Valanalyserna varierar efter välvilja

 

I Tiden lyder rubriken på en artikel att ”Väljarna svek Arbeiderpartiet trots engagemang för jämlikhet”. Jag ska ärligt säga att jag inte särskilt noga följt valet i Norge mer än i rapporteringar om opinionsundersökningar, men enligt dessa började det att se mörkt ut för de norska socialdemokraterna redan innan valdagen. Den svenska rapporteringen är intressant. Och jag kan inte låta bli att dra mig till minnes brittiska Labours valrörelse i somras då konservativa Tories med självförtroende kallade till vad som med borgerliga mått mätt skulle bli ett katastrofval.

 

 

Att väljarna svek Arbeiderpartiet? Det är starka ord. Och i en helt annan dignitet än vad vänsterpressen skrev om Corbyns valförlust. Labour med Jeremy Corbyn i spetsen gjorde ett väldigt starkt val i somras och ökade sin mandatandel i det brittiska parlamentet. De vann inte, och få var väl de som hade gissat att Tories skulle vara beredda att gå ihop med nordirländska DUP för att behålla makten efter sitt katastrofval och förlorade majoritet.

 

 

I Sverige tycktes delar av socialdemokratin snarare hålla andan. Vissa verkade närmast hoppas på att Labour skulle gå dåligt så att man äntligen skulle kunna avfärda radikal framtoning och politik som en väg till valseger. Men istället vände Corbyn ett omöjligt underläge. Brittisk media började mot slutet av varlrörelsen rapportera om vad Corbyn och Labour faktiskt ville politiskt – och då vände opinionen radikalt. Det var länge sedan som Labour nådde ett liknande valresultat. Ändå påstods Corbyn vara icke-valbar. En populist, på tok för radikal! Även efter valresultaten, fantastiskt nog.

 

 

I Norge visade det sig att arbetarledaren Jonas Gahr Støre var mångmiljonär som gjort klipp på bostadsförsäljningar och använt svart arbetskraft, vilket var några av de saker som i väljarnas ögon avskrev honom som en lämplig representant för ett arbetarparti som, likt Tiden skriver, lade sitt fokus på den växande fattigdomen och ojämlikheten i Norge. Men nu heter det att väljarna svek Arbeiderpartiet. Jonas Gahr Støres valbarhet var det inget fel på. Vi behöver väl inte ens invänta avgångskraven, varken före, under eller efter valrörelsen. Arbeiderpartiet förlorade ju bara valet.

 

Alexander Petersson

Libertas redaktion

FacebookShare

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *