Fotbolls-VM är färdigspelat. Det har varit sjukt spännande! Hela världen hann bli förälskade i den lilla önationen Kap Verde. Vi fick se Sverige vinna överlägset mot Tunisien, som sen tyvärr följdes av betydligt svagare resultat. Det har tveklöst funnits sportsliga höjdpunkter! Ändå hamnar de i skuggan av allt som hänt utanför planen. Jag kommer ihåg fler skandaler än matchresultat från mästerskapet.

Skandaler kring VM är knappast något nytt. Sedan 2018 har turneringen spelats i Putins Ryssland, Al Thanis Qatar och nu Trumps USA. Hur värdskapet delas ut har länge varit en fars. Fifa kan knappast beskrivas som en organisation som värnar vare sig fotbollen, mänskliga rättigheter eller internationell solidaritet.

Det särskilda med årets VM har varit hur MAGA-politiken tillåtits ta plats i turneringen. Den somaliska domaren Omar Abdulkadir Artan skulle bli den första somaliern att döma i ett herr-VM, men nekades inresa i USA. Därmed spelade hans etnicitet större roll än hans meriter. Så mycket för föreställningen om VM som hela världens gemensamma mötesplats.

Trumps utrikespolitik tog inte slut där. Det iranska landslaget tvingades ha sin bas i mexikanska Tijuana och fick inför sina två första matcher resa in i USA först inom 24 timmar före avspark. Efter matcherna skulle laget lämna landet nästan omedelbart. Inför den tredje matchen lättades reglerna något, men spelare och ledare hade redan tvingats lägga mycket energi på resor, gränskontroller och osäkerhet. 

Att USA kör sitt eget race i världspolitiken är inte något nytt. Men trots det så överraskades jag ändå över hur uppenbart svaga FIFA är för auktoritära ledare som Trump. Efter Folarin Baloguns röda kort ringde Donald Trump till Fifa-chefen Gianni Infantino och krävde att avstängningen skulle ses över, och efter det fick Balogun avstängningen upphävd. Fifa hävdade att beslutet fattades självständigt, samtidigt som Trump i media lyfte den hävda avstängningen som en politisk vinst. Det är skrattretande pinsamt.

Trump nöjde sig inte heller med att påverka turneringen från sidan. Under finalens prisceremoni tog han tillfället i akt och stod kvar mitt bland de spanska spelarna när de skulle fira sin seger. Allt för att synas offentligt och ta cred för ett lag och en sport han inte är en del av. Det skulle inte förvåna mig om han inte förstod offside-regeln. Det var fint att se just Spanien vinna. Det är ett land som har stått upp för det Palestinska folket i deras kamp mot ett folkmord. Spanien är ett av få länder som vågat stå upp mot Trump och ta ställning för mänskliga rättigheter och internationell solidaritet. 

Det går inte att ta politiken ur fotbollen. Men det betyder inte att all politisering är likadan. Det är skillnad mellan supportrar som kräver att sporten ska vara jämlik för alla oberoende av inkomst eller kön, och makthavare och bolag som använder sporten för vinst, propaganda och nationalism. När Fifa säger att fotbollen ska vara opolitisk betyder det ofta bara att spelare och supportrar ska vara tysta, medan presidenter, diktaturer och miljardärer får fortsätta sätta villkoren.

Fotbollen blev världens största sport på grund av folket. I Sverige växte idrottsrörelsen fram som en folkrörelse, byggd på föreningar, ideellt arbete och tanken att idrotten tillhör oss alla. Frågan är inte om fotbollen ska vara politisk. Frågan är vem som ska få bestämma dess politik: folkrörelsen och supportrarna, eller Fifa, auktoritära ledare och de rika sponsorerna.

Felix Pettersson, S-studenters förbundsstyrelse