Madeleine Bengtsson från Libertas har sett Brott och straff på Uppsala Stadsteater. Foto: Patrik Lundin.

Vilka dåd kan rättfärdigas för ett högre syfte? Är det okej att bryta mot vissa regler om en har goda intentioner? Varför ska vi följa lagar som fattats odemokratiskt? Och är egentligen straff verksamma?

I Dostojevskijs Brott och straff ställs dessa frågor av Raskolnikov, den miserable studenten som dödar en gammal pantlånerska, ”en parasit”, för att få pengar till mat och hyra. Han försvarar sitt handlande med att de som vill någonstans här i livet kan behöva gå över lik. Att stora tänkare, uppfinnare och övermän borde ges respit. Han argumenterar också för att det ju faktiskt är vinnarna som skriver historien och som stiftar lagarna som vi andra sedan snällt måste följa.

På Uppsala stadsteater spelas en experimentell version av klassikernas klassiker på lilla scenen och Francisco Sobrado lyckas med konststycket att övertygande spela alla nyckelroller själv. Monologversionen av mastodontverket i regi av Eugenia Gorelik fungerar förvånansvärt bra, men det underlättar förmodligen om en har läst boken innan. Fragmentariska stycken i omkastad kronologisk ordning bygger upp ångeststämningen i lokalen. Ofta är orden otillräckliga och Francisco Sobrado gestaltar Raskolnikovs skuldkänslor och desperation istället i dans.

Ja, trots rationaliserande tankegångar drabbas berättelsens huvudrollsinnehavare av samvetskval över mordet. Men har han verkligen skäl att känna så? Raskolnikov lever utfattig, hans vänner tvingas till prostitution och hans syster kan inte säga nej till ett giftermål med en äldre, rik man eftersom hon blivit offentligt utskämd av hennes tidigare arbetsgivare.

Människor som lever i misär kan föraktas till skillnad från fattiga, eftersom de föraktar sig själva, säger Raskolnikov. När klyftor växer och rika roffar åt sig allt mer av profit och värdighet, och bestämmer vad som är rätt och fel, har då inte människorna på botten rätt att göra motstånd? Att ställa sig över regler? Vilka lagar och rättssystem vi har beror på politik. Vad händer om SD får som de vill och tiggeri kriminaliseras? Begick Schibbye och Persson verkligen ett brott när de trotsade Etiopiens ”antiterrorlagar” och tog sig in i Ogaden?

Eller går gränsen först vid mord? Utilitarister skulle förmodligen okeja Raskolnikovs brott, eftersom pantlånerskans död gjorde många människors liv lättare. Oavsett teori och välgrundad argumentation, kan vi någonsin komma undan vårat samvete? Är straff samhället sanktionerar överhuvudtaget verksamma på människor i misär?

Så mycket frågor, så få svar. Brott och straff fortsätter att gäcka våra intellekt och ställningstaganden, 150 år efter den gavs ut. Uppsala stadsteaters version gör det dessutom ovanligt snyggt. Har du inte nog med ångest över samtiden – se den.

Madeleine Bengtsson,
Libertas
Ordförande Borås S-studenter