Sveriges riksdagspartier är i stort sett enade om vår narkotikapolitik. De flesta partier vill behålla Sveriges restriktiva narkotikapolitik för att förhindra missbruk, ökad trygghet och för att strypa gängens inkomstkällor. Nolltoleransen har präglat Sveriges narkotikapolitik sedan kriminaliseringen av personligt bruk på 1980-talet. Samtidigt visar forskningen att en strikt narkotikapolitik inte fungerar och har den motsatt effekt till dess mål, därmed är det i god tid att vi tänker om Sveriges narkotikapolitik.

Nolltoleransen fungerar inte. Den ökade kriminaliseringen innebär att annars laglydiga personer som lider av beroende riskerar att straffas och fängslas för något de i stor utsträckning har svårt att kontrollera. Detta driver folk mot kriminalitet istället för att avskräcka dem då deras livsmöjligheter och framtidsutsikter försämras via stigmatisering av missbrukare eller straffrättsliga påföljder. En person som missbrukar narkotika gör inte detta av sin egen vilja utan på grund av sitt beroende eller psykisk ohälsa, dessa personer kommer med hög sannolikhet att fortsätta missbruka även om straffet hade varit högre. Genom kriminaliseringen skapar vi omständigheterna för att driva annars laglydiga medborgare in i kriminalitet.

Bördan på domstolar ska inte heller underskattas, nio av tio narkotikabrott är mindre innehav för personligt bruk enligt Tidskrift för Kriminalvården. Alltså slösas domstolars dyrbar tid och resurser på mindre överskridelser som exempelvis mindre innehav för eget bruk vilket ändå oftast slutar i bötfällning för individen istället för att lägga fokus på langare och smugglare. Kostnaderna är höga och det finns inga positiva effekter att tala om, därmed hade det varit rimligt att avkriminalisera olika mindre överskridelser och lätta på administrativa resurser och dess kostnader. 

Sverige är ett av de länder med högst dödlighet bland missbrukade i EU trots den restriktiva narkotikapolitiken. Den restriktiva narkotikapolitiken skapar en barriär som hindrar de medborgare som lider av beroende att söka hjälp, då deras missbruk kan medföra straffrättsliga påföljder. Att kontakta räddningstjänsten kan medföra fängelsestraff eller böter för en missbrukare om polis deltar i insatsen, det skapar en rädsla som hindrar missbrukare från att söka hjälp för sitt missbruk och i akuta situationer. Det finns dessutom inga säkra injektionsrum där missbrukare kan injicera, vilket leder till att missbrukare injicerar i allmänna badrum, hemma eller på någon annan plats, där de är oftast är svårtillgängliga, vilket innebär att om en person överdoserar är det betydligt svårare för dem att få hjälp.

Det är sant att Sverige dödsfall på grund av oavsiktlig överdos har minskat från cirka 400 fall år 2015 till 225 år 2024. Men den stora minskningen är inte på grund av en restriktiv narkotikapolitik, utan på grund av att man har börjat använda sig av skadereducerande åtgärder som sprututbyte och receptfri naloxon. Vissa som förespråkar den restriktiva narkotikapolitiken säger att vissa skadereducerande åtgärder som exempelvis säkra injektionsrum, gör att folk missbrukar livet ut. Men det påståendet bygger på en felaktig antagelse, sanningen är att människor är troligare att söka vård om de använder sig av skadereducerande åtgärder som säkrar injektionsrum och om polisen agerar för att hjälpa personer med missbruk istället för att jaga dem.

Under slutet av 1990-talet led Portugal av en opioid epidemi, flera hundra dog varje år av överdoser och HIV-fallen ökade explosionsartat. För att lösa detta valde Portugal att gå iväg från den restriktiva narkotikapolitiken och istället fokusera på skademinimering. De avkriminaliserade personligt bruk, förbättrade istället tillgången till vård och öppnade upp säkra injektionsplatser. Resultatet var en kraftig minskning av överdoser och nya HIV-fall. Portugal fortsatte fortfarande att aggressivt bekämpa smugglare och gäng som deltog i narkotikahandeln. Portugal är ett tydligt exempel på att ett mer lättsamt tillvägagångssätt mot missbrukare ger bättre resultat än kriminalisering och stigmatisering. 

Att lätta på narkotikapolitiken och därmed ge missbrukare lite mer andrum kommer att ge bättre resultat än vår nuvarande strategi och kommer att rädda fler liv. Nu är det dags för Sverige att ta steget och tänka om vår narkotikapolitik.

Av Rickard Phil, GSHF