JA! Gud vad bra, äntligen! Så kände jag när jag läste Isabella Hagnell i Libertas den 22 november 2016. Att driftformen, eller vem som äger inte skulle spela någon roll har varit en ”sanning” som vilselett debatten något fruktansvärt under en lång tid. Det är därför mycket viktigt och bra att vi driver på för att slå hål på den myten.
Jag tycker att Isabella Hagnell lyfter otroligt viktiga frågor som belyser skillnaden i ägandeformen inom myndighetsutövningen. Att detta inte diskuteras oftare när driftsformfrågorna kommer upp förvånar mig. Jag skulle samtidigt vilja bygga vidare med ett ytterligare resonemang som handlar om vilka grundprinciper som dagens valfrihetssystem bygger på, och vilka konsekvenser det kan leda till.
Det så kallade valfrihetssystemet i vår välfärd är ett system som bygger på marknadslogik. En konsekvens blir att det är en konstruerad marknad som styr tillgången på välfärd. Det är alltså inte behoven som står i första hand utan vilken efterfrågan som finns. Inom de områden där det förekommer valfrihetssystem tvingas vi som brukare och medborgare till att välja bland utförare av diverse välfärdstjänster så som äldreomsorg för våra mor- och farföräldrar, skola för våra barn och vård till oss själva. Förutom att välfärdstjänster sällan används så pass regelbundet att det lämpar sig att vi på ett effektivt sätt kan spela med vår konsumentmakt så är det svårt att fatta informerade beslut vad gäller välfärdstjänster. Dessa situationer riskerar att leda till marknadsmisslyckanden vilket leder till att marknadslogiken inte fungerar. Det leder också i sin tur till att vissa får en bättre välfärd och andra en sämre välfärd.
Detta i kombination är för mig ett stort problem. Jag vill ha en välfärd med genomgående hög kvalitet för alla, som är demokratiskt styrd där politiken bär ansvar för den. När vi privatiserar välfärdsområden genom att släppa in alternativa driftsformer på en konstruerad marknad leder det till en avdemokratisering av välfärden. I välfärdsområden drivs i enbart offentlig regi finns ofta en nämnd eller styrelse med demokratiskt valda politiker som styr dess verksamhet med stöd av förvaltningens tjänsteorganisation. Är brukarna och medborgarna inte nöjda med kommunens skolor kan vi ställa politikerna till svars och välja nya politiker vid nästa val. Om skolorna drivs av privata utförare är det inte lika enkelt med det demokratiska ansvarsutkrävandet. Det är en bolagsstyrelse som driver skolan, inte folkvalda politiker. Är du inte nöjd med skolan eller vårdcentralen, då har du valt fel och du får välja en annan. Ansvaret för att få bra välfärdstjänster läggs således på individnivå.
Ansvaret för att få en bra välfärd förflyttas till individen från det offentliga. Detta har såklart med driftsform och ägandefrågor att göra. Isabella Hagnell lyfter viktiga farhågor med privata utförare. Därtill har många exempel i verkligheten visat på att det är kostnadsdrivande. Varför är det så viktigt med privata utförare i välfärden när det finns så många uppenbara svårigheter och risker med det? Jag tror dessutom att någon typ av valfrihetsargument går att tillfredsställa inom ramen för en fullt ut offentlig välfärd. I Västra Götalandsregionen pågår till exempel just nu ett förberedelsearbete med att konstruera en vårdmarknad inom mödrahälsovården med det starkaste argumentet att kvinnor ska få ha rätten att välja barnmorska. Varför det argumentet inte håller är för att det redan finns ett välfungerande system där kvinnor kan välja att få en ny barnmorska om hon känner att det är något som inte är helt rätt. En flexibilitet och valfrihet finns alltså inom den offentliga mödrahälsovården.
Som socialdemokrat vill jag att alla får bra välfärdstjänster. Jag kan ha förståelse för att det uppstår en känsla av valfrihet, utifrån att vi alla är olika med olika behov. Men min ambition med välfärdsstaten är att individens behov och förutsättningar ska respekteras och tillgodoses inom ramen för den offentliga välfärden, samt att detta ligger inom kvalitetsbegreppet när vi följer upp verksamheterna. Borgerliga debattörer hävdar att det är just kvalitetsbegreppet vi måste fokusera på, och att driftsform inte borde spela någon roll. Om det nu är så att driftsform och ägande inte spelar någon roll, hur kommer det sig att det är så viktigt att ha rätten att få välja en privat utförare?
Jesper Blomqvist
