Visst ska vi vinna val, men inte till vilket pris som helst. Det här valet måste handla om socialdemokratins själ, menar Charlotte Malmborg, S-studenter Malmö. Foto: Tobias Björkgren
1:a maj. Det kryllar av aktivitet i landets socialdemokratiska partiklubbar: plakaten ska läggas i rätt ordning och fraktas ner till torgen. Orkestrarna börjar spela och tågen fylls med förväntan, budskap, gemenskap och kampanda. Många av oss som ingår i denna massa har personliga skäl till att vi väljer att demonstrera på arbetarrörelsens internationella dag. Våra erfarenheter och värderingar har tagit oss hit. Här är vi en del av något som är större än summan av oss själva. En del av en folkrörelse.
En av socialdemokratins grundvalar vilar på den marxistiska uppfattningen om att samhället är indelat i klasser och att socialdemokraterna är arbetarklassens parti. Under vad som kallats ett unikt långt maktinnehav i mitten av 1900-talet byggde man upp ett välfärdssamhälle från grunden. I takt med att arbetarklassen fick det bättre och golvet höjdes utformades så småningom välfärden efter medelklassens norm. Välfärd, ekonomisk fördelning och strukturella reformer är starkt kopplat till socialdemokratins metoder att förändra samhället utifrån tanken om allas lika värde. Detta ses säkert av de flesta som en del av partiets själ.
Det är en för mig omöjlig uppgift att beskriva socialdemokratins själ. Jag är nämligen övertygad om att socialdemokratins själ formas först i mötet med dess anhängare. Gemensamt för oss må vara arbetarrörelsens slagord som solidaritet, jämlikhet och rättvisa, men betydelsen är oftast kopplad till egenupplevda begränsningar eller orättvisor i vardagen. Däri ligger också styrkan i arbetarrörelsen. Incitamenten för förändring av strukturer kommer från enskildas drivkrafter att förändra och detta leder till kollektiv organisering.
Herbert Tingsten talade 1961 om ideologiernas död. Många menar än idag att det stämmer, i synnerhet för socialdemokraterna. Jag köper inte helt och hållet det argumentet. Men nog har vi blivit mycket sämre på att stå upp för vår ideologi, rättfärdiga den och använda den i politiska idéer och reformer. Jag citerar Björn Afzelius: ”Politik är inget mode, ingen ball och trendig grej, för de flesta är det en livsnödvändighet”. Politiken måste fyllas med värderingar, med ställningstagande och ett drivande engagemang för att det är precis så viktigt, ja rent av livsviktigt. Idag står vi också inför ett samhälle som skiftat karaktär från ett folkhem, med små avstånd mellan människor, till ett klassamhälle som visar upp samma grad av orättvisor som för ett sekel sedan. Det finns således både fog för, och behov av, politiska alternativ för ett rättvisare samhälle.
Socialdemokratin måste ständigt vara i opposition mot maktstrukturer i samhället och inte rädas att föra en politik mot just dessa. Detta ligger i den socialdemokratiska ideologins absoluta inre. Maktstrukturer, oavsett om de kommer sig i form av ekonomisk makt, könsmakt eller fasta och diskriminerande samhällsstrukturer är de facto ett hinder för individers frihet.
Under ett valår förändras partiernas kompasser. Valresultatet blir det högsta målet. Vårt överhängande mål just nu måste väl ändå vara att skapa en politisk förändring för ett jämlikt och solidariskt samhälle. Att vinna valet är vårt verktyg och således en nödvändighet – men låt oss kalla det för vad det är. När fokus läggs för mycket vid makt och valvinst riskerar just värdena att hamna vid sidan av och leda till att sakfrågor avpolitiseras. Denna trend har även alliansen bidragit till då de gjort sitt yttersta för att avpolitisera och avideologisera sin egen politik under ridån att de är det nya arbetarpartiet. Deras politik är renodlat ideologisk. Resultatet är tydligt: ett Sverige som gör skillnad på folk och folk och en välfärd som dräneras av skattesänkningar och privata vinster. Jag är fullständigt övertygad om att denna valrörelse måste handla om socialdemokratins själ och ideologi.
Solidaritet, jämlikhet och rättvisaär nämligen inte bara grymma slagord den 1:a maj. De vittnar främst om hur vi socialdemokrater ser på framtidens samhälle. Det är inte vinst som ska avgöra en skolas livslängd eller kvalitet, det måste onekligen vara våra barns behov. Jämlikheten symboliserar allas lika värde, något som också måste få genomslag i politiska förslag och reformer för att motverka diskriminerande strukturer och normer.
Men visst har det hänt något! Det spritter i en nyväckt arbetarrörelse – såväl fackliga organisationer som lokala partiklubbar engagerar sig för att bidra till politiska alternativ och en bättre framtid. Man kan nästan ta på känslan. Känslan av en kränkt och förolämpad arbetarrörelse som vägrar acceptera fortsatta orättvisor, individuella lidande och de offentliga verksamheternas oacceptabla situation. Den bestämdheten och indignationen ihop med vår kollektiva organisering och visioner tror jag är ett vinnande koncept. Upp till kamp kamrater!
Charlotte Malmborg, S-studenter Malmö
