Simon Lindberg tillhör numera SMR. På kristallnatten i fjol demonstrerade de i Stockholm. Foto: TT.
Jag minns när nazisterna började dyka upp på min högstadieskola i miljonprogramsområdet i västra Kristianstad. Nazisterna var några obehagliga snubbar i årskursen under min som köpt fornnordiska tröjor och sökt medlemskap i NSF. De heilade aldrig öppet men folk visste. Jag minns också när NSF började växa i Kristianstad och den lokala tidningen gjorde ett reportage om deras organisation och ledare Simon Lindberg. Lindberg fick posera på trappan till kommunhuset och berättade öppet om hur hans organisation ville avskaffa demokratin med våldets metod. Nazisten på demokratins trappa; bilden var så klart ohygglig.
Ordet nazist är spännande, i alla fall etymologiskt. Termen nazi var långt innan Hitler började mörda ett vardagligt sydtyskt begrepp. Nazi var en kortform av Ignatius vilket skulle kunna översättas till vårt ”Jöns”. Nazis var helt enkelt pellejönsar. Så inte längre! Nazister är ömsom fascinerande ömsom skräckinjagande. De utgör den ultimata ondskan och den tydligaste antitesen till vår demokratiska idé. Ett av 1900-talets största trauman ansvarar de för. Nazisterna är tacksamt användbara. De blir det ytterst avskyvärda; ett existentialistiskt rusmedel och på samma gång livshotande. Vi lever alla upp i humanistisk triumf när vi tänker på vad de representerar. Jag antar att de utgör en förutsättning för ett gott korrektiv.
Simon Lindberg som poserade på kommunhustrappan kom senare att misshandla deltagare på en av RFSL Kristianstads tillställningar. Han dömdes mot sitt nekande till fängelse för bland annat medhjälp till misshandel. När Janne Josefsson under gårdagskvällen letar efter SMR och undrar vem som ska ställas till svars vrider sig de flesta av obehag; sociala flöden svämmar över av politiska imperativ. I numerära överlägen hotar nassar människor till livet. På offentlig plats drar de kniv. Fidel Ogu knivskars illa av nazister i Hökarängen en vecka innan attacken mot Kärrtorpsdemonstrationen. Han som bara kort var på besök i ett decemberkallt Stockholm frågar Janne J: varför måste det alltid vara vi?
Nassevåldet är brutalt, fegt och historielöst men nassevåldet riktas inte mot alla. Alla behöver inte vara lika rädda om sin rygg när de sitter och väntar på en tom tunnelbaneperrong. Nassarna ger sig på de personer de helst av allt vill slippa se i sin patetiska utopi. Det kommer inte vara vita heteros som skadas först. Det kommer vara rasifierade. Det kommer vara queers. Det kommer antagligen vara någon annan än Janne Josefsson.
För en dryg månad sen skrev den före detta polisintendenten Eric Rönnegård i ett inlägg på Svenska Dagbladets brännpunkt att polisens nedprioritering av hatbrottsarbetet sedan 9/11 kommit att bana väg för den nazistiska våldsupptrappningen. Frågan om nazisters offentliga möten är rimligtvis inte en fråga om ordning utan en fråga om hets mot folkgrupp. Det vore därför önskvärt att arbetet med hatbrott lyftes fram i regeringens regleringsbrev till polisen eller att hatbrott återigen prioriteras i budgetpropositioner.
Den tyske propagandaministern Joseph Goebbels lär ha skrivit att demokratiers största problem är att de ställer resurser till förfogande för sina största fiender. Att de på så vis undergräver sin egen legitimitet. Jag lovar att aldrig mer åberopa ett Goebbels-citat om vi tillsammans bestämmer att felcitering av Voltaire inte är rätt sätt att skydda demokratin, anständigheten och människoliv på.
Johanna Mårtensson
Libertas
