppe i norr. Samtidigt ökar risken för allt fler konflikter i världen till följd av klimatförändringarna. Det går inte att hävda att Sverige inte ska dra sitt strå till stacken och vara en del av lösningen på de globala problem vi ser idag. Globala problem som riskerar att bli värre om vi inte agerar. Lösningen är inte en avreglerad marknad, lösningen är större samverkan. Järnvägsunderhållet är en bra början.

En central del av Sveriges totalförsvar idag är järnvägen. Vid kris och krig måste järnvägen och dess underhåll fungera. Den opunktlighet som vardagsresenärer och pendlare upplever idag, kan ses som en indikation på hur dåligt rustad svensk järnväg är i händelse av krig. Regeringen lade i sitt försvarsbeslut för perioden 2025-2030 fram hur en väl fungerande och underhållen transportinfrastruktur är en viktig förutsättning för att militären ska lösa sina uppgifter. Samtidigt låter man den vinstdrivande marknaden löpa fritt gällande järnvägsunderhållet.

Sverige måste kunna förbereda järnvägen inför eventuellt krig och det görs inte genom ett oklart ansvarsutkrävande. Det görs inte heller med olika aktörer som ansvarar för olika delar av järnvägsnätet, där det krävs både avtal och samarbeten kring underhållet. Det riskerar dessutom att ta tid och dra på onödiga kostnader, något som Sverige inte har råd med i händelse av krig. 

Det är den otydliga ansvarsfördelningen som skapar säkerhetspolitiska problem idag. Vem bär ansvaret att analysera, bedöma och tillgodose totalförsvarets behov av transporter inför och under höjd beredskap? Till skillnad från privata aktörer kan staten planera och investera utifrån samhällsnytta och säkerhetspolitiska behov. Försvarets planering kan därigenom bli mer långsiktigt driven av behov istället för att tåglinjer ska läggas ner när de inte går med vinst.

Tåglinjer som läggs ner på grund av bristande lönsamhet drabbar människor i glesbygden som tvingas till bilen som enda färdmedel. Samtidigt är det inte bara landsbygdsbor som far illa av en dåligt underhållen järnväg. Ett mindre tillförlitligt, bristfälligt och dyrt järnvägssystem leder till att fler resenärer väljer flyg eller bil som transportmedel. Tilltron till järnvägen som institution har sjunkit och arbetet med att minska utsläppen ökar i samma takt. Biltrafiken blir allt tätare och inrikesflyg riskerar att bli ett allt självklarare alternativ. När järnvägen inte fungerar finns alltid andra alternativ. Mindre klimatsmarta alternativ. För bilen går oavsett om det är banarbete eller inställda tåg.

Den minskade tilltron till järnvägen är skadlig för Sveriges säkerhet. Därför föreslår jvi att ansvaret för järnvägens planering och underhåll samlas under en statlig myndighet. I krigstider kommer även tåglinjer i glesbygden att behövas och där krävs statligt stöd. En myndighet kan ge både effektivitet och långsiktighet kring Sveriges säkerhet och klimatarbete. Med ett tydligare ansvarsutkrävande skapas starkare tilltro till järnvägen och dess underhåll. Att förstatliga järnvägen handlar inte bara om ideologi utan om att ta ansvar, för Sveriges beredskap, klimat och framtid.

Ebba Adolfson GSHF, Magdalena Öberg IF metall Borås, Kian Garazhian LSSK och Gabriel Eldehage Svenska byggnadsarbetarförbundet