Första maj är arbetarrörelsens internationella högtidsdag. Idag pratar vi om arbetet. Vikten av full sysselsättning. Sysselsättningen som en motor för tillväxt och samhällsutveckling. Vi pratar inte om lönearbetets värde. Vi pratar inte heller så mycket om sjukskrivningarna, den ökade pressen, dödsolyckorna.

Den viktigaste orsaken till att klyftorna ökar måste vara att vinstkvoten har blivit större. Sedan 1980-talet har arbetarna fått en mindre del av det värde de skapat i ersättning. Idag ligger vinstkvoten i privata sektorn på 24 %. Det betyder att efter kl 15:00 jobbar alla arbetare i privata sektorn gratis, räknat på en normal arbetsdag mellan 8 och 17. Vi har inte genomfört någon arbetstidsförkortning på 45 år, trots att produktiviteten har mer än fördubblats.

Det är svårt att motivera denna vinstkvot. Medan arbetarna sliter varje dag ökar aktieägarnas vinster. Varför ska arbetarna jobba gratis för arbetsgivarna? Denna orättvisa finns endast till för att upprätthålla kapitalismen.

Det ska löna sig att arbeta, säger Moderaterna. Men gör det verkligen det? Vi slits ut på jobbet. Vissa jobbar ihjäl sig medan andra står arbetslösa. Folk klagar på skatterna. Att de tvingas avstå delar av sin lön till det allmänna. Men varje dag avstår de två timmar av sin arbetsdag till det privata. Denna vinstkvot pratar vi aldrig om. Den är dold från den allmänna debatten.

Därför startar idag flera socialdemokratiska föreningar kampanjen ”Vem tjänar på ditt arbete?”. Vi vill diskutera det här, och vi vill ha en omfördelning av resurserna i samhället. Vi kräver att socialdemokratin inte bara kritiserar de ökande klyftorna, symptomen, utan att vi faktiskt tar itu med sjukdomen, kapitalismen.

Vi är några socialdemokrater som tycker att detta är fel. Och vi vill ha en diskussion om det.
Det behöver inte vara så här. Vi kräver:

• sex timmars arbetsdag
• progressiv omfördelning av resurser
• skatt på kapital.

Nu vänder vi debatten. Det är dags att vi pratar om arbetets värde.

Simon Andersson

Libertas