Trots att USA:s ekonomi går bra och Obamas presidenttid varit lyckad väljer amerikanerna Trump. Folk säger att det är den vita arbetarklassen som röstat på honom, precis som de som röstade på Sverigedemokraterna 2014. Trots att man fått det bättre på många håll, och egentligen inte har en svår nedgång i vår levnadsstandard. Ojämlikheten ökar, javisst, men är det endast större ekonomiska klyftor som fått en majoritet av amerikanerna att rösta på Trump?
Ett stort namn inom sociologin kanske kan ge oss ett svar. Émlie Durkheim skriver om moderna och förmoderna samhällens sammansättning när det gäller arbetsfördelning. Förmoderna samhällen domineras av mekanisk solidaritet, menar Durkheim. Mekanisk solidaritet innebär att samhället präglas av minimal arbetsfördelning. Alla gör ungefär samma sak i arbetsväg och därmed delar individerna verklighetsuppfattning och erfarenheter i stor utsträckning. I ett sånt samhälle råder konsensus kring hur samhället är och hur det borde vara. Det gör att man enkelt och gemensamt kan gå i den riktningen.
I moderna samhällen, skriver Durkheim, dominerar istället organisk solidaritet. För att förstå den bilden kan man tänka sig en människokropp där olika organ fyller olika funktioner och där bortfall av en samhällsfunktion får hela samhället att svikta. På samma sätt är arbetsfördelningen hög i ett modernt samhälle. Få gör samma sak, men är ändå medvetna om att de är beroende av andra liksom andra är av dem. Arbetsfördelningen – eller social differentiering, som Durkheim säger – uppstod inte för att individer önskade ökad produktivitet, utan som en följd av kampen för att överleva. När samhällen ökar i volym får vi fler att konkurrera med om samma resurser. Konkurrens har evolutionen löst så att man antingen slår ut sina motspelare för att överleva, eller specialiserar sig. På så sätt menar alltså Durkheim att vi fått olika yrken. Det gör att samhället, när det består av många individer, kan hålla ihop.
Det låter ju givetvis smart. Men det finns en hake som skulle kunna förklara att amerikanerna kastade ut Demokraterna genom fönstret och behöll en tv-kändis. I ett samhälle med organisk solidaritet delar inte människor verklighetsuppfattningar och erfarenheter, för att de helt enkelt lever olika liv. Nån som jobbar i vilken butik som helst vet inte hur det är att vara akademiker och sitta på ett universitet och tvärtom. Bara några få vet hur det är att sitta i kongressen och senaten, och de flesta har aldrig träffat en Clinton, Biden, Bush eller Kerry, eftersom de inte har gått på en Ivy League-skola. Ojämlikheten har gått så långt att många väljare inte känner igen sig bland sina representanter.
När den sociala differentieringen i ett samhälle gått för långt börjar invånarna undra varför man behöver varandra. Man är så olika och tänker att andra grupper åker snålskjuts på ens eget arbete. Vad ska de ha en demokrat, en skolad politiker, till då? De pratar bara om att läget är svårt med senaten, kongressen och högsta domstolen, när reformer inte blir som de lovat. De drar olika förklaringar med fler ord än man som vanlig människa förstår. Republikanerna är egentligen inte mycket bättre, men så fick de Trump. Han har ett språk som alla som nånsin sett på tv förstår. Han pratar om ekonomi i extremer. ”Two billion dollars” och ”She’s crooked”, går hem när den sociala differentieringen gått så långt.
Förutom USA:s politiska elit har vi mediaeliten. Trump har klagat mycket på hur media porträtterat honom och rapporterat om hans uttalanden. Fler medier har tagit ställning i detta val än i något annat amerikanskt val. För dem är det hela redan avgjort och det finns bara ett val, Trump är ett ickeval. Vad tänker då den utsatta medborgaren som känner att den tappat all kontroll över inte bara sitt liv utan också över dem som bestämmer över det? Hen trotsar, givetvis.
Allt handlar inte om pengar, även om mycket gör det. Klyftan som skapas av utbildning och sociala gemenskaper som endast ett fåtal har tillgång till bidrar också. Vill man dessutom få det att framstå som att man är förmer än andra blir det hela inte bättre. Prata med fina ord och använda sig av klassmarkörer dagligen i media och ditt parti kommer gå i graven fortare än samhällsutvecklingen ger oss en katastrof.
Klara Larsson
Libertas redaktion
Bildkälla: Business Insider
