Vi måste diskutera saken! Vi måste våga prata om det här! Har du hört det förut? Mest troligen har du det, som politiskt aktiv, som aktiv i en förening, organisation eller om du bara följt logiken i den allmänna debatten. Allt ska diskuteras, saker ska stötas och blötas. Man ska diskutera för sakens skull. Man måste våga ta debatten. Men vad är egentligen syftet?

Det demokratiska samtalet är viktigt och handlar om att vi kan och ska mötas som aktiva samhällsmedborgare. Vi pratar med varandra för att förstå varandra och ibland kanske även jämka oss. I grunden handlar det om hur man ser på varför samhället ser ut som det gör. Men hur långt räcker diskussionen som samhällsförändrande verktyg? Kan diskussioner förändra maktrelationer?

Utsuger kapitalister arbetarklassen för att de är elaka människor, eller gör de det för att de måste, för att själva överleva på en fri marknad? Kan du diskutera med en kapitalist tills han förstår att det är dåligt att stjäla resultatet av andras arbete så att han omedelbart slutar, eller är det politisk kamp som krävs för att det ekonomiska förtrycket ska upphöra?

Där fastnar vi allt för ofta. Istället för att diskutera hur vi ska införa det rättvisa samhället står vi istället och stampar på grund av någon orättfärdig idealism som säger att vi måste diskutera allt med alla bara för att det skulle vara rätt. Istället för att då diskutera vilka vägar som är framkomliga för det rättvisa samhället diskuterar vi huruvida vi ska ha ett orättvist samhälle eller ett rättvist. Där bör en fråga ställas: på vems villkor sker debatten?

alexander petersson

Libertas redaktion