850.000 invånare i Sverige undviker av ekonomiska skäl att gå till tandläkaren trots att de behöver tandvård, detta rapporterar den folkhälsoenkät som Statens Folkhälsoinstitut gör varje år. Var femte låginkomsttagare har enligt enkäten mycket dåliga eller ganska dålig tänder – och var tjugonde höginkomsttagare. Rapporten är inte främmande tyvärr. Så sent som igår när Libertas besökte SSU Skaraborgs Distriktårskonferens så uppstod en enad debatt om att socialdemokraterna borde se över tandvårdsreformen.

I Indien på 1500-talet kunde man genom kassystemet se vilken klass medborgarna tillhörde. I Sverige år 2009 kan man se vilken klass befolkningen tillhör genom en titt på tänderna. I många kommuner är det numera så att socialbidragstagare med dålig tandhälsa bara får behålla tjugo tänder i munnen – fler anses de inte behöva. (Normalt har man tjugoåtta tänder bortsett från visdomständerna). Så här står det till exempel i de riktlinjer som gäller i Täby kommun sedan 2008:”Huvudprincipen är att implantat ej beviljas. Inte heller kronor på tänder bakom den femte tanden, då det anses tillräckligt för tuggförmågan med 20 tänder.”

Även Sveriges fattiga pensionärer reagerar på tandvården . Häromdagen läste jag en insändare från PRO i Borås Tidning, där det stod att pensionärerna inte hade råd att laga sina tänder utan fick istället nöja sig med att dra ut dem. Istället för att laga tänderna och ge de gamla stabila kronor, bryggor och implantat så genomförs istället billiga plasttänder och lösa proteser.

Citat från DN
”Solidaritet var en grundbult när Fattig-Sverige blev ett välfärdsland. På 70-talet engagerade sig många för fattiga och förtryckta i tredje världen. Numera står de privata lösningarna i centrum för politiska debatten. Vad är solidaritet i dag?”

Det är en fasansfull skam att vara tandlös

Linda Schoultz,  Libertas redaktion