Rasismen är ett av de största hoten mot vårt samhälle. Den splittrar, skapar misstro och bryter ner solidariteten som är nödvändig för att vi ska kunna leva tillsammans. Ofta hör man påståendet att rasismen bara finns inom den politiska högern. Men den kan uppträda överallt – inom partier, religiösa sammanhang och i vardagliga miljöer. Rasismen kan ta sig många uttryck, som antisemitism eller afrofobi. Just därför måste vi våga se rasismen i alla dess former, annars kan vi aldrig bekämpa den på riktigt.

Rasismens många ansikten

Det finns en risk i att vi gör rasismen enkel. Många ser framför sig hatbrott, nazistiska grupper eller högerextrem retorik. Men rasismen kan vara subtil – en nedlåtande kommentar på jobbet, en stereotyp i medier, ett beslut på bostadsmarknaden eller ett ”skämt” som bygger på fördomar. När vi inte ser vardagsrasismen blir den svårare att bekämpa.

Rasismens olika former hänger ihop. Antisemitism växer i samma jord som afrofobi eller antiziganism – där vissa människor stämplas som mindre värda. Om vi blundar för en form ger vi näring åt alla de andra.

Rasismen finns överallt – och måste alltid pekas ut

Under de senaste åren har vi sett exempel från många håll. Det är handlingar och ord som polariserar samhället och skapar rädsla. När en riksdagsledamot eller minister kallar demonstranter för ”odjur” är det rasism. När människor ställer sig utanför en synagoga för att klandra en stat är det också rasism. Och när representanter för Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet och Moderaterna sprider rasistiska idéer, då är det rasism – oavsett partifärg. Rasism blir inte mindre allvarligt för att det kommer från ett parti som vissa anser ”sina egna”.

Antirasisten kan och har inte råd att vara selektiv. All rasism – vare sig det handlar om antisemitism, antiziganism eller afrofobi – måste motarbetas. Att väga olika former mot varandra, eller säga att vissa är mindre farliga, försvagar kampen för jämlikhet.

Antirasism kräver kunskap – och handling

Att vara antirasist är inte en titel man tar på sig en gång för alla. Det är en pågående process, en ständig vilja att utbilda sig själv i vad rasism är, hur den förändras och vilka uttryck den kan ta. Historien visar att rasismen alltid hittar nya vägar: från rasbiologi till vardagsrasism, från koloniala idéer till moderna konspirationsteorier. Den som vill stå emot måste lyssna, lära och ifrågasätta sig själv. Är man osäker på vad som är rasism bör man kontakta experter, forskare och läsa material om ämnet. Kunskap är grunden för handling.

Men kunskap räcker inte. Antirasism kräver handling. Den som tror på demokrati måste vara en ständig antirasist: en person som inte bara lär sig utan också vågar agera, även när det känns tufft och oavsett i vilken miljö rasismen uppträder. Det kan handla om att säga ifrån på arbetsplatsen, stå upp för den utsatta eller utmana rasistiska idéer i debatter. Antirasisten tar striden där den behövs – inte där den är enklast.

Demokratin och antirasismen hör ihop

Författaren och Expo-medgrundaren Stieg Larsson uttryckte det träffsäkert: ”Det finns inget som heter demokratisk rasism.” Orden är lika relevant idag som då. Rasismen undergräver demokratin, för demokratin bygger på principen att alla människor är lika mycket värda och har samma rättigheter. Om vi accepterar att vissa förminskas, misstänkliggörs eller diskrimineras, har vi accepterat att demokratin urholkas.

Ett gott samhälle kan inte existera där rasismen får ta plats. Den äter långsamt upp tilliten, skapar rädsla och gör människor till fiender. Demokratin är inte bara regler och val; den är en kultur av respekt, frihet och solidaritet. Därför är kampen mot rasismen inte ett sidospår – den är demokratins kärna.

Den ständiga kampen

Så låt oss vara tydliga: den som på allvar värnar demokratin måste också vara antirasist. Inte ibland. Inte när det känns bekvämt. Alltid. Att vara antirasist är att stå på rätt sida av historien, försvara människovärdet och se till att framtiden blir mer jämlik än det förflutna. Tystnaden är rasismens bästa vän. Därför måste vi vara dess mest envisa fiende – den ständiga antirasisten.

Ted Sylwan Nilsson, medlem i Socialdemokratiska studentklubben i Lund (LSSK)

Källor:

Kallade demonstranter odjur – Karlsson (M) backar inte
”De som gör detta är inte aktivister, de är odjur”, skrev moderaternas gruppledare Mattias Karlsson om en grupp demonstranter på ”X”. Efter det har användandet av ordet ”odjur” om demonstranterna kritiserats och debatterats. – Jag tycker inte att man behöver linda in det, säger nu Karlsson till SVT.
SVT NyheterSVT Nyheter
Jag trodde inte ministrar skulle kalla judar ”odjur”
Utrikesminister Maria Malmer Stenergard försvarar att kalla en grupp judiska demonstranter för ”odjur”.
Aftonbladet
Judiska församlingen om flaggbränningen: ”En signal till judar som är väldigt obehaglig”
Polisen avfärdar brottsmisstankar, men judiska församlingen ser incidenten som antisemitisk • Arrangören: ”Vi har inga problem med judar.”
Dagens ETCstina-berglund
Hård kritik mot SD efter uttalande om George Soros
Svenska kommittén mot antisemtism går till hårt angrepp mot Sverigdemokraterna efter att partiets europaparlamentariker Dick Erixson i en intervju med Dagens ETC antytt att den judiske finansmannen George Soros finansierar vänsterextrema våldsdåd.
OmniTor Gasslander
”Det finns en kunskapsbrist om antisemitism inom V”
Mirjam Katzin fick uppdraget att utbilda över 200 förtroendevalda i V om antisemitism.
Dagens ETCkarin-annebaeck
Moderat i Österåker anklagas för att sprida antisemitism
Den moderata kommunpolitikern Andreas Adolfson i Österåker får kritik för att sprida antisemitistiska konspirationsteorier på plattformen X, tidigare Twitter. – Det är mycket anmärkningsvärt att en kommunpolitiker sprider den här typen av konspirationsteorier, säger Ulrika Knutson som är ordföranden i Svenska kommittén mot antisemitism.
SVT NyheterSVT Nyheter