Nyligen fick jag den fantastiska möjligheten att resa till Västbanken och vara
S-studenters representant på Fateh Youths kongress. Detta var självklart en resa som var viktig både för vår och deras skull. Det är svårt att sitta i Sverige och på riktigt förstå hur det är att leva under ockupation. Samtidigt är det enkelt att tänka att världen övergett en när man lever under ockupation. För att dela med mig av resan ska jag förmedla några tankar som den väckte hos mig.

Det finns ingen palestinsk stat. Det låter makabert att säga och går emot mycket av det vi kämpar för, men det är tyvärr sanningen. Det finns visserligen områden där den palestinska myndigheten styr. De bestämmer över skolor, sjukvård och andra samhällsfunktioner. Det finns till och med en palestinsk polis som upprätthåller ordningen i dessa områden. Trots detta är det Israel som har våldsmonopolet över hela Västbanken. Deras militär åker regelbundet in i palestinska områden för att gripa människor eller göra räder mot verksamheter de inte gillar. Motståndet mot detta kommer inte från någon palestinsk stat, utan snarare från missnöjda ungdomar som kastar sten.

Kongressens ombud berättade att det endast finns en plats på hela Västbanken dit den israeliska militären inte når; innanför murarna till det palestinska presidentpalatset.

Den palestinska törsten efter demokrati är stor. Kongressen var den första som Fateh Youth har hållit på över tio år. Detta beror på att det har varit omöjligt att samla medlemmar från hela landet. Västbanken är ockuperad och Gaza är under total blockad. Många människor har tvingats fly sina hem och bor numera i flyktingläger. Det har inte heller varit tillåtet för medlemmar som bor i Jerusalem att resa till övriga delar av landet.

Därför var kongressen en väldigt stor händelse för hela Palestina. Deltagarna var otroligt engagerade i de demokratiska processerna och stämningen var, trots ockupationen och folkmordet i Gaza, god. Intresset var stort även utanför ombuden. Totalt deltog över 1 500 människor i kongressen, varav 900 var ombud. Vissa delar var till och med av sådant intresse att de direktsändes i palestinsk TV.

Den demokratiska traditionen inom Fateh Youth är stark, trots den långa väntan på att få hålla kongress. De demokratiska processerna genomfördes, vad vi kunde se, på ett ytterst korrekt sätt. Det var tydligt att många av partiets veteraner var väldigt måna om att föra vidare den kunskap de samlat på sig genom år av internationella utbyten med bland annat Sverige.

Processen för att välja ny förbundsledning är ett bra exempel. Själva valprocessen leddes av chefen för det som motsvarar statsrådsberedningen. Ingen av dem som arbetade med valet hade någon koppling till Fateh Youth och deras identiteter avslöjades först när röstningen inleddes. Röstprocessen var väldigt lik den vid allmänna val i Sverige. Det fanns röstbås, valsedlar och varje ombud ID-kontrollerades. Därefter livesändes rösträkningen till ombuden för att minska risken för fusk. Ett oerhört ambitiöst system som framstod som demokratiskt och transparent. Att ha kapaciteten att genomföra en sådan process trots att landet är ockuperat och folket förtryckt är imponerande. 

Jonathan Nilsson i Västbanken på Fateh Youth kongressen

Det sker ett systematiskt och brutalt förtryck av palestinska rättigheter. Detta blir oerhört tydligt när man väl besöker området. Vi flög till Tel Aviv och bodde en natt i Jerusalem innan vi åkte vidare till Ramallah. Det är verkligen inte långt mellan Jerusalem och Ramallah, resan tar cirka 35-40 minuter med bil. Trots detta är den omöjlig för de allra flesta palestinier. De släpps helt enkelt inte in i många delar av Jerusalem. Detta trots att staden fortfarande betraktas som landets huvudstad. Det var inte ovanligt att träffa människor som bott hela sina liv mindre än en timme från Jerusalem, men som aldrig fått besöka staden.

Det är inte bara palestiniernas rörelsefrihet som är begränsad. De löper hela tiden risken att gripas och fängslas utan tillräckliga bevis eller en riktig rättegång. Politiskt engagerade palestinier är än mer utsatta för detta. Under kongressen träffade vi flera personer som tillbringat över 20 år i israeliska fängelser. Trots detta var de tillbaka i politiken och redo att fortsätta bidra till landets frihet och demokrati.

Halva landet saknades på kongressen. Fateh Youth har länge organiserat ungdomar och studenter i hela Palestina, både på Västbanken och Gazaremsan. Under folkmordet i Gaza har det lokala Fateh Youths organisation fullständigt slagits sönder. Medlemmarna finns fortfarande kvar, men de har fullt upp med att undvika bombningar och få fram mat till sina familjer. Alla på kongressen berördes av folkmordet. Berättelser om familjer, barndomsvänner och grannar som förlorat livet är vardag.

Fateh Youth har som ambition att återetablera sig på Gazaremsan, men att hela organisationen återigen ska kunna samlas på en och samma plats kändes verkligen långt bort.

Överlag var resan en väldigt lärorik upplevelse som verkligen gav en djupare förståelse för situationen i området. Om ni någon gång får möjligheten att resa till Palestina uppmuntrar jag er att ta den. S-studenter kommer självklart att fortsätta sitt engagemang i landet och dess kamp för frihet, demokrati och mänskliga rättigheter.

Har ni frågor eller vill höra mer om resan, tveka inte att kontakta mig!

För ett fritt och demokratiskt Palestina!