För några veckor sen höll jag ett pass på något som kallas studentettan. Det är en av S-studenters grundkurser. Där skolar vi våra medlemmar i ideologi, historia, reformistiskt hantverk och organisation.

Jag är förbundssekreterare så jag brukar av naturliga skäl få prata organisation. Jag har gjort det så många gånger att jag inte längre förbereder mig inför det passet. Jag kan det utan och innan.

Men den här gången tändes det en liten låga i mig. Jag gjorde om passet något. Jag började prata om Sverigedemokraternas rörelse.

”Det finns en rörelse i Sverige idag. En rörelse som finns på plats i människors vardag, tänder folks hjärtan i brand och anordnar roliga aktiviteter i tex Sölvesborg. Den rörelsen är Sverigedemokratin.”


För SD har fattat något som S förstod förut och det är att om man ska flytta opinionen, om man ska vinna folks hjärtan måste man skapa relationer, utveckla relationer, bråka, bli sams och vara på plats i folks vardag.  De behöver inte uppmana sin personal att dela deras budskap på FB, deras gräsrötter gör det ändå för att de tror på projektet.

Vi tar s-studenter som exempel. När vi fungerar bra då är vi på plats på campus där sjuksköterskor utbildas. Vi frågar dom vad dom tycker är viktigt. Jag gissar vilt här men jag skulle tro att de tycker arbetsmiljön i regionen där de ska jobba och lönen de ska få för sitt arbete är två viktiga grejer. När vi fått reda på det då spelar vi in det till våra företrädare i regionen som, förhoppningsvis, levererar i frågan.


När s-studenter fungerar som bäst. Då organiserar vi de där sjuksköterskorna. Rustar de med politiska verktyg som gör att de sen kan kräva högre lön och bättre arbetsvillkor.


Och när s-studenter fungerar ultimat då är sjuksköterskorna också partiet. På sin fritid sitter de i en nämnd. De engagerar sig i läxläsning för unga i sin stad. Umgås med varandra i vår organisation och skolar sig tillsammans med ekonomer, personalvetare, läkare och komvuxstudenter.


Där är vi inte riktigt.

Jag kan inte svara på vad arbetarrörelsen är nuförtiden. En elitistisk plantskola för proffspolitiker? Delvis. Samma rörelse vi alltid varit? Nja, typ.

En sak jag vet med säkerhet är att väldigt få hjärtans sätts i brand i alla fall. Och det behöver vi ändra på. 

Arbetarrörelsen förstod att politik inte är någon MC-drive-verksamhet. Det är en kamp. Man lyckades i ett medielandskap som var totalt dominerat av högern ändå vinna val på val på val. Varför då? För att man var på plats. När matbutikerna levererade dåligt käk till vanligt folk, ja då startade man en egen. Man blev en naturlig del av människors vardag och framförallt så visade man: allt är en konsekvens av politik. Vi kan ändra på det vi inte gillar, men du behöver vara med.  Du kan inte beställa klimat-skatt mc nuggets, du behöver vara med och skapa den och kräva dom!

Du som läser den här texten tänker väl att snart kommer jag föreslå att vi ska starta dansbanor över hela Sverige igen. Typiskt vänstersossar tänker du, att blicka drömmande i backspegeln så att de kör av vägen.


Nej.

Jag tror att mycket av det som var också var dåligt. Men en sak vet jag säkert. Det duger inte att som idag ha maktpositionerna i PRO, HGF,  KF, LO och ABF. Vi måste också ha gräsrötterna. De behöver vara med oss i det förändringsarbete vi vill göra. Vi måste tro på att det går att förändra världen. Vi kommer att börja lokalt, lösa problemen på plats genom folkrörelsen. Om kommunen inte lyckas laga gungorna i  Hofors – ja då gör S-föreningen det. Sen när vi ser konkreta förbättringar i Sölvesborg, i Knivsta, Rumskulla, Tierp och Piteå. Då kan vi börja kräva delaktighet från fler. För idag har partiet blivit bekvämt, vi delegerar allt till staten, kommunens eller regionens förvaltning. Istället borde framtidens folkrörelse finnas på varje återvinningscentral och i varje tågsemestergrupp. Istället för att kasta skit på konsumentmakten ska vi använda oss av den parallellt med politiken. Då kommer vi kunna sätta folks hjärtan i brand samtidigt som vi gör praktiskt politik av deras vardag och! Vinner deras förtroende.

För lyckas inte vi, i våra nya organisationer vi ska skapa fånga upp det Sverige som kokar kommer SD snart bli Sveriges största parti.

Så alla vi inom arbetarrörelsen. Vi måste våga hitta ekonomiska, personella och digitala resurser för att göra oss till en del av människors liv. Det är enda vägen ur Socialdemokratins kris.

Anton Jordås

Förbundssekreterare i S-studenter