Många kvinnor börjar inse vikten av separatistiska nätverk där en samlas för att sätta ord på erfarenheter alla delar. Styrkan i att inse att ingen är ensam om sin uppgivenhet bidrar till att man lyfter upp varandra och finner lösningar för tillvaron i ett patriarkalt samhälle.
Systerskapet är helt enkelt handboken om överlevnad. En handbok du inte hittar på Adilibris.
Vi vet att det är ett allvarligt demokratiproblem när kvinnors kompetens inte tas tillvara och om hur effekterna inte bara är förödande på mikronivå utan starkt påverkar statens förmåga att fungera på lång sikt. Svenska samhället är inte hållbart när:
– 27 procent av kvinnorna deltidsarbetar ofrivilligt.
– män tar ut ungefär 24 procent av föräldrapenningsdagarna.
– jobben inom offentlig sektor kantas av dåliga villkor.
Utifrån den demografiska utvecklingen är det dessutom skrämmande att se den offentliga sektorn, som genomgått stålbad under 90- talet där underbemanning och otrygga anställningar blivit konsekvenserna, ska hantera en äldre befolkning som försörjs av färre. Kvinnorna är en klar majoritet inom dessa yrken där arbetsförhållanden rusar mot en utveckling ingen kan eller vill försvara. Alla är överens om att politiska förändringar måste ske.
Ändå lyser reformerna med sin frånvaro när politiken implementeras.
Idéfattigdomen kring jämställdhetsarbetet lyser klart när regeringen satsar 375 miljoner kronor via Tillväxtverket på kvinnligt företagande som sedan inte går att utvärdera. Den största glädjen utbryter när ministern ansvarig för jämställdhetspolitiken kallar sig feminist. 40 år har snart gått sedan föräldraförsäkringen infördes och socialdemokratiska partistyrelsen lyfter nu det “progressiva förslaget” med en tredelad försäkring trots att många avdelningar inom partiet länge arbetat för att individualisera försäkringen.
Apatin är nära till hands när vi är fast i en kultur där medvetenheten om maktstrukturer anses befria från ansvar. Det finns alltid goda orsaker till varför de politiska lösningarna som bidrar till ett mer jämställt samhälle skjuts undan till framtiden. Precis som det finns goda orsaker till att det inte finns en enda kvinna Scanias ledning. Med jämställdhet verkar det räcka med att vilja istället för att göra.
När makthavarna nedprioriterar arbetet med att förändra maktobalansen mellan kvinnor och män bidrar det till att ansvaret hamnar hos de drabbade. Det blir enskilda kvinnors ansvar att göra vad de kan för krossa den strukturella underordningen.
Därför bildas det exempelvis på olika håll separatistiska nätverk för kvinnor som syftar till att hjälpa, peppa och stötta varandra. Systerskapet blir överlevnaden när politikerna använder jämställdhet som ett retoriskt slag i luften.
Yasmin Hussein
Laboremus
