Svenskt näringslivs ordförande Leif Östling tycker att det är okej att han placerat sin förmögenhet på Malta för att undvika svensk skatt. Han har gjort rätt för sig – ja, till och med mer rätt än många andra i Sverige, hävdar han. Om man betalar 20-30 miljoner kronor i skatt, vad får man för det? Inte mycket svarar Leif på sin egen fråga när Uppdrag granskning intervjuar honom.

Men det är inte så det funkar, Leif. Det är klart som korvspad att det är fel att du först stjäl resultatet av andra människors arbete och sedan vägrar betala skatt på stöldgodset. För visst, det kan anses omoraliskt att som Leif Östling medvetet undvika att betala skatt i det land där pengarna skapats. Alla ska betala för sig. Men vore det bara för att alla ska betala för sig är det förstås inte svårt att ändå falla för argumentet att Leif ju redan betalat en stor del. Och som han säger får han ju inte mycket tillbaka, sjukvårdsköerna är långa och välfärden dålig.

Det kan förstås också bero på att hans näringslivskompisar i politiken, i folkmun kallade Moderaterna, privatiserat och låtit skattepengar gå till just privata skatteflyktsvinster på Caymanöarna istället för till skola, vård och omsorg. Men som enskild individ blir det förstås för Leif inte välfärdsleverans i proportion mot vad han själv betalat in. Däremot kan någon annan eventuellt få cancervård, jag kan få en relativt billig tandvårdsförsäkring och föräldrar kan köpa kläder till sina barn eftersom staten även har råd att dela ut barnbidrag till alla barnfamiljer.

Samma barnfamiljer som byggt sådana som Leif Östlings hutlösa rikedomar genom utsugning och löneslaveri. Östling och hans kompisar snor åt sig det mervärde som löntagarna skapar varje dag. Så sätt dig ner i båten Leif. Är du snäll. Båten gungar rätt rejält nu. Och pengarna du gömt på Malta är ändå inte dina.

Alexander Petersson

Libertas Redaktion