”Elden brinner i Rosengård, se den brinner i förorten, i Landskrona, Rinkeby, Tensta, se den brinner.
I en demokrati där demokratin nedmonteras, i en välfärdsstat där välfärden demoleras, vad är kvar för oss att respektera, ni måste förstå, det kommer explodera.
Intill den dagen då det råder jämlikhet, polisrepression är enda säkerhet, Babylon lyssna noga, jag vet att ni vet, det ni fruktar mest är vår frihet. Se därför det brinner i Rosengård, därför det brinner i förorten.
Ungdomen är inte dum, om systemet är korrupt, vad ska ungdomarna göra, hatar dom systemet är det klart dom ska förstöra, förstöra, förgöra, ställa till en röra, elden kom för att värma, den kom för att förföra, snälla lyssna jag vet, det är inte sånt som du vill höra, du vill jag ska viska nåt sövande sötsliskigt i ditt öra, men sanningen det är den att nåt måste göras, vi måste skrika högt om vi nånsin sa höras, elden brinner i förorten,
Elden brinner inombords, se den brinner över hela vår jord, från Beirut till Kairo och Tunisien, den brinner…
Elden denna upprorets eld, den kan aldrig släckas, för var än förtryck dyker upp kommer motstånd alltid veta, att elden denna inre eld, känn sicken hetta…
Och även om du mister allt, kommer du aldrig att förlora detta, så elden brinner, elden brinner, kärlekselden brinner den kommer aldrig släckas.”
Den här texten är tagen ur General Knas låt ”Det brinner”. En låttext som träffar mitt i prick i sin analys av ungdomars frustration i ett ojämlikt samhälle.
Hopplöshet och brist på framtidstro i förorterna föder våld och aggressivitet hos ungdomar. Händelserna i Husby är en tydlig och kanske oundviklig konsekvens av de stora klassklyftor som råder i vårt samhälle, där stora grupper inte känner sig delaktiga i det vi tillsammans bygger upp och finansierar. Regeringar, oavsett partitillhörighet, har under en lång tid vandrat en väg där välfärdsstaten nedmonteras, klassamhället förstärks och otryggheten och hopplösheten breder ut sig. Det blir värre och värre för varje år och ungdomarna är inte dummare än att de känner av det här. Det är inte svårt att dra slutsatser. De tillhör inte de priviligierade i samhället, de som det satsas på, så varför bry sig?
Den som inte bjuds att delta i gemenskapen kommer heller inte prioritera den, utan snarare ställa sig emot. Det är ingen svår ekvation att förstå. De personer som står bakom dessa händelser är varken dumma, onda eller korkade, deras agerande är heller inget som går att koppla till deras etniska tillhörighet. De är bara ett uttryck av klassamhället, där de just nu råkar befinna sig i den nedre delen. Vad det är man protesterar över är egentligen inget uppseendeväckande, de vill, som resten av samhället, veta att myndigheter agerar på ett rättmätigt vis. De behöver få känna tilliten att även de kommer få vara delaktiga i ett samhälle som erbjuder andra grupper så mycket, som till exempel bostad och arbete.
Vill vi på allvar undvika liknande händelser i framtiden måste vi nu ta politiska krafttag och börja lyssna på de som envist hävdar att ett jämlikt samhälle är ett bättre fungerande samhälle. I det långa loppet tjänar majoriteten på ökad jämlikhet. Inte heller den som har allt kommer inte kunna känna sig trygg under vetskapen att det alltid finns någon annan som vill ha en del av den kakan.
Veronika Engelmann
USHF
ledamot i S-studenters förbundsstyrelse
