Merkels sextonåriga tid på tronen är över. Många tyskar har upplevt hennes stabila, rentav tråkiga politiska förvaltande som statisk. Samtidigt är landet i desperat behov av sociala och ekonomiska reformer. Tysklands socialdemokratiska parti (SPD) med Olof Scholz i spetsen har med strålande resultat lyckats utmana kristdemokraterna och visat det tyska folket att det finns en annan väg att gå. Tysklands framtid är socialdemokratisk. Sverige står inför en stundande valrörelse och har likt Tyskland präglats av historiskt svaga regeringar. Vad kan vi dra för lärdomar från SPD:s framgångar i det Tyska valet?
SPD har inför valrörelsen tagit ett större kliv åt vänster, även om vissa kritiker menar att det krävs ännu mer reformistisk politik. Det har dock visat sig vara en framgångsrik strategi. SPD tappade många väljare under åren i koalition med CDU, ett samarbete som förstärkte uppfattningen om deras tillhörande av det politiska etablissemanget. Partiet misslyckades till stor del med att vara en kritisk röst i den tyska politiken under denna period. SPD var till exempel delaktig i att skära ner på socialförsäkringarna med sänkt arbetslöshetsersättning, något som var mycket impopulärt och visade på att partiet var villig att kompromissa en hel del för att fortsätta vara i regering.
Under valrörelsen valde man däremot att ta en annan väg och istället driva på för att öka tryggheten på arbetsmarknaden, bland annat genom förslag om att begränsa otrygga anställningar, höja minimilönen och öka anslagen till socialförsäkringarna. Även om SPD försökt sätta arbetsmarknadspolitiken på agendan under valrörelsen har det hamnat i skymundan av andra frågor, såsom pandemin eller miljöfrågan. Däremot har SPD vunnit mycket på att tydligt visa sin särprägel i typiska vänsterfrågor.
Den svenska socialdemokratin har förvisso förlorat visst förtroende inom arbetsmarknadspolitiken, dels genom att acceptera ett försvagande av arbetsrätten med hela LAS-debaclet och rimligtvis inte heller vågat ta debatten i frågan. Det har dock visat sig vara olyckligt då vänsterpartiet i Sverige, likt Scholz tydligt viljat eldat på diskussioner kring arbetsmarknaden, vars framgångar talar för sig själva. Under valrörelsen bör således Sveriges socialdemokrater tydligt ta ställning och ivrigt driva frågor inom arbetsmarknadspolitiken. Precis som SPD gjort, profilerar man sig tydligt åt vänster men man synliggör också högerns brist på arbetsmarknadsåtgärder.
Under valrörelsen försökte SPD profilera sig som ett grönt arbetarparti genom att argumentera för en grön omställning där man redan 2045 förväntas vara helt klimatneutrala. Partiets miljö- och klimatpolitik sätter stor tilltro till den nya tekniken som skall skapa mängder med nya, fasta, gröna jobb. SPD har dock inte tillräcklig tydligt visat exakt hur denna omställning faktiskt ska gå till. Det har alltså funnits en viss vaghet i SPD:s miljöpolitik och därför har många inte sett partiet som ett pålitligt miljöalternativ. I ljuset av die Grünes kolossala framgångar de senaste valen, kan det tyckas att de fullständig ägt miljöfrågan. Däremot skulle die Grünes mer liberala framtoning kunna skrämma de vänsterväljare som har miljöpolitiken som hjärtefråga. Detta borde eventuellt SPD utnyttjat mer och tryckt på de sociala utmaningar som uppstår till följd av den gröna omställningen. I Sverige skulle således Socialdemokraterna tydligt kunna presentera konkreta lösningar inom miljöpolitiken, samtidigt med fokus på trygghet och rättvisa.
SPD har också talat sig varma om reformer inom utbildning, förbättring av bostadssituationen och infrastruktursatsningar inom t.ex digitalisering. Tyskland är nämligen vida känt för sin dåliga internetuppkoppling. För att genomföra sådana reformer men även få fart på omställningen behöver Tyskland sätta igång sina offentliga investeringarna. Likt Sveriges överskottsmål har Tyskland en så kallad “skuldbroms”, som SPD till stor del låtit diktera sin ekonomiska politik. Frågan är om SPD är villiga att åsidosätta de finanspolitiska ramverk för att faktiskt ta tag i de accelererande problemen. Även om detta är ännu mer relevant i Sverige då statsskulden är betydligt lägre än i Tyskland.
Frågan om en jämlikare skattepolitik har SPD också drivit flitigt under sin valkampanj. Det förelås bland annat skattelättnader för låginkomsttagare som skall finansieras genom återinförd förmögenhetsskatt. Denna fråga skulle vara mycket intressant att lyfta i Sverige då vi internationellt sett har hög skatt på arbete men däremot låg skatt på kapital. Likt Sverige växer de ekonomiska klyftorna i rasande fart och SPD har under sin framgångsrika valrörelse lyckats blottlägga högerns oförmåga att kunna hantera Tysklands sociala orättvisor.
En bred kritik har riktats mot SPD:s svävande retorik. Det verkar oklart hur pass långt partiet är redo att gå för att lösa de aktuella politiska problemen. SPD har hittat kompromisser och uppgörelser för att kunna samarbeta med CDU, två partier som på många plan skiljer sig mycket åt. Detta har dock bidragit till att många betraktat Scholz och hans partikamrater som en del av det politiska etablissemanget där ingen på riktigt är redo att kavla upp armarna och åstadkomma förändring. Samma kritik kan riktas mot Socialdemokraterna i Sverige. Är man redo att bedriva en hård valrörelse eller är man rädd att riskera makten om man tydligt uttalar sig som ett starkt vänsteralternativ? För någonstans där runt förhandlingsbordet riskerar man att förlora sig själva.
Wilhelm Svärd, Laboremus
