Ni har nu förhoppningsvis fått nya numret av Libertas i brevlådan. Den här gången är temat Urban allemansrätt. Urbaniseringstrenden världen över är en av de starkaste. Urbaniseringen (folkförflyttning från landsbygd till stadsområden) innebär sedan 2008 att majoriteten av världens befolkning lever i städer. Allemansrätt är ett begrepp som ofta används med stolthet i Sverige. Att fler och fler bor i städer sätter sätter allemansrätten under press att förändras. Tillgången till stadens ytor är inte lika självklar som tillgången till naturen. Men vad är allemansrätt och var har ordet urban sitt ursprung och betydelse?
Urbanisering/Urbanitet. Den korta betydelsen av urban och urbanitet är storstadsmässig. Begreppen handlar enkelt uttryckt om att många människor flyttar till och bor på en liten yta. En förtätning av våra boendeformer. En tätort definieras sedan 1960 som “ett område med hussamlingar med minst 200 invånare, såvida avståndet mellan husen normalt icke överstiger 200 meter. En tätortsregion, T-region eller stadsregion är ett större sammanhängande område av tätorter bestående av en huvudort, en centralort”.
Urbanitet eller att vara urban är den livsstil och de typiska fenomen som uppkommer i en stadsregion. Ursprunget är som så ofta från latinet: urbanus – “relaterat till staden” – och syftar på människors interaktion i det offentliga rummet i staden. Ett intressant faktum är att “urban culture” på engelska oftast används som en eufemism (förskönande eller beslöjande omskrivning) för afro-amerikansk (gatu)kultur.
Allemansrätt. Är det något unikt för Sverige och Norden? Eller tror vi bara det i vår vanliga föreställning att Sverige är ett exceptionellt bra land att leva i – världens mest jämlika och jämställda land. Det korta svaret på den frågan är “ja”. I Sverige, Norge och Finland är omfattningen på allemansrätten unikt stor även om det finns vissa motsvarigheter i andra länder. Allemansrätten är den begränsade rätt var och en har att använda annans fastighet, mark och vatten – främst genom att färdas över den, åtminstone till fots, och under en kortare tid uppehålla sig där. Denna rätt gäller även om inte ägaren eller den som annars bestämmer över fastigheten har samtyckt till att marken används på sådant sätt. Det här är sedan 1994 även fastslaget i grundlagen.
Någon urban allemansrätt har vi ännu inte inskriven i lagen. Kanske är det något att sträva efter? För att försvara stadens fria ytor och ge plats för offentliga arenor där vi medborgare alla kan vistas. Exempel på vad en sådan lag skulle kunna innehålla kan ni läsa om i senaste numret av Libertas, som ni väl vid det här laget redan håller i handen?
