Låt mig berätta en historia om när bergatrollet styrde och ställde.

Det hände sig så på den tiden att trollen och älvorna turades om att styra riket. Älvorna var av godartad natur och när det var deras tur att styra såg de till att alla hade det bra i riket, trollen inkluderat. För de trodde på regeln om reciprocitet, att trollen när det var deras tur skulle minnas allt gott de fått av älvorna och dela med sig av det goda de fått tilldelat. Att troll är giriga var allmänt känt, man fick liksom räkna med att rikets rikedomar till viss del sinat efter att trollen styrt. Att de brukade spendera pengar på lyx och dessutom hitta på hyss. Men den här gången hade det letat sig in ett stort bergatroll bland de vanliga små trollen. Och bergatrollet hade för avsikt att bli de andra trollens kung.

Mycket riktigt dyrkade de mindre trollen bergatrollet och gjorde större och djärvare hyss än någonsin. Älvorna kunde bara förtvivlat se på när deras tillgångar, som de byggt med omtanke om alla, såldes till högstbjudande troll eller slets i stycken av stora ulvar. Åren gick långsamt och eftersom älvorna inte var lika starka som trollen hade de ingen makt att utmana. Nu ska sägas att det också fanns olika folkslag av både troll och älvor. Alla hade de sina intressen och sina synpunkter, och ibland hade de svårt att samarbeta, men trollen kunde ändå enas i nöjet att själva bli rikare och mäktigare. Vad man gjorde därutöver var inte så viktigt.

Turligt nog var älvorna fler än trollen och när tiden närmade sig för trollens tillbakagång var älvorna så pass upprörda att de kunde enas i att de behövde ta krafttag för att ställa riket på rätt köl igen. Men trollen hade slitit upp djupa sår och sått split mellan de olika älvorna, och somliga älvor var för ledsna, skadade eller rädda för att våga lita på de andra. Ett aldrig tidigare skådat hinder hade uppstått – älvorna ville inte samarbeta med varandra.

Då sade den älva som senast styrt och som alla tyckte var den bästa ledaren, att det finns en väg framåt som de inte prövat. I stället för att de olika grupperna av älvor enbart såg till sina egna intressen, likt trollen, kunde man enas kring idéer om hur man gör riket till en trivsam plats igen. Där älvor och troll kan leva lyckliga sida vid sida, och där älvorna inte misstror varandra. Man slöt upp bakom idén, och när dagen för byte av makten kom makade trollen motvilligt på sig. Älvorna, som kanske ännu inte hade en gemensam plan för hur man skulle fördela ansvaren, hade nu en svår uppgift framför sig – att återställa riket och göra det bättre än någonsin. För bergtrollets inflytande hade varit lika förödande som det varit stort. Men man visste att det gick att bygga något bra, för man hade gjort det förut. Nu hade man återigen ansvaret för riket i sina egna händer, och det ansvaret skulle man förvalta så väl att alla i riket skulle bli glada, inte bara några få.

Av Jon Nilsson, GSHF