Det som kännetecknar den absoluta majoriteten av allt våld, all extremism och terror är att den utförs av män. Libertas redaktör Madeleine Bengtsson hoppas att 2015 blir året då manlighet for reals tas upp på dagordningen som ett avgörande hot mot människors och samhällets säkerhet. 

Världen brinner och i de allra flesta fall var det män som tände på. Kom gärna och visa mig motsatsen! Det är män som startar och våldtar i krig, det är män som sitter på kärnvapenarsenalerna, det är män som bedriver “supportervåld”, det är män som dödar sina fruar, det är män som sanktionerar ockupationer. Det är män som mördar och misshandlar transpersoner. Det är män som åker på Folk och försvar.

I dessa tider av konstant debatterande kring vad som är orsaken till extremism, vem som är ond, vem som är god, vem som började och så vidare, faller allt som ofta perspektivet om kopplingen mellan våld och manlighet bort

Självklart är det andra strukturer än genus som i många fall väger tyngre och som påverkar människors eventuella våldshandlingar. Bara för att du är man är du inte automatiskt i alla lägen våldsbenägen (även om normen kräver ständig försvarsberedskap och mod). Klass, ras och sexualitet är andra starka krafter som påverkar. Känslan av maktlöshet. Resurssvaghet. Men det går inte att bortse från att såväl George Bush, Anders Behring Breivik och Charlie Hebdo-mördarna alla är män. Att 90% av gärningsmännen bland svenska brott begås av män. Ickemän, som de facto är LÅNGT mer maktlösa än män, begår inte våldsbrott eller bli extremister i samma utsträckning. Det gör de inte.

Värt att nämna i sammanhanget är att det är i hög utsträckning män som drabbas negativt av manlighet. Oftast är det män som blir misshandlade utanför krogen, som tvingas beväpna sig för “sitt land” eller som hånas för att de inte följer normen. Eller som Marcus Priftis i sin bok “Det otäcka könet” (2014), i vilken han på ett lättfattligt sätt dissekerar manligheten, formulerar det:

(S)amma könsförväntningar och binära genusmönster kan vara till nackdel för både kvinnor och män, och att ett jämställt samhälle visserligen innebär uppoffringar för män men att där också finns fördelar. 

Inte så mycket news i det där citatet. Likväl tål det att och måste sägas gång efter annan. Men här är en glad nyhet: Karen Austin är projektledare för regeringsuppdraget “Unga män, våld och maskulinitet”. Hon räds inte att göra kopplingen mellan den eskalerande extremismen – som lett till såväl moskébränningar och massmord – och manlighetsideal. I en debattartikel i Dagens Arena skriver hon så här:

Unga män fostras in i en maskulinitetskultur där man förväntas ha makt över kvinnor och där en ska kämpa inbördes bland andra män för att bibehålla makten. Hot om våld eller utövande av våld är en del av den strävan eftersom det är viktigt att inte ”förlora ansiktet” inför andra. Detta är en kunskap som krävs för att förstå hur en kan bli extremist. 

Och det handlar inte bara om hur folk blir extremister. Som Marcus Priftis leder i bevis i sin bok bidrar manlighetshetsen till att förstöra livet för såväl män, ickemän och omgivningen.

 
Det är bra att regeringen tillsatt ett uppdrag för att undersöka och minska mäns våld. Det har fått försiggå i ett antal tusentals år för länge.

Madeleine Bengtsson
Libertas