Vad särskiljer en socialdemokratisk utbildningspolitik? Gästkrönika av Payam Moula

Skillnaden mellan att se människan som medborgare vs. individ är intressant i diskussionen om vad det är som vi egentligen bör lära oss i skolan. I en gästkrönika på Libertas blogg delar Payam Moula med sig av sina tankar kring utbildning och kunskap. Payam Moula är ordförande för Spartacus, S-studenters klubb i Linköping. Vanligtvis skriver han på sin blogg Narkissoss.

Dagens skola, från förskola till gymnasium, har många problem varav det allvarligaste kanske är den stora andel elever som inte når målen. Min tanke i detta inlägg, som kommer handla om att skolan måste lära ut förmågor, kan vara något många håller med men som inte anses ha hög prioritering och det med goda skäl. Det är inte min avsikt att diskutera alla de problem som finns i skolan och lösningarna socialdemokratin har på dessa; jag ska istället försöka formulera min tanke om vad som gör den socialdemokratiska utbildningspolitiken unik.

När det gäller synen på människan skiljer sig ofta socialdemokrater och mera liberala anhängare åt. Liberaler tycker om att se på människan som en, till stor del, fristående individ. Man tänker ogärna på människan som en del av en större gemenskap, ett större projekt, utan framhäver ofta individens perspektiv. Vi socialdemokrater väljer ofta ett annat sätt att beskriva människan. Vi framhäver gärna människans gemenskap och ser på henne som en naturlig medborgare. Istället för att nöja oss vid frågan vilka universella rättigheter människan kan ha frågar vi gärna hur vi skapar så goda medborgliga rättigheter som möjligt. För mig ligger nyckeln till att hitta det unika i en socialdemokratisk utbildning, eller bildningspolitik, i att se på människan som en naturlig medborgare.

Istället för att ställa oss frågan ”vad bör varje individ lära sig?” bör vi ställa oss frågan ”vad bör varje medborgare lära sig?”. En medborgare är del av en gemenskap, en social varelse, och således kräver medborgaren kunskap men även förmågor som en fristående individ kan klara sig utan. Individens perspektiv blir ofta konsumentens perspektiv; det är svårt att neka en fristående individ alternativ eller att påtvinga henne kunskap eller förmågor hon inte önskar sig.

Vi ser idag en viss skillnad i konkret utbildningspolitik mellan oss själva och borgarna som delvis kan förklaras med vår inledning. Borgare kan tryggt ställa sig frågan varför en individ som valt att bli yrkesarbetare måste fortsätta läsa samhällskunskap eller engelska. Vi menar att personen kan behöva dessa ämnet i framtiden för andra yrken eller vidare utbildning; men för mig räcker inte detta svar. Borgaren, och socialdemokraten, skulle i så fall kunna erbjuda personen möjlighet till att läsa upp dessa ämnen i framtiden om de skulle behövas för framtida yrkesval.

Jag tycker att en skola där människor som vill läsa yrkesförberedande utbildningar inte fortsätter att läsa samhällskunskap, eller engelska, är en sämre skola. Varför? För att jag anser att ett samhällskunnande och språkegenskaper är viktiga saker, och önskvärda saker, ut ett medborgarperspektiv.

Än så länge är nog inget av det jag skriver särskilt kontroversiellt och många känner nog igen sig i tankebanan. Jag vill nu gå ett steg längre. När vi ställer oss frågan ”vad bör en medborgare lära sig?” måste vi ställa oss frågan för vilket syfte det är vi utbildar medborgaren. Naturligtvis är det för att medborgaren ska förberedas för framtida yrke och få grundläggande kunskap om samhället, och världen, hon lever i. Jag anser dock att medborgaren bör utbildas för ett till syfte; hon bör utbildas med målet att kunna leva ett värdigt liv och fungera väl som en människa.

Många frågor kan nu dyka upp; vad är ett värdigt liv och vad menas med att fungera väl som människa? För mig behöver vi inget tydligt svar i den frågan; vad vi behöver göra är att hitta de gemensamma förmågor som vi människor bär nytta av i livet. Jag tror att vi alla kan vara eniga om att vi som människor har sociala, emotionella och intellektuella förmågor som vi använder, och lär oss använda, olika väl i livet. Det sociala handlar om att lära sig fungera väl i grupp och i olika sorters grupper och miljöer. Det emotionella handlar om att lära sig prata om, hantera och förbereda sig för olika känslor. Det intellektuella handlar om att utveckla det praktiska tänkandet som innehåller kreativitet, moraliskt tänkande och förmågan att tänka kritiskt.

Det finns idag olika förslag för hur vi i den svenska skolan inte bara ska lära ut, till individer, olika sorters kunskap utan även hur vi lär ut, till medborgare, viktiga förmågor. Ämnet Livskunskap som finns i delar av Sverige är delvis ett sådant förslag. Oavsett hur förslagen ser ut tycker jag att det vi har gått igenom, en skola som inte glömmer bort att människan är en medborgare som mår bra av att utveckla vissa nödvändiga förmågor, är vad som särskiljer den socialdemokratiska utbildningen.

Share

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *