Vägen mot en privatisering av högre utbildning

2025815_520_292

Pilen pekar mot en oåterkallelig privatisering av den högre utbildningen i Sverige. Det hävdar Linnea Jacobsson från Libertas redaktion som här diskuterar möjliga konsekvenser av reformen som syftar till att göra det möjligt för högskolor att ombildas till högskolestiftelser. 

 

 

Just nu är Departementspromemorian om högskolestiftelser (Ds 2013:49) ute på remiss bland universitet, studentkårer och andra berörda parter runtom i landet. Om förslaget går igenom i riksdagen efter remissbehandling kommer vi att från och med den 1 juni nästa år få en ny verksamhetsform för högskolor. Högskolorna kommer då att själva kunna ansöka om att ombildas till högskolestiftelser.

 
Motivet för förslaget är i mångt och mycket ideologiskt och syftar till att möjliggöra för Sveriges högskolor och universitet att lämna staten. Den nya verksamhetsformen skulle innebära att högskolorna bland annat blir egna juridiska personer och själva får äga bolag, utan begränsningar ta emot donationer och själva välja hur de förvaltar sina ekonomiska medel. Det innebär också att högskolorna själva, i egenskap av egna juridiska personer, skulle kunna bedriva verksamhet utomlands. Dessa förändringar i driftsformen förväntas skapa autonoma och mer handlingskraftiga högskolor.

 
I klarspråk handlar det om att möjliggöra en privatisering av högre utbildning i Sverige. Det är lätt att tro att det handlar om någonting annat och bli förvirrad av skrivningar om “stiftelser”. Men det är vad det är, en typ av privatisering. Det är en ny sorts verksamhetsform där högskolor och universitet, istället för att vara förvaltningsmyndigheter underställda riksdag och regering, blir stiftelser. Makten flyttas från det offentliga till det privata. Högskolorna skulle fortsatt att få samma sorts anslag för sina studenter från staten, men staten förlorar inflytande över hur verksamheten organiseras och förvaltas.

 
Vad ett genomförande skulle få för konsekvenser för studenter, lärare och medborgare är svårt att säga, och kanske inte minst därför är det viktigt att vara försiktig. Det finns många frågetecken, bland annat eftersom många skrivningar i promemorian är väldigt vaga. Den första frågan är varför just denna driftsform skulle vara den optimala? Kanske inte minst eftersom utredningen Självständiga lärosäten (2008:104) som gjordes på uppdrag av sittande regering om självständiga lärosäten slog fast att en offentligrättslig verksamhetsform vore den bästa. Ändå väljer regeringen att presentera en privaträttslig verksamhetsform som lösning. De problem som man säger sig vilja komma tillrätta med skulle förmodligen också kunna lösas i en verksamhetsform där högskolorna fortfarande förblev myndigheter.

 
Vidare borde vi tänka över vad driftsformen kan komma att innebära. Om makten flyttas från staten hamnar den någon annanstans. Det optimala, och det som har påpekats av de som är positiva till promemorian, är att det skulle kunna leda till att lärare och studenter får mer inflytande över högskolorna. Men det kan man inte riktigt veta. Stiftelserna kommer själva att bestämma hur majoritetsförhållandena i deras styrelser kommer att se ut. Lärare och studenter kommer att vara representerade i stiftelsernas styrelser, men kommer knappast att vara de viktigaste spelarna.

 
Om vi intar ett fackligt perspektiv: Vad händer med arbetsvillkor och meddelarfrihet om högskolorna ändrar verksamhetsform och inte längre omfattas av lagen för offentlig anställning? Kan man verkligen förutsätta och nöja sig med att hoppas på att högskolestiftelser själva kommer att själva ansluta sig till Arbetsgivarverket och garantera sina anställda samma rättigheter och tryggheter som nuvarande högskolor? Likadant är det med studenternas rättigheter. Vad kommer hända med rättsäkerheten för studenterna, studentinflytande och kårernas roll när driftsformen ändras? Vad händer med likvärdigheten i utbildningen mellan olika högskolor?

 
Det finns många frågetecken och oklarheter i förslaget, samtidigt som det är så definitivt. Stiftelser som verksamhetsformer är utformade så att de är svåra, för att inte säga omöjliga, att ändra. Det finns ingen möjlighet att om fem, tio eller femtio år ändra formerna för de svenska högskolorna i det fallet då ett universitet har blivit en högskolestiftelse. Konsekvensen av förslaget skulle bli en oåterkallelig privatisering av högre utbildning i Sverige.

 
Linnea Jacobsson

Libertas

Share

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *