Vill vi inte mer?

 

Krisen inom LSS och utförsäkringarna i sjukförsäkringen är de yttersta bevisen på behovet av en ny ekonomisk politik för socialdemokratin.

 

Sedan regeringen tillträdde har över 1300 människor förlorat hela eller delar av sin assistans. Det har haglat rapporter om anhöriga som behövt sluta jobba för att ta hand om närstående, och om funktionshindrade som fått minskad frihet och försämrad livskvalitet. Att detta sker är helt oacceptabelt, men framförallt är det ovärdigt att just Socialdemokraterna agerar för nedskärningar på området, då de historiskt drivit en progressiv funktionshinderspolitik.

 

Regeringen och framförallt ansvarig minister Åsa Regnér vill idag ej kännas vid att det bedrivs en besparingspolitik på bekostnad av de funktionshindrade. De vill hävda att dessa minskade kostnader för personlig assistans och LSS under de två senaste åren är ett resultat av domslut och Försäkringskassans tolkningar. Att regeringens bild inte stämmer fick vi tydligt redogjort för i Kalla faktas program om assistanskrisen ”Spelet om assistansen”.

 

I programmet berättar man om hur en dom i HFD, högsta förvaltningsdomstolen, från 2012 om nekad assistans för sondmatning kommit att spela en stor roll för många som inte berättigas assistans. Däremot ansåg Försäkringskassan inte att denna dom var relevant att applicera på andra som sökte assistans vid tillfället för domen. Först efter att regeringen i sitt regleringsbrev för 2016 uppmanar Försäkringskassan att bryta utvecklingen i antalet beviljade timmar för personlig assistans plockas domen från 2012 upp och tillämpas systematiskt på de som får sin assistans prövad. Enligt försäkringskassan själva kunde man via deras handledning fram till 2015 få sondmatning som grundläggande behov, information som var bortplockad från handledningen under 2016 (Assistanskoll 2018). Hur förklarar man detta med något annat än regleringsbrevet?

 

Det görs även direkta besparingar på assistansen genom sänkningar av schablonbeloppshöjningarna från det som tidigare varit bestämt i förordningar och därmed inte motsvarat löneökningstakten inom branschen (Assistanskoll 2016, 2017). Regeringens utredning på området som lägligt nog först kommer presenteras för allmänheten i oktober 2018 är grund för stor oro. SVT rapporterar att utredaren lagt förslag på att helt avskaffa assistans för personer under 12 och över 80, något som skulle få enorma konsekvenser för tusentals funktionshindrade och deras anhöriga. Detta blir resultatet när utredningens direktiv fokuserar på kostnadsminimering. LSS är inte heller det enda socialpolitiska område där regeringen gjort besparingar, även de ökande utförsäkringar från sjukförsäkringen är ett exempel på detta. Målet regeringen gett Försäkringskassan om minskad sjukpenning är något LO:s avtalssekreterare pekat ut som huvudförklaringen till den ökande utförsäkringen (Arbetet 2017).

 

Vad är det som driver regeringen till att göra dessa besparingar på just sjuka och funktionshindrade, speciellt i en period med stora budgetöverskott och hög tillväxt? Det handlar inte om att  regeringen medvetet vill försämra för de med assistans eller sjukersättning. Istället är det den finanspolitiska budgetdisciplinen man vill vidhålla – i goda tider ska staten spara!

 

Under 2018 sparas 40 miljarder trots att statsskulden och statslåneräntan förblivit rekordlåg. Regeringen vill bygga trovärdighet genom satsningar på välfärd samtidigt som man sparar. Det är här man kommer i koalitionskurs med röstsvaga grupper man anser sig ha politiskt kapital att göra nedskärningar på. Istället för att kämpa för skatteökningar eller försöka omdefiniera vad statsfinansiellt ansvarstagande är, väljer man den enkla vägen med besparingar på utsatta. Detta vägval bryter inte bara mot partiets jämlikhetsideal utan är även ostrategiskt då det eroderar partiets förtroende inom välfärdspolitiken.

 

I grunden handlar LSS-krisen och utförsäkringarna om att socialdemokratin måste välja en långsiktig strategi som förordar en annan ekonomisk politik,  en som inte kräver 40 miljarder i överskott när statskulden är rekordlåg. Partiet behöver även överväga att avskaffa ett jobbskatteavdrag. Detta hade skapat förutsättningar att bedriva en offensiv välfärdspolitik där svaga grupper inte måste ställas mot varandra.

 

Om socialdemokratin inte lägger om politiken på detta område kommer valresultatet påverkas. Vi minns alla hur Alliansen vid slutspurten valet 2010 tappade stöd på grund av skandalerna kring utförsäkringarna i sjukförsäkringen. Låt inte Socialdemokraterna hamna i samma situation under valåret 2018.

 

Anton Svensson

S-studenter Malmö

 

 

 

Källor:

Arbetet 2017 ”sjukförsäkringen en akilleshäl for s”

Assistanskoll 2018: Kalla fakta rundgången ingen ansvarig

Assistanskoll 2016: Schablonbeloppet höjs med enbart 1,05 %

Assistanskoll 2017: 1,6 miljarder insparat på assistansen

 

 

 

Share

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *