Hur många gånger har vi, under en diskussion om vinster i välfärden, inte hört detta: ”Alltså, det är inte ägandeformen som spelar roll, utan det måste finnas en bra tillsyn, regler om vinstbegränsning och kvalitet”? Eller ”Offentligt driven verksamhet är lika dålig, om inte sämre, varför konkurrens är bra”?

Jag vill påstå att det är ägandeformen som är avgörande för en bra välfärd.

Kommuner och landsting får överlämna en del av sin verksamhet till privata utförare. När det gäller att överlämna myndighetsutövande verksamhet krävs förvisso lagstöd. Vilken effekt det blir kanske vi inte inte märker på en gång, men på lång sikt får det förödande konsekvenser. Framförallt för demokratin.

Privata utförare är inte bundna av förvaltningslagen som förordnar en bra handläggning. Privata utförare står inte heller under tillsyn av Justitieombudsmannen eller Justitiekanslern som annan offentlig verksamhet, såvida utförarna inte handhar någon form av myndighetsutövande verksamhet. Boende i kommunen eller landstingen kan inte överklaga beslut i vanlig ordning. Möjligheten till överklagande försvinner alltså när verksamhet lämnas över till privata utförare. Rätten till insyn försvinner också – privata utförare omfattas inte av samma skyldighet till handlingsoffentlighet. Anställda hos privata utförare har inte samma meddelarfrihet, vilket innebär de inte kan påtala missförhållanden utan att riskera repressalier. Nya regler om meddelarfrihet som även omfattar  anställda hos privata utförare bereds förvisso på regeringskansliet för närvarande. Dessa regler finns till för att säkerställa vår rätt till insyn och inflytande som sig bör i en demokrati. Framförallt vet vi också att aktiebolagen i första hand drivs av det lagreglerade vinstkravet i aktiebolagslagen.

Genom att många kommuner och landsting har gett sig ut på marknaden och öppnat för exploatering av välfärden har det gett till konsekvens att verksamheter har blivit konkurrensutsatt. Om en kommun eller ett landsting fortfarande driver en del av viss verksamhet som är ute på marknaden måste kommunen eller landstinget förhålla sig konkurrensneutralt. Den offentliga verksamheten får inte ha fördelar som privata utförare inte har. Ironiskt är ju att privata utförare är väldigt förfördelade jämfört med offentliga utförare, då de inte är underkastade samma regler.

I STÄLLET FÖR ATT jurister på regeringskansliet med huvudbry ska försöka formulera någon form av hybridregler för att täppa till hålen och som samtidigt inte bryter mot EU-rättsliga konkurrensregler, vore det väl enklare att erkänna att vissa ägandeformer helt enkelt inte passar in i vare sig vår välfärd eller demokrati?

Vi har många medlemmar med politiska förtroendeuppdrag inom förbundet. Det är viktigare än någonsin att vi i alla beslutande organ slår vakt om offentlig driven verksamhet, det vill säga, det lilla som finns kvar i offentlig ägo, framförallt för demokratins skull och för att resterande offentlig driven verksamhet inte ska behöva bli underkastad marknadslogik.

Isabella Hagnell

S-studenters förbundsstyrelse