Vad använder skolan sina pengar till?

elev-racker-upp-handen-skola

 

Om man låter en yrkespolitiker, oavsett partitillhörighet, prata fritt dröjer det sällan längre än ett par minuter förrän han eller hon säger ”skola, vård och omsorg”. Därefter avslöjar politikern hur man ska komma tillrätta med välfärdens problem.

 

När det gäller skolan betraktar borgerliga politiker skolan som en fri marknad där i princip vem som helst kan verka och ta ut obegränsat med vinster. Att dessa vinster sedan trollas bort i olika varianter av riskkapitalföretag tycks inte störa dessa politiker. På vänsterkanten å andra sidan anser oftast politikerna att eventuella vinster i skolan ska återinvesteras i verksamheten och att ingen ska ha rätt att ta hand om dessa vinster för att berika sig själva. Även om jag inte är politiker är jag själv också av den uppfattningen.

 

Den kommunala skolan brottas med problem av olika slag. Ett av problemen är naturligtvis ekonomin, ett annat att det på många håll är svårt att hitta utbildade lärare till lediga tjänster. Ett tredje problem är att internationella jämförelser, t ex PISA och PIRLS, visar att svenska elevers resultat blir allt sämre bland annat när det gäller läsförståelse. Ett rimligt antagande är att det finns ett samband mellan ansträngd ekonomi och brist på behöriga lärare å ena sidan och sjunkande resultat å den andra. Som en konsekvens av detta är det av avgörande betydelse att de pengar som skolan disponerar används på ett så effektivt sätt som möjligt. Genom att visa på ett exempel (av många) vill jag hävda att så inte alltid är fallet.

 

Det förekommer då och då att författare besöker skolor och berättar om sina böcker och sitt skrivande. Det vanligaste är att författare genomför tre eller fyra lektioner under ett skolbesök. En välkänd och populär svensk barnboksförfattare har i olika sammanhang (även i skrift) berättat att han gjort ungefär 1000 författarbesök i olika skolor. För att kunna göra 1000 skolbesök måste en författare sammanlagt tillbringa ungefär fem och halvt läsår i skolan på heltid (ett läsår omfattar 178 heldagar). Vid det tillfälle då författaren i fråga offentliggjorde att han gjort 1000 författarbesök i skolan hade det gått ungefär tio läsår sedan hans debutbok utkom. Om man räknar bort tiden för dessa skolbesök skulle vår författare under den återstående tiden haft ungefär fyra och ett halvt läsår på sig att skriva böcker. Under dennatid har han enligt Wikipedia skrivit ungefär 70 böcker för barn och ungdomar. Det blir i runda slängar femton böcker om året. Jag känner inte till någon annan barnboksförfattare som är så produktiv. Det normala är att en barnboksförfattare skriver en eller högst två böcker om året.

 

När det gäller kostnaderna för författarbesök i skolan brukar de flesta författare följa Författarcentrums rekommendationer (www.forfattarcentrum.se). Om vi antar att författaren ovan i det här fallet har följt dessa rekommendationerhar han tjänat sammanlagt fem miljoner kronor på sina skolbesök (5000 kr/besök). Det motsvarar ungefär ett års lönekostnader för 10 lärare. Det bör tilläggas att de författare som så önskar kan kräva ett högre arvode, något som inte är helt ovanligt när det gäller populära författare. Kostnader för resor och eventuellt boende tillkommer.

 

Det finns, såvitt jag känner till, inga vetenskapliga undersökningar som visar att författarbesök i skolan skulle påverka till exempel elevernas läsförmåga och läsförståelse i positiv riktning. En rimlig fråga är med tanke på detta om inte skolan borde använda sina pengar till nyttigare saker. För mig finns det bara ett rimligt svar på den frågan.[1]

 

Jan Nilsson

Lektor i svenska med didaktisk inriktning

 

[1]I den fria marknad som nu råder i skolans värld finns det flera intressenter som vill ta för sig av skolans pengar. Ett sådant exempel är mindfulness som jag skrev om i min förra artikel.

 

Share

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *