Vem tjänar på studentlivshetsen?

Lund universitet

Studier utomlands, arbetslivserfarenhet, praktikplatser på löpande band, föreningsverksamhet, extrakurser vid sidan om. Ett CV späckat med erfarenheter och meriter upplevs av många unga studenter som ett måste. Vem är det egentligen som tjänar på hetsen? Fanny Johansson från LSSK skriver i Libertas om kraven på dagens studenter och framtidens arbetskraft. Läs hennes krönika här!

Jag studerar i Lund, en vacker pittoresk stad med ungefär 30 000 studenter. Studentlivet är väl utvecklat och det finns något för alla. Föreningar att engagera sig i, nationer att jobba på och kårer där man kan vara med och påverka. Allt för att förbättra sitt CV. Visst kan man engagera sig i en förening bara för att det är roligt men allt oftare hör jag CV i diskussionerna. Om som om detta inte är nog ska man helst jobba extra, skapa kontakter och nätverka. På juridiska institutionen verkar det vara en norm att dessutom läsa extra. Att plugga 200%, vara engagerad i juridiska föreningen och jobba vid sidan av studierna är det enda sätta att överhuvudtaget kunna konkurrera om ett jobb efter examen och helst ska man dessutom utmärka sig. Samma hets finns i andra utbildningar och är en konsekvens av att konkurrensen har ökat. Fler och fler läser vidare på högskolan och tar akademiska poäng.

Det är svårt att stå emot denna hets då pressen kommer från alla håll. Från kurskamrater, lärare och studievägledare. Praktiken är viktigt och helst ska man läsa en termin utomlands, allt för att bli en effektiv arbetskraft. För inte gör vi det för oss själva, inte handlar denna utbildningshets om att få så mycket livserfarenhet som möjligt, att själva utveckla oss som individer utan vi utbildar oss till arbetskraft. En arbetskraft som måste prestera allt högre för att inte slås ut från arbetsmarknaden.

Arbetslivet ser inte annorlunda ut jämför med livet inom universitet och högskola. Osäkra anställningar och få arbetstillfällen gör att man nästan får acceptera vilka arbetsvillkor som helst och man får vara glad att man överhuvudtaget har ett jobb. Detta gäller såväl yrken som kräver högskoleutbildning som andra yrken. Tv- dokumentären om The Phone House där människor fick tillägna sina liv till arbetet och blev hetsade att sälja mer och mer kanske är ett extremfall men det har blivit alltmer en norm att man får vara med på att jobba lite extra i alla fall för en tid. Arbete krävs för att förbättra på sitt CV och för att nå dit man vill och är man inte beredd att jobba finns det andra som väntar på att få chansen. Den ökade pressen tror jag är en av anledningarna till den ökade psykiska ohälsan främst bland unga. Människor som inte klarar pressen slås ut från arbetsmarknaden och de som klarar av att jobba vet vi inte i dag hur länge de står ut.

De som tjänar på denna hets är företagen, som får motiverade arbetsamma arbetare som har framåtanda och är vana att ”ha många bollar i luften” (Något som förövrigt verkar vara en standardfras i personliga brev). När dessa är utslitna finns det andra att ta av i högen. Denna metod känns igen, situationen var likartad i arbetarrörelsens begynnelse, då arbetsgivare kunna välja och vraka bland alla de arbetare som behövde arbete. Trots en ökad utbildningsnivå är arbetare lika oförmögna att själva ställa krav idag som då, och facklig kamp är lika viktig. Idag är kanske risken att slås ut på arbetsmarknaden av fysiska skäl mindre, men den psykiska hälsan är ett lika stort hot mot livslängd och välmående. Människor som drabbas av pyskisk ohälsa får minskade livschanser och olika sjukdomar som följd och för samhället blir det en ökad kostnad i form av ökade bidrag, sjukvård, utanförskap och arbetslöshet. Sverige som land förlorar också konkurrenskraft i form av en svagare arbetsför befolkning.

Vad kan göras? Det krävs en översyn av arbetsförhållanden och anställningsformer. Bemanningsföretag måste begränsas. Den fackliga kampen måste stärkas, vi måste inse att vi konkurrerar ut varandra och det är endast tillsammans vi kan skapa skäliga arbetsvillkor. Den individualistiska synen från borgerligt håll att du är din egen lyckas smed måste ställas i förhållande till hur det faktiskt ser ut. Det finns strukturer som påverkar en människas livschanser. Och en viktig uppgift för oss socialdemokrater är att ingen lämnas efter, alla ska med och kunna få ett bra liv med en bra lön och ett värdigt arbete utan att slås ut på vägen. Människor är inte endast arbetskraft utan medborgare med rätt till ett värdigt liv. Där skiljer sig vår syn mot borgarnas.

Fanny Johansson, LSSK

Share

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *