
Sveriges integrationsminister Anders Ygeman har i en intervju med Dagens Nyheter uttalat att han tycker det är dåligt att vi har områden där majoriteten av de boende har en utomnordisk bakgrund, detta samtidigt som han pratade om tydligare kriterier för vad som utgör ett utsatt område. Men vad är det som gör att dessa områden är utsatta? Det är på grund av ojämlikhet och utsatthet som skapar möjlighet för gängens rekrytering och därmed kriminalitet. Utsattheten och kriminaliteten beror inte på huruvida någons mamma är född i Irak istället för i Sverige. Varför ska vi göra skillnad på folk och folk, Ygeman? Jag förväntade mig inte att en socialdemokrat skulle delta i kapplöpningen om vem som kan använda hårdast retorik mot de med invandrarbakgrund.
Att det bor många med invandrarbakgrund i utsatta områden är ett faktum, men det är inte människornas ursprung som gör områden utsatta. Majoriteten av de som bor i utsatta områden har blivit offer för segregation, där de unga inte har samma förutsättningar som de unga som bor i välbärgade områden. Problemet beror inte på folks utomnordiska bakgrund, problemet beror på en bristande integrationsprocess i det svenska samhället. Utomnordiska personer är inte mer benägna att begå brott än nordiska personer.
Men var ska vi dra gränsen för att ha en utomnordisk bakgrund? Räcker det med att vara född i Sverige? Måste alla i släktträdet vara av nordiskt ursprung? Ska även jag som är född och uppvuxen i Sverige klassas som en med utomnordisk bakgrund för att min farmor är född i Ryssland? Kanske det räcker med att båda mina föräldrar är födda i Sverige? Eller är det som är avgörande att jag är vit och blåögd?
Något måste göras för att bryta den segregation som vi har. Jag har dock svårt att förstå hur problemet skulle förbättras av att maximalt 50 procent av boende i ett område får ha ett utomnordiskt ursprung. Det är ju inte konstigt att de som är nyanlända till Sverige väljer att bosätta sig i ett område där det finns fler som kommer från samma geografiska område. Det handlar om att hitta ett sammanhang i en ny miljö, att hitta en samhörighet i allt det nya. En stor del av våra förfäder gjorde exakt detsamma när de emigrerade till USA, vid sekelskiftet till 1900-talet hade Chicago cirka 50 000 svenskfödda invånare.
Absolut att kriterierna för vad som utgör ett utsatt område bör bli mer förutsägbara och tydliga. Däremot ser jag inte poängen med att göra skillnad på folk och folk i samma veva. Jag kan inte se att det kommer att förbättra situationen, utan det lär bara spä på det förakt som redan finns mot icke-vita. Varför ska vi spä på rasismen och fortsätta med att göra skillnad på folk och folk? När vi istället kan satsa på skolan, socialtjänsten, rättsväsendet och arbetsmöjligheter för unga, i hopp om att bryta segregationen.
Emma Lindblad, Ordförande för Socialdemokratiska studentklubben på Stockholms universitet (SSK)
Referenser för vidare läsning
DN (31/7-22), Ygeman: Max hälften med ”utomnordisk bakgrund” i utsatta bostadsområden. https://www.dn.se/sverige/ygeman-max-halften-med-utomnordisk-bakgrund-i-utsatta-bostadsomraden/
Svenska Dagbladet (31/7-22), Ygeman: Tydligare kriterier för utsatta områden. https://www.svd.se/a/EaO75P/ygeman-tydligare-kriterier-for-utsatta-omraden